Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dödsdom öfver tvänne konungens »paulun-väktare». De hade på ett hemligt rum lagt två käppar i kors, jemte en kappa, ett halster och några andra saker. Konungen ansåg det för trolldom, och, emedan de hade gjort det, oansedt de visste, att konungen icke kunde lida på de vägar han gick något granris, halm, spån eller annat, utan hade det vid lifsstraff förbudit, så dömdes de.
Räddhåga och misstro äro de bestämmande dragen i konung Eriks skaplynne, och sedan han efter Johans fängslande, då han insåg att han brutit med den högre adeln, började omgifva sig med gunstlingar af lägre börd, blef han helt och hållet insnärjd i nätet af dessas åsigter och sträfvanden, hvilka mer eller mindre öfverensstämde med Göran Perssons. I adelshat voro de hvarandra temligen lika, i duglighet och förmåga stod Göran Persson öfver dem alla. Dessa uppskrämde emellertid konungen så, att han blef som ett jagadt villebråd, hvilket till slut skrämmes af sin egen skugga. Ett ord, ett skämt, den obetydligaste skiftning i ansigtsuttrycket eller den ringaste åtbörd, när talet föll på konungen, blef föremål för hans misstänksamhet och visade sig för hans uppjagade inbillning som ett majestätsbrott, som borde beifras och af hans kungliga nämnd dömas. Och han underhöll tillika en väldig skara spejare, hvilka skulle hvarje morgon till honom inberätta hvad som tilldrog sig inom de särskilda husen i Stockholm. Äfven i landsorten hade konungen sina förtrogne, som skulle utforska sinnesstämningen hos allmogen rörande konungen, kriget, de förnämsta herrarne o. s. v. De underrättelser, hvilka för 1566 inskickades till konungen från Upland, Dalarne, Vestmanland och Östergötland, innehålla de bästa löften rörande allmogens trohet mot honom; man var öfver allt villig att stå honom bi, både gammal och ung. Dock önskade de snart slut på kriget. Äfven anföras klagomål, såsom öfver gästgifvaregårdarne, af hvilka bönderne menade att hvarken de eller konungen hade något gagn.
Denna fråga om gästgifvaregårdarne leder oss tillbaka till de första åren af konung Eriks regering, hvilka äro utmärkta af åtskilliga goda författningar. Vi påminna oss, att redan under medeltiden åtgärder vidtogos för att befria allmogen från resandes våldsamheter. Folkungakonungarne Magnus Ladulås och Magnus Eriksson samt den förste unionskonungen, Erik af Pommern, utmärka sig genom stadganden rörande detta ärende. Men det fordras lång tid att utrota ett ondt, när detta är något som de mäktige i landet göra anspråk på såsom sina fri- och rättigheter. Och så var det med ordnandet af dessa gästgifvaregårdar eller taverner. De kungliga stadgarne stå der såsom minnesmärken af konungens goda vilja, men sjelfva det oskick, som de voro afsedde att bortarbeta, det förblef öfver hufvud sådant det var hela medeltiden igenom, och ännu på konung Eriks tid fortfor detsamma. Han upplifvade derför påbudet om inrättandet af taverner eller gästhus utefter alla allmänna vägar.
Detta rörde nu enskilde resande, men allmogen hade dessutom skyldighet att utan ersättning bestrida så kallad kronoskjuts. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
