- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tionde bandet. Carl XIII. Carl XIV Johan /
494

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De sköna konsterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

494 Carl XIV
Johan,

än den då rådande. På detta sällskaps begäran höll
Ling 1814-1817 inom sällskapet en serie föreläsningar
öfver de nordiska myternas användande i skön konst,
äfvensom Hammarsköld der höll konsthistoriska
föreläsningar, hvilka han 1817 utgaf i sitt »Utkast
till de bildande konsternas historia» - en ny
icke obetydande företeelse i vår konstlitteratur,
som dittills ej haft att erbjuda annat än några
biografiska uppsatser angående inhemska artister
samt några praktiska anvisningar till de särskilda
konstarternas bedrifvande. Från 1815 hade han
tillika i Svensk Litteraturtidning infört en serie
recensioner, der akadernikerne blefvo illa åtgångna
och, på Hammarskölds vanliga sätt, i flera hänseenden
groft och orättvist. Till akademiens försvar uppträdde
i Stockholms-Posten Gustaf Abraham Silfverstolpe,
en broder till akademiens praeses öfverintendenten
Fredrik Samuel Silfverstolpe, och så fortgick
mellan Stockholms-Posten och Litteraturtidningen
en lika hetsig fejd i konstkritik som mellan denna
tidning och Wallmarks Journal rörande de vittra
förhållandena. Samma konstverk blef sålunda helt
olika bedömdt i båda tidningarna, och den konstnär,
sorn i den ena förklarades för en mästare, bemöttes
i den andra såsom en stympare.

Å en tredje sida verkade nu Ling af alla krafter för
en konstens pånyttfödelse i fornnordisk riktning. Att
åter uppkalla den garnla nordiska kraften både i kropp
och själ var hans lefnadsmål. Hans gymnastik skulle
vara ett medel till det förra, och för det senare hade
han verkat genom sina episka dikter och sina dramer
samt ville nu äfven se detta sitt ideal förverkligadt
i konsten. Derföre sökte han ock så mycket som möjligt
närma sig yngre konstnärer och vinna dem för sina
åsigter, hvilket ock lyckades med flere deribland.

Under våren 1817 mottog götiska förbundet från en icke
namn-gifven person 50 dukater, jemte en skrifvelse,
som upplyste, att gåfvans ändamål vore »belöning
och uppmuntran för dem bland Sveriges och Norges
konstnärer, som ur den nordiska mytologien hemta
ämnen för sina framställningar i bildande konst». För
beredande af »Nordens sjelfständighet äfven i bildande
konst» inbjödos båda ländernas konstnärer till en
täflan i behandling af uppgifna ämnen i målning,
bild-huggeri, teckning och arkitektur, men blott
inom den nordiska myt-verldens område. Gifvaren
ansågs vara svenske ministern i England Göran
Ulrik Silfverhjelm, och den utsatta belöningen
framkallade en liflig täflan, så att 27 större och
mindre arbeten i skulptur, målning och teckning v
inkommo. Götiska förbundet beslöt nu föranstalta en
utställning så väl af dessa som af andra arbeten i
likartad riktning, och då konstakademien ej kunde
förhindra denna utställning, föranstaltade hon äfven
en sådan af konstverk i annan riktning, så att man
detta år fick två konstutställningar, af hvilka
likväl göternas blef den rikhaltigare och tilldrog
sig mesta uppmärksamhet. Äfven under åren 1819, 1821
och 1822 utdelades pris för täfling i nordisk konst,
men sedermera tycktes hågen för arbetena i denna
riktning hafva för någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:41:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/10/0516.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free