Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lybeckarnes stämplingar. Fred i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med kraft, hvarvid den svenska flottan troget bistod den danska. En engelsk flotta, som kom Köpenhamn till undsättning, besegrades och skingrades, och Wullenwewer, som med 18 stora örlogsskepp kom från Lybeck för att angripa de förenade flottorna utifrån, medan den i Köpenhamn liggande lybska flottan skulle samtidigt verkställa anfallet från stadssidan, blef besegrad, så att endast några små skutor med lifsmedel kunde komma in till Köpenhamn och undsätta den af hungersnöd hårdt tryckta befolkningen.
Det skedde i November. Ungefär samtidigt måste Marcus Meyer, som vi lemnade i besittning af Varbergs slott och stad, se den senare öppna sina portar för svenskarne. Men han försvarade sig tappert på slottet och innehade det ännu vid årets slut och sedan så väl hans som Wullenwewers välde i Lybeck var till ända. I den mäktiga hansestaden började man till slut inse outförbarheten af de djerfve äfyentyrarnes stolta drömmar och »att verlden nu var en annan än för hundra år tillbaka». Det kunde ej mer blifva fråga om att göra anspråk på herraväldet öfver Östersjön, det var nu en gång så, att det öfvergått i andra händer, och Lybecks politik under de sista åren hade påskyndat i stället för att hindra denna utgång. Då kommo de gamla, förnäma slägterna åter till heders, den nya regeringen afsattes, och Wullenwewer fördrefs.
Nu mötte inga svårigheter från Lybecks sida att ingå fred med konung Christian, och denna afslöts i Hamburg, den 24 Februari 1536. Christian erkändes för Danmarks konung och lybeckarne erhöllo sina gamla privilegier samt Bornholm på femtio år. Äfven konung Gustaf inneslöts vilkorligen i denna fred, nemligen om han inom bestämd tid ville inför Christian svara till de påståenden, som gjordes af Lybeck, grefvens af Hoya söner och Berent v. Mehlen. Gjorde han icke det, och kriget sålunda måste fortsättas, skulle han icke erhålla något bistånd af Christian.
Derefter gaf sig ändtligen Malmö – i striderna framför denna stad föll den tappre Peder Svenske ech Arvid Trolle blef fången, hvarför Gustaf klagade, »att hans män voro allt för mycket glupande på fienderna och borde taga sig bättre till vara och icke tulla så af folket, att han ju icke måtte få något hem igen» – i början af April 1536, och slutligen måste Marcus Meyer uppgifva Varbergs slott – det var i Maj 1536 – så att derefter återstod blott Köpenhamn för Christian att taga. Meyer fördes till Helsingör, och der blef han jemte aderton af sina män steglad. Hans medbroder Wullenwewer blef fängslad af erkebiskopen i Bremen och efter ett par års grymt fängelse, hvarunder han flera gånger lagts på pinbänken, steglad.
Underrättelsen om den mellan Christian och Lybeck slutade freden, som kom konung Gustaf till handa från hans svärfäder, hertig Magnus i Lauenburg, väckte hos honomf stor harm. »Något slikt hade han aldrig kunnat tro» – yttrade han – »förty Sveriges sak med Lybeck stode icke annorlunda, än så godt som platt öppen», och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
