Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl XIV Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
536 , Carl
XIV Johan.
mötte hvarje mjera genomgripande
representations-förändring å hans sida ett ihärdigt
motstånd, hvilket man i synnerhet lade honom till
last; men ’härvid bör man ej glömma, att vid de senare
riksdagarna under häris regering oppositionen inom
borgare- och bondestånden vunnit sådan öfvervigt
och börjat taga sådan riktning, att Carl Johan
väl kunde betrakta de båda öfriga stånden såsom
regeringens egentliga stöd och således finna det
ganska betänkligt att utbyta en representation, som
inom Sverige var urgammal och fullt bepröfvad, mot
en, hvars följder man icke kunde beräkna. Man måste
ock erkänna, att intet af de förslag till förändrad
nationalrepresentation, som under Carl Johans regering
framstäldes, skulle varit en vinst för vårt samhälle,
och hans sega motstånd mot detsamma har sålunda på
det hela mera gagnat än skadat den vigtiga frågan,
emedan den i följd deraf erhållit en grundligare och
mångsidigare pröfning. .
Hvad Carl Johans konservatism i öfrigt beträffar - de
fördröjda reformerna i lagstiftningen, förvaltningen,
näringsförhållandena m. m. - träffar väl klandret
härför snarare hans rådgifvare, då man icke billigtvis
kan begära, att han i dessa frågor skulle egt en
detaljkunskap, som satt honom i stånd att omedelbart
ingripa i reformerna. Valet af rådgifvare vore
således hvad i detta hänseende egentligen vore att
klandra, och detta val var icke alltid lyckligt; men
man hade då icke många större förmågor att välja på,
och det är föga sannolikt, att de, som nu högljuddast
klandrade regeringen, skulle utöfvat den bättre, om de
kommit till styret. För öfrigt bör man ej glömma, att
vigtiga förbättringar äfven i de anmärkta hänseendena
infördes under Carl Johans regering, om de ock ej
voro så omfattande, som önskligt varit.
Man har äfven, och med mera skäl förebrått Carl Johan,
att han alltför mycket gynnade adeln och alltför
uteslutande gaf vigtigare embeten åt detta stånd. De
förste ofrälse rådgifvare, en svensk konung egt,
tillsattes dock af honom; men onekligt är, att han
alltför mycket sökte sitt stöd hos adeln, hvartill,
såsom i det föregående blifvit an-v märkt, orsaken
var, att han öfverskattade adelns politiska betydenhet
och ej förstod att tillräckligt skilja mellan den
tid, som varit, och den, som var. Likasom han visste
sig bland adeln ega sina hätskaste fiender, trodde
han sig äfven der böra söka sina fastaste vänner,
och fann äfven en sådan i rikets förste grefve, som
blef hans förtrognaste rådgifvare och äfven var fullt
värdig hans förtroende, men som likväl sjelf var för
mycket aristokrat att icke ytterligare hos Carl Johan
befästa föreställningen om den svenska adelns stora
politiska betydenhet.
Hvad man ock hos Carl Johan icke utan skäl klandrat,
var gunstlingsinflytandet, hvilket föll så mycket
mera i ögonen, som det saknats hos Gustaf Adolf,
bland hvars förtjenster man just räknat, att han
icke tog råd af andra än sina officiela rådgifvare
eller af sig sjelf, hvaremot först Cederström, så
Björnstjerna samt slutligen och i synnerhet Brahe
hade hos Carl Johan ett inflytande vida utom deras
embetsbe-fattningar. Orsaken låg hufvudsakligen i
hans obekantskap med svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
