Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1817, 1818
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbindelsen att handhafva den inre styrelsen och med
ledning af alla de motioner, önskningar och beslut,
som vid nationens möten förekomma, bota oredan och
häfva vådan af den politiska lethargi, som, lemnad
åt sig sjelf utan tillsyn och läkemedel, förvärras
dagligen.»
Detta memorial blef, enligt Stenhammar eget
förslag, remitteradt till allmänna besvärs- och
ekonomiutskottet, »som tilläfventyrs kunde uppgifva
andra utvägar»; men utskottet återsände detsamma
med förklaring, att ämnet ej tillhörde utskottets
behandling. Då memorialet i anledning häraf åter
förekom i ståndets plenum, förmanade åtskillige
bland biskoparne, att »fridens budbärare borde söka
lugna sinnena, icke uppreta dem»; att »åtminstone
aldrig från presteståndet anledningar måtte gifvas
nationen att misstänka någon söndring mellan hennes
representanter», o. s. v., och äfven talmannen gaf
tillkänna sin åsigt, att »ståndet borde undvika
allt, som i något afseende, med mer eller mindre
skäl, kunde synas anstötligt; dessutom syntes det
nu minst lämpligt, då allas hjertan voro uppfylda
af den rättmätigaste sorg öfver en älskad, vördad
och oförgätlig konungs frånfälle» — Carl XIII hade
under tiden aflidit den 5 Februari — »att framdraga
de anledningar till anmärkningar, som kunnat under
förflutna tider förekomma inom staten». Oaktadt dessa
föreställningar beslöt presteståndet emellertid,
med 28 röster mot 21, återsända memorialet till
allmänna besvärs- och ekonomi-utskottet, till
hvilket det äfven hänvisades af bondeståndet; men
hos de båda öfriga stånden blef frågan tills vidare
hvilande, och först den 5 Maj yttrade sig adeln,
med gillande af utskottets afvisande utlåtande,
hvarefter borgareståndet den 16 Maj förklarade ärendet
tillhöra konstitutions-utskottets verksamhet. Vid
sådant förhållande anmälde allmänna besvärs-
och ekonomi-utskottet, att det, i saknad af den i
riksdagsordningen föreskrifna riksståndens pluralitet,
icke kunde motionen å nyo upptaga, i följd hvaraf
den misshagliga frågan fick förfalla.
Äfven inom bondeståndet uppträdde under denna riksdag
en opposition, för hvilken Anders Danielsson och Johan
Olsson Longberg stodo i spetsen. Den tyckes egentligen
varit föranledd af de alltför öppet framträdande
försöken å regeringens sida att styra ståndet genom
sekreteraren, samt det temligen småaktiga sätt,
hvarpå man ville låta de ledamöter, som ej visade
sig medgörlige, röna misshaget deröfver. Så hade
sekreteraren fått tillsägelse att ej taga Danielson
och Longberg in i allmänna konferenser eller med vid
bjudningar på slottet, äfvensom de skulle uteslutas
från fullmäktigskapet i banken. För att åstadkomma
detta, tilläto sig några af de röstande vid valet af
bankofullmäktige att afgifva flera än en röstsedel
hvardera, men detta märktes af någon inom motpartiet,
som nu yrkade på räknandet af samtliga afgifna
röstsedlar, då det befans, att dessas antal var
högre än de närvarandes, i följd hvaraf hela valet
kasserades. Nytt val skedde, och nu blefvo Longberg
och Danielsson med stor pluralitet återvalde, hvartill
förtrytelsen öfver det upptäckta underslefvet icke
så litet bidrog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
