Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De sköna konsterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De sköna konsterna.
505
sista strålar från honom, som vi vördande älskat med
hela vår ungdoms förtjusning. Alltså tyst och evigt
tyst om all den salighet våra hjertan känt i denna
lika varma som friska tid, då vi emottogo intryck,
hvilka ej förr än med lifvet skola utplånas. Och tyst
äfven med allt s. k. resonneradt omdöme öfver Geijers
musik i allmänhet. Hellre än att söka någon vägledning
af denna, i synnerhet då det gäller musiken, osäkra
och charlataniska kunskap, som kallas kritik, märk,
läsare, på dig sjelf, om du, vid åhörandet af den
älsklige sångarens toner, känner någon rörelse i ditt
hjerta, någon tår på väg att sippra fram ur ditt
öga, eller kanske en liflighet, som oemotståndligt
rycker dig upp från din stol, att du åt någon annan
må meddela dig – hvad du då, under inflytelsen af din
hänförda känsla, antingen yttrar eller förtiger - det
duger till ett totalomdöme öfver Geijers musik, och du
skall då känna din tvekan ökas, huruvida du bör gilla
eller ogilla den blygsamma, af sina högtidligare och
förnämare syskon liksom undanskymda plats, tonkonstens
gudinna intagit vid den oförgängliges urna».
Adolf Fredrik Lindblad, som så hänförande skildrat
Geijers sångkonst, var sjelf en af våra största
mästare i denna konst. Han föddes i Skenninge den i
Februari 1801. Fadern, handlande, sedermera rådman i
Norrköping, skickade honom 1818 till Hamburg för att
utbilda sig till köpman; men han röjde föga sinne
för detta yrke, utan tillbragte sin mesta tid vid
pianot eller med läsning af Goethes, Schillers,
Jean Pauls och Shakefpears snilleverk. Efter sin
återkomst till Sverige reste han till Upsala och
begynte der 1823 under Haeffners ledning studera
musikens teori. Tillsammans med Geijer utgaf han
1824 sitt första musikverk »Musik för sång och för
piano» samt fick derefter företaga en utrikes resa,
hvarunder han i Berlin gjorde bekantskap med den
berömde kompositören Felix Mendelsohn-Bartholdy och
fick begagna hans undervisning. Efter sin åkerkomst
öppnade han 1827 i Stockholm en musikskola, som
snart blef mycket både berömd och anlitad och
hvilken han förestod ända till 1860. Tillika var
han under denna tid ej blott kronprinsen Oscars,
utan äfven dess söners och dotters, prinsessan
Eugenies lärare i musik, samt utgaf ett stort
antal musikaliska kompositioner - en simfoni, som
utfördes i Stockholm 1831, operan Frondörerne, i 3
akter, gifven 17 gånger 1835 - 1861, hans berömda
kantater »Drömmarnes och »Om vinterqväll», samt en
mängd »Sånger och Visor», med piano-aekompagnement
och till en stor del äfven med ord af tonsättaren,
genom hvilka sånger isynnerhet Lindblad blifvit en
af våra mest populäre och värderade tonsättare, och
bland hvilka många, såsom Hvad månd’ det landet heta?,
Fogeln på grenen, Den skeppsbrutne, Skjutsgossen,
Bröllopsfärden, Konvaljerna, Spinnvisan, Lärkan
drillar upp i skyn, m. fl., blifvit älsklingsstycken
för hvarje musikaliskt sinne.
I början af i86o-talet flyttade Lindblad från
hufvudstaden och bosatte sig å en landtgård i trakten
af Linköping, der han tillbringade det återstående af
sin lefnad, der han, omgifven af barn och barnabarn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
