Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med undantag af det deltagande, som hans enskilda olyckor väckte, var att han manligen stridt vid den älskade herr Stens sida och segrande fört riksbaneret mot fiendekungen vid Brännkyrka. Men detta var likväl icke i och för sig nog för att man obetingadt skulle sluta sig till honom på hans första upprop.
Från Rättvik begaf sig Gustaf till Mora, vid nordvestra stranden af Siljan. Kyrkan ligger i närheten af Öster-dalelfven, som här vid sitt utlopp i Siljan upptager ett tillflöde från Orsasjön. Här tog han in i prestgården och blef med välvilja mottagen af kyrkoherden Jakob Persson. Likväl fann äfven denne snart, att vistelsen i prestgården icke var rätt säker för Gustaf. En sägen går, att ungefär detsamma inträffat här som i Svärdsjö. Herr Jakob har hållit handfatet åt Gustaf, när denne en gång tvättat sig, och en qvinna har derunder inkommit och genom sin förundran och gissning, att den främmande måtte vara en förnäm gäst, vållat fruktan för upptäckt hos herr Jakob och Gustaf – en fruktan, så mycket mera berättigad, som efterspaningarna nu började riktas åt dessa trakter. Herr Jakob förde derför Gustaf till Utmelandsby, som ligger på en i Siljan utskjutande udde strax söder om kyrkan. Äfven här, i Tomtgården, undgick Gustaf med knapp nöd och endast genom kullans rådighet sina fiender. Danske spejare inträdde nämligen i stugan, der Gustaf befann sig och der man var sysselsatt att brygga julölet. Men Tomt-Mats Larssons – så hette bonden – hustru rullade hastigt ett bryggkar öfver källarluckan på golfvet, så att spejarne icke märkte denna och icke anade något rum under stugugolfvet, utan derför snart lemnade Tomt-Mats’ stuga i den öfvertygelse, att den de sökte visserligen icke fans der.
Den ökade ifver, hvarmed undersökningarna efter den flyktande Gustaf nu anstäldes, hade sin grund i det fördubblade pris som blifvit satt på hans hufvud. Ståthållaren på Vesterås Berndt von Melen hade uppsändt män, hvilka skulle på hvad sätt som helst söka bemäktiga sig flyktingen. Dessa sökte äfven, lifligt understödda af fogdarne och konungens anhängare, att ställa konungen i så fagert ljus som möjligt. Han skildrades som riktig bondevän, som hade de bästa afsigter och som ville förminska böndernes skatter. Berättelserna om blodbadet i Stockholm – menade desse konungsvänner – vore idel lögn och förtal för att uppreta folket mot konungen.
En, som synnerligen ifrigt efterspanade Gustaf, var en underfogde vid namn Nils Vestgöte. Han drog upp i Dalarne med god förtröstan att få folk tillsammans för att kunna gripa Gustaf. Nils kom ända upp i Mora, der han tog in i länsmansgården. Men i Mora bodde då en man vid namn Rasmus Jute, som väl var dansk till börden, men som länge varit bosatt i Dalarne. Han hade tjent hos Sten Sture och kom väl i håg den unge, ridderlige herr Gustaf Eriksson från den tiden. Han kunde derför ej fördraga, att en så ståtlig herre skulle fångas och utlemnas i sina fienders händer, utan drog oförvarandes till länsmansgården och slog Nils Vestgöte ihjel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
