Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thord Bonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konungen kom emellertid till Axevalla och träffade
der sin tappre frände, herr Thord. Det var en stund
af tillfredsställelse för Carl, när han åter tryckte
den redlige mannens hand i sin. Han öfverlemnade åt
honom Axevalla slott och län och förordnade honom
till höfvidsman öfver allt Vestergötland. Medan
konungen nu uppehöll sig på Axevall, ditkallade han
domkapitlet från Skara och förelade detsamma allt
det förräderi och det svek, som den afvikne biskop
Bengt förehaft, samt bad dem sätta en annan biskop
i hans ställe. Domkapitlet efterkom konungens önskan
och valde en vid namn Beroy (Björn) till biskop, och
konungen förbjöd kapitlet att sända en enda penning
af biskopsdömet till den förrymde prelaten. Likaledes
tillsatte konungen en annan lagman i Bengt Gyltas
ställe.
Sedan detta var ordnadt, drog konungen nedåt
Jönköping. Han hade gifvit Eggert Krummedik i uppdrag
att gripa Thure Thuresson och icke på några vilkor
låta honom undslippa. Men då konungens bud kommo till
Rumlaborg, hade båda herrarne redan lemnat slottet
och begifvit sig till Danmark, och herr Eggert hade
gifvit sträng befallning åt sina svenner att icke
öfverlemna slottet åt konungen. I hela sex dagar
uppehöllos konungens bud på Rumlaborg, så att de
flyktande herrarne hade god tid på sig att hinna öfver
gränsen, och först när svennerne trodde all fara vara
öfverstånden i detta afseende, läto de konungens bud
återvända.
I följd af herr Eggerts befallning vägrade svennerne
på Jönköpings slott konungen inträde. Konungen lät
då lagmannen i Östergötland, Erik Nipertz, belägra
slottet och begaf sig till Vadstena. Med Erik Nipertz
dagtingade besättningen och öfverlemnade slottet den
14 Oktober 1452.
De anfall, som egt rum på östra kusten och på Öland,
och hvilka blifvit afslagna af Gustaf Carlsson,
Birger Trolle och Erik Eriksson, voro dock
obetydliga i jemförelse med fiendens rörelser på
vestra gränsen. Konung Carl hade utnämnt sin frände,
herr Thord, till marsk, och denne rättfärdigade sin
konungs förtroende genom fortsatt verksamhet till
hans bästa. Han gick öfver gränsen och uppkastade
på norskt område några borgar eller skansar, der han
qvarlemnade sina svenner som besättning.
I Norge utrustades då en här under anförande af
Kolbjörn Gäst, som kom tågande emot herr Thords
nyuppförda borgar. Norrmännen voro 3,000 man starka,
och deras anförare lifvade deras mod genom att
ständigt tala om den lätta seger de skulle vinna öfver
herr Thords fåtaliga svenner. »Vi skola drifva herr
Thord så af Norge ut», sade ban, »att både han och
Carl skola få veta derom.» Men norrmannen kände ej
den man, hvilken han hade att göra med. Den vaksamme
marsken fick snart genom sina spejare tillförlitliga
underrättelser om fienden, och han beslöt anfalla
hellre än att anfallas. Han hade väl ej mer än 300
svenner hos sig, men mod och tapperhet väga också
något. Herr Thord tvekade icke utan ryckte ut med
sina 300 män.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
