Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Eriks förmälning - Skatterna under Margareta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändamål måtte öfverskickas till England.
Grundläggningsbrefvet, som gafs i Vadstena kloster,
är dateradt den 28 November 1409.
Skatterna under Margareta.
»Konung skall lefva vid Upsalaöd och kronogods och
årliga laga utskylder», heter det i konungaeden i
Magnus Erikssons landslag. Men fall kunde inträffa,
då dessa inkomster voro otillräckliga. Utländsk
fiende kunde störa freden, inländsk man likaså, mot
båda kunde konungen behöfva hjelp i penningar. Han
behöfde det äfven vid sin kröning och eriksgata,
när han gifte bort sin son eller dotter och för att
uppbygga sina slott och Upsalaödsgods. För dessa
sex fall gaf lagen konungen rättighet att uppbära
utomordentliga gärder och stadgar äfven huru dermed
skulle tillgå. Sådan hjelp skulle nemligen beviljas
landskapsvis. Biskopen och 6 frälsemän eller, som
de kallas, hofmän samt 6 bondemän skulle i hvarje
lagsaga sammanträda och mellan sig öfverväga,
huru stor hjelp borde gifvas konungen.
Denna lagens föreskrift blef dock icke alltid
iakttagen. Både med afseende på gärdens ändamål
och sättet för densammas beviljande var man mindre
nogräknad, blott de store voro ense om saken. Desses
vilja var sannolikt här liksom i mycket annat lag.
Vi hafva redan omtalat att en betydlig utomordentlig
gärd pålades, så snart Margareta åtagit sig de svenska
herrarna och Sveriges rike mot Albrekt. Det blef
icke den enda. Margareta behöfde mycket penningar;
så väl krigen som godtgörandet åt Albrekt och tyska
orden gåfvo dertill anledning. Så synnerligt många år
voro icke förlidna efter beviljandet af den nyssnämnda
gärden, förr än en ny utskrefs, det var den så kallade
femtonmarkshjelpen.
Af en skrifvelse från drottningen till Upsala stift
ser man, att den kallades så, emedan »femton mark
voro pålagda hvar fullgärd i riket». Sannolikt
utgjorde ett visst antal bönder och landtbönder en
sådan fullgärd. Denna skatt var mycket tryckande
och allmogen knotade högt öfver densamma, så att,
när konung Erik red sin eriksgata 1401, en tredjedel
eftergafs. Redan deruti låg ett erkännande från
Margaretas sida att allmogens klagan var grundad,
och hon var nog klok att icke drifva den till det
yttersta. År 1403 aflystes helt och hållet denna
skatt. Det är eget att läsa med hvilka ord detta
återtagande sker.
»Drottningen hade nogsamt förstått» – heter det
– »att, synnerligen sedan hon kom till riket,
allmogen haft mycken tunga och vedermöda; men det
var det stora örlog och de många svårigheter, hvari
riket hade kommit, som hade vållat det, och det
hade ökats genom fogdarnes sjelfsvåld, girighet och
egennytta. Något hade väl kunnat bättras, men det
hade tyvärr icke skett, andra saker åter hade icke
kunnat afhjelpas. Hvad bättras kunde, det ville hon
gerna, och med Guds hjelp och af Guds nåd ville hon
derutinnan göra så mycket som stode i hennes förmåga,
hvarpå aflysandet af femtonmarkshjelpen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
