- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tionde bandet. Carl XIII. Carl XIV Johan /
464

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

464 l Carl
XIV Johan.

gifva svenska allmänheten en rikare kunskap om vår
forntid, samt söka väcka en allmännare, lifligare
håg för aljt fosterlänskt.

Mot slutet af 1810 hade någre unge män, nyss inträdde
på deri civila eller militära tjenstemannabanan, de
fleste från samma landskap, Vermland,, barndomsvänner
och akademi-kamrater, slutit sig till hvarandra,
för att i Stockholm fortsätta det vid hemorten
eller akademien begynta umgänget. En af dem,
Jakob Adlerbeth, son till statsrådet Gudmund Göran
Adlerbeth och då anstäld i ecklesiastik-expeditionen,
föreslog, vid ett vännernes sammanträde i början
af följande året, att de skulle bilda ett götiskt
förbund, »egnadt åt Upplifvandet af de gamle göters
frihetsanda, mannamod och redliga sinne*. Han hade
hos det dåvarande slägtet, så väl som hos det närmast
föregående, funnit drag, som syntes honom utmärka
en förslappning i den gamla national-karakteren,
sådan denna framträdt under den tid, vi uträttade
storverk. Förskämda seder, ett vekligt lefnadssätt
och en bristande offervillighet för fosterlandet
hade gjort oss till ej mer värdiga afkomlingar af
store förfäder. »Vi lefde på ett arf af stora minnen,
hvilket vi ej genom personlig redbarhet och kraft,
i tanke och handling rätt uppbure. Botemedlet mot det
närvarande onda vore Upplifvandet af de gamle göters
dygder. En hvar skulle söka att personligen tillegna
sig dem, för att dermed blifva en föresyn för andra
medborgare, på samma gång man i framställningen
af forntidens lif i bild och lära borde låta den
närvarande tiden se och känna hvad-forntiden varit».

Förslaget vann lifligt bifall, stadgar uppgjordes i
den angifna riktningen och i Februari 1811 invigdes
det nya förbundet, hvars alla ledamöter skulle antaga
och inom detsamma bära fornnordiska namn, äfvensom
man i allmänhet sökte gifva en fornnordisk pregel åt
dess förhandlingar.

Redan några få månader efter götiska förbundets
stiftelse föreslog Erik Gustaf Geijer, som varit en
af stiftar ne, utgifvandet af en tidskrift, genom
hvilket förbundet kunde i en vidare krets verka för
sitt fosterländska . syftemål. Förslaget mottogs
med allmänt bifall och tidskriftens namn blef Iduna,
hvars första häfte utkom under sommaren i Si i och
hvaraf sedermera under loppet af 13 år ytterligare
tio häften utgåfvos.

Första häftet var författadt uteslutande af
Geijer. Det begynte med en anmälan af tidskriftens
ändamål, hvarefter följde dikterna Manhern, Gustaf
Erikson, Vikingen, Odalbonden, Svegder, Frode
och Utha, Den siste kämpen och Den siste skalden,
öfversättningar af Hakonar-Mal, Thormoder Kolbruna
Skald (ur Olof den heliges saga) och Vegtams Qvida,
samt en recension af den från danskan öfversatta
»Edda eller Skandinavernes hedniska gudalära».

Den’ nya tidskriften mottogs med mycket bifall
af båda de stridande vittra skolorna. I Wallmarks
Journal infördes en berömmande anmälan deraf, och
särskildt yttrades om Geijers dikter, att man i
dem fann »ingenting af det, som karakteriserar den
splitternyaste poesien . inga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:41:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/10/0484.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free