Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kriget mot Ryssland. Carl Horn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kriget mot Ryssland. Carl Horn.
Det stillestånd, som 1583 afslöts med Ryssland och som förlängdes till 1590, gick till ända det sistnämnda året, utan att man lyckats vinna någon stadig fred, emedan Johan stälde sina fordringar allt för högt. Fred ville han bevilja storfursten — skref han till sin son den 14 September 1590 — om han ville slå sitt hufvud ned för honom, besökande honom genom sina sändebud med tillbörlig ödmjukhet och vördning, samt om han afsade sig alla anspråk på Ingermanland och Kexholms län samt landsträckan upp till Hvita hafvet och afstode att skrifva sig herre öfver allt Ryssland. Ombud hade infunnit sig i början af det nämnda året i Plusmund för att underhandla om fred, men knappt hade handeln begynt, förr än underrättelse kom, att ryskt krigsfolk sköflade i nejden.
Gustaf Banér, som vid konung Johans afresa från Reval blifvit förordnad till ståthållare öfver Estland, ryckte in i Ryssland och härjade några byar, men då czaren kom tågande med 100,000 man, drog ban sig tillbaka till Wesenberg för att invänta förstärkningar. Jama föll i czarens händer, och denne vände sig mot Narva, dit han anlände den 31 Januari. Här förde Carl Horn befälet, men han saknade både folk och lifsförnödenheter och väntade på undsättning från Gustaf Banér. Belägringen började, och från den 4 till den 19 Februari fortfor skjutningen oafbrutet. Han skickade bud på bud till Gustaf Banér om hjelp, men denne vågade sig ej ut med sin ringa styrka, och så stod Carl Horn der, öfverlemnad åt sig sjelf. Den sistnämnda dagen, då ansenliga stycken af muren voro nedskjutna och sedan fienden genom djerfva män, som i hölass smugit sig in och ut ur staden, fått kännedom om det bedröfliga tillståndet derinne, började han storma staden. Men Carl Horn och hans folk mottogo honom med ett oväntadt motstånd. Efter fyra timmars strid måste ryssarne med en betydlig förlust draga sig tillbaka.
Sedan Carl Horn hållit en högtidlig tacksägelse öfver den lyckliga striden, ville han låta laga murarne. Men då hans folk skulle uppställas, räknade han blott 400 krigare i tjenstbart skick, och desse förklarade sig oförmögne att verkställa det anbefalda arbetet. Och åter dånade kanonerna från ryss-lägret, och dermed fortsattes äfven den följande dagen, då emot aftonen tvänne stora stycken af murarna föllo ned i grafven. Den 21 om morgonen rustade sig fienden åter till storm. Då kommo stadens invånare och bönföllo, att herr Carl ville besinna omöjligheten att inom de sönderskjutna murarna kunna värja sig emot den öfvermäktiga fienden. Carl Horn insåg att de hade rätt, och otvifvelaktigt skulle med Narva hela Estland falla i fiendens hand samt sålunda allt gå förloradt, då man nu genom en klok underhandling och afträdandet af något kunde rädda åtminstone Estland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0472.html
