- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tionde bandet. Carl XIII. Carl XIV Johan /
537

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl XIV Johan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl XIV Johan.
537

språket, hvarigenom han fann sig alltid behöfva
någon, som för honom kunde närmare förklara hvad
han ej kunnat fullt uppfatta vid den officiela
föredragningen. Önskligt hade varit, om .denne
»någon» varit hans son, som dertill var i alla
hänseenden qvalificerad-\ men man bör ock erkänna,
att han kunnat göra sämre val, än som skedde, ty om
man jemför Brahe med gunstlingarne från föregående
styrelser - en Armfelt och Reuterholm - så stod han
onekligen å karakterens vägnar vida öfver båda.

Förföljelserna mot pressen har man äfven med skäl
klandrat. Pressens beteende var visserligen alltför
ofta retsamt och obilligt, men det förbättrades icke
genom förföljelserna, hvilka mer än något annat hos
den större allmänheten skadat Carl Johans anseende.

Då vi nu anfört hvad som med någon befogenhet
kan läggas Carl Johan till last, böra vi äfven
framhålla hans förtjenster, som voro ojemförligt
vida öfvervägande. Derom öfvertygas man lätt, om
man jemför hvad Sverige var vid hans hitkomst och
hvad det var vid slutet af hans regering, likasom
om man jemför förhållandena i Sverige under denna
med dem i det öfriga Europa under samma tid. Vi
hafva i det föregående visat huru mycket blifvit
uträttadt i alla grenar af styrelsen under denna tid,
och huru den stora förkofran, riket derunder vunnit,
måste framför allt tillskrifvas Carl Johans fredliga
statskonst, som äfven allt sedan betryggat Sveriges
vänskapliga förhållanden till främmande makter och
tillåtit det att, ostördt af yttre förvecklingar,
arbeta på sin inre förkofran och utveckling.

Carl Johan bibehöll ovanligt länge sina själs- och
kroppskrafter oförminskade. Han var den till åren
äldste regenten bland sina samtida och äfven den,
som uppnått högsta lefnadsåldern bland alla, hvilka
sedan sagans tider innehaft Sveriges tron. Då han den
26 Januari 1844 fylde sitt åttionde år, träffades han
af den sjukdom, som den 8 Mars samma år slutade hans
minnesrika lefnad.

Likasom alla utomordentliga män,, har Carl Johan
blifvit mycket olika bedömd, och öfverdrift har ej
saknats hvarken i löfvet eller tadlet. Under det han
såsom kronprins ledde regeringsärendena, äfvensom
under första hälften af hans regering såsom konung,
hördes nästan uteslutande det förra, sedermera alltför
öfvervägande det senare. Numera bör en mera oveldig,
af partilidelser oförvillad dom kunna fällas, och
Carl Johans minne lider icke deraf.

i ett nyligen utkommet arbete *) har Carl Johan
blifvit skildrad af en författare, som kände honom
nära och hvars träffande, från smicker och klander
lika fria framställning af hans personlighet val kan
förtjena anföras:

»Snillrik, eldig och lättrörd, egde Carl Johan en
poetisk själ och ett känsligt hjerta, varmt och
vänfast, ömt och menniskoälskande.

J) Berättelser ur friherre Carl Otto Palmstiernas
lefnad. Stockholm 1880,

m,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:41:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/10/0561.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free