Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Samhällsskicket - Riksdagen 1634
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen år 1633.
31
allenast statens tillgångar medgåfve deras anställande, äfvensom
åtskilliga erinringar gjordes vid inskränkningen af landshöfdingarnes tjenstetid
till tre år, vid deras ansvar för länsräkenskaperna och vid förbudet för
dem att vistas utom sina län utöfver en viss tid. Äfven ville man
mildra åtskilliga stadganden om rikskollegiernas och särskilda
embetsmäns redogörelser samt ställa de höge riksembetsmännen och kollegierna,
i händelse af begångna gröfre förseelser, under ständernas dom, i stället
för under regeringens, såsom i regeringsformen var föreslaget. Man
ville ej medgifva, att vid de i regeringsformen föreskrifna
embetsmanna-möten finge företagas några allmänna ärenden, hvilka det tillhörde
ständerna att afgöra, eller att utskottsriksdagar finge bevilja någon gärd,
ehuru de väl kunde tillfrågas rörande vilkoren för fredsfördrag och
dylikt. Att hvarje embetsmän skulle vara nöjd med den honom bestådda
lön, ansågs väl hårdt och likaså, att ej förmyndarestyrelsen skulle ega
att gifva förläningar, under förbehåll af myndig konungs stadfästelse.
Man ville väl medgifva, att riksens råd kunde under konungs frånvaro,
sjukdom eller minderårighet till- och afsätta embetsmän, men ej stifta
ny lag eller stadga utan ständernas hörande, och slutligen ville man
hafva bestämdare uttryckt, att ständerna under förmyndarestyrelsen
skulle höras öfver utrikes angelägenheterna.
Presteståndet yrkade, att främst i regeringsformen måtte upptagas
en stadfästelse af gällande religionsstadgar; att kyrkoordningen måtte
förklaras gällande till dess den kunde blifva öfversedd; att
konsistoriernas myndighet bekräftades och att de försäkrades om de förmåner, som
förut varit dem förunnade, men hvilka de sedermera blifvit beröfvade,
samt att ett consistorium generale blefve upprättadt, som hade att en
gång om året sammanträda i Stockholm för att upptaga
stiftskonsistoriernas redogörelser och från dem hänskjutna svårare mål. Vidare
yttrade presteståndet sin farhåga, att kronans inkomster ej skulle blifva
tillräckliga för de många embetena och att nya gärder skulle blifva
nödvändiga, hvilket dock borde undvikas. Riket kunde väl ock i fredstid
ej behöfva så stort antal krigsfolk, som i regeringsformen var
före-skrifvet. Landshöfdingarne, som der fått sig ombetrodd uppsigt öfver
ordning och lugn i orterna »i andligt och verldsligt stånd», borde ej
få någon andel i hvad den kyrkliga styrelsen tillkommer, men väl
anbefallas att biträda vid kyrkodisciplinens upprätthållande. Frågor om
nya ordningar, pålagor, krig, förbund m. m. borde ej handläggas utan
vid allmän riksdag, på det icke ständernas vilkor måtte blifva ringare
under en förmyndarestyrelse, än de varit under framlidne konungar.
Skulle konungahuset utgå, borde inom kort förelagd tid riksdag hållas
till konungaval, att ej genom för långt dröjsmål »monarkien måtte
förvandlas till annan stat». För öfrigt yrkades, att presterne ej måtte
förmenas söka förbättring i sina lägenheter; att adliga personers
företräde till tjenster ej måtte tillämpas så, att andre förtjente män. finge
alldeles stå tillbaka, och att särskildt presterne och deras förmän måtte
aktas efter kall och värdighet; att förbehåll måtte göras mot försälj-
Starbàck o. Bäckström, Ber. ur Sv. Hist. V. 2o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
