Print (PDF) - On this page / på denna sida - I Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/ Dalarne.
%$
med undantag af det deltagande, som hans enskilda
olyckor väckte, var att han manligen stridt vid
den älskade herr Stens sida och seg. rande fört
riksbaneret mot fiendekungen vid Brännkyrka. Men
detta var likväl icke i och, för sig nog för att man
obetingadt skulle sluta sig till honom på hans första
upprop.
Från Rättvik begaf sig Gustaf till Mora, vid
nordvestra stranden af Siljan. Kyrkan ligger i
närheten af Öster-dalelfven, som här vid sitt utlopp i
Siljan upptager ett tillflöde från Orsasjön. Här tog
han in i prestgården och blef med välvilja mottagen
af kyrkoherden Jakob Persson. Likväl fann äfven denne
snart, att vistelsen i prestgården icke var rätt
säker för Gustaf. En sägen går, att ungefär detsamma
inträffat här som i Svärdsjö. Herr Jakob har hållit
handfatet åt Gustaf, när denne en gång tvättat sig,
och en qvinna har derunder inkommit och genom sin
förundran och gissning, att den främmande måtte
vara en förnäm gäst, vållat fruktan för upptäckt
hos herr Jakob och Gustaf - en fruktan, så mycket
mera berättigad, som efterspaningarna nu började
riktas åt dessa trakter. Herr Jakob förde derför
Gustaf till Utmelandsby, som ligger på en i Siljan
utskjutande udde strax söder om kyrkan. Äfven här,
i Tomtgården, undgick Gustaf med knapp nöd och endast
genom kullans rådighet sina fiender. Danske spejare
inträdde nämligen i stugan, der Gustaf befann sig
och der man var sysselsatt att brygga julölet. Men
Tomt-Mats Larssons - så hette bonden - hustru rullade
hastigt ett bryggkar öfver källarluckan på golfvet,
så att spejarne icke märkte denna och icke anade något
Kim under stugugolfvet, utan derför snart lemnade
Tomt-Mats’ stuga i den öfvertygelse, att den de sökte
visserligen icke fans der.
Den ökade ifver, hvarmed undersökningarna efter
den flyktande Gustaf nu anstäldes, hade sin grund
i det fördubblade pris som blifvit satt på hans
hufvud. Ståthållaren på Vesterås Berndt von Melen
hade uppsändt män, hvilka skulle på hvad sätt som
helst söka bemäktiga sig flyktingen. Dessa sökte
äfven, lifligt understödda af fogdarne och konungens
anhängare, att ställa konungen i så fagert ljus som
möjligt. Han skildrades som riktig bondevän, som hade
de bästa afsigter och som ville förminska böndernes
skatter. Berättelserna om blodbadet i Stockholm -
menade desse konungsvänner - vore idel lögn och förtal
för att uppreta folket mot konungen.
En, som synnerligen ifrigt efterspanade Gustaf, var
en underfogde vid namn Nils Vestgöte. Han drog upp
i Dalarne med god förtröstan att få folk tillsammans
för att kunna gripa Gustaf. Nils kom ända upp i Mora,
der han tog in i länsmansgården. Men i Mora bodde då
en man vid namn Rasmus Jute, som väl var dansk till
börden, men som länge varit bosatt i Dalarne. Han
hade tjent hos Sten Sture och kom väl i håg den unge,
ridderlige herr Gustaf Eriksson från den tiden. Han
kunde derför ej fördraga, att en så ståtlig herre
skulle fångas och utlemnas i sina fienders händer,
utan drog oförvarandes till länsmansgården och slog
Nils Vestgöte ihjel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
