Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510 Carl
XIV Johan.
och en redbar, manlig karakter. Han egde för öfrigt
en mer än vanlig gåfva att berätta, var också en
outtröttlig anekdotberättare och har efterlemnat
talrika anteckningarl), i flera hänseenden upplysande
de tilldragelser han upplefvat.
Hans Henrik van Essen, son till kammarherren friherre
Fredrik Ulrik von» Essen och född i September 1755,
ingick redan vid 13’års ålder såsom fanjunkare vid
Mörnerska husarerna, blef 1777 hofstall-mästare, och
var major vid lätta dragonerne, då han 1783 åtföljde
Gustaf III till Fredrikshamn ätt möta kejsarinnan
Katarina II och sedermera till Italien. Blifven
förste hofstallmästare 1788, åtföljde hän Gustaf
III under finska fättåget’ samt stod äfven vid hans
sida, då konungen på maskeradbalen den 16 Mars 1792
träffades af det skott, som vållade hans död. Essen
hade genom sitt behagliga väsende och sitt ståtliga
utseende tidigt kommit i stor gunst hos Gustaf III
och äfven bibehållit denna ynnest, oaktadt han genom
sitt allvarliga, flärd-fria lynne betydligt skilde
sig från konungens öfriga gunstlingar. Han var ock
den ende af Gustaf III:s förtrogne vänner, som icke
under den följande förmyndare-regeringen på ett eller
annat satt förföljdes eller aflägsnades. Tvärtom
blef han nu öfverhopad med nya nådebevis. Redan 1792
blef han öfverste och chef för lätta dragonerne,
170)4 serafimerriddare, 1795 generalmajor och
öfverståthållare i Stockholm, hvilket embete han dock
nedlade efter knappt halftannat års förlopp, då han
ej kunde förmås till det kunskapen, inan den tiden
fordrade af öfverståthållare!!. I stället blef han
riksstallmästare samt åtföljde konungen och hertigen
under resan till Petersburg 1796. Från 1800 till 1807
var han generalguvernör i Pomern, äfven under kriget
mot Frankrike, såsom i föregående del är omnämndt,
blef generallöjtnant 1805, men föll i onåd, sedan han
i anledning af det i Schlatkow i April 1807 ingångna
stilleståndets uppsägande, hvilket hade Pomerns
förlust till följd, sagt konungen några sanningar,
som icke behagade.
Sedermera lefde Essen ett par år i lugn på sina gods
ända till statshvälfningen 1809, i hvilken han ej tog
någon del, men efter hvars genomförande han inkallades
i hertigens konselj redan i Mars samt i statsrådet i
Juni 1809, och Adlersparre skall hafva ämnat föreslå
Essen till riksföreståndare, i händelse hertig Carl,
vid Gustaf Adolfs skiljande från regeringen, vägrat
träda i spetsen för densamma. Vid Carl XIII:s kröning
blef Essen grefve; men lemnade redan i slutet af
September sin plats i statsrådet, sedan han under
föregående månaden blifvit sänd till Napoleon för att
sluta fred med Frankrike och söka vinna hans bemedling
för billigare freds vilkor med Ryssland. Det senare
lyckades icke, men i freden med Frankrike återvann
Sverige Pomern, hvars generalguvernör Essen ännu
en gång blef och hvilken han i Mars 1810 mottog af
dervarande franska styrelse. Han stannade dock ej
länge i Pomern, der grefve Carl Mörner blef vice
guvernör, medan
!) Utgifna af Elof Tegnér, 2 band, 1876. ur hvars
»förord» det ofvanstående är till större delen
hemtadt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
