Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Vitterhet och konst - Svenska språkets utbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
Chr is tina.
utgaf 1636 den första svenska språklära, som dock var författad på
latin, samt började äfven arbeta på ett »Lexicon till vår gamla götiska».
Johan Axehjelm, äfven förut omnämnd, utarbetade 1652 en ordbok,
hemtad ur de isländska lagarna, i hvilken han upptagit och förklarat
sådana föråldrade ord, som ej mera brukades i svenskan. I svensk
prosodi utgafs en lärobok af Conradus Laurenbergius i Upsala 1618,
och handledningar till en ledig brefstil utgåfvos af Andreas Jonæ
Golhus, Stockholm 1619, samt af Joh. Rudbeck i Vesterås 1624,
äfvensom samlingar af svenska ordseder och ordspråk utkommo 1604
och 1636.
Främsta rummet inom svenska språkforskningen så väl som inom
svenska vitterheten under denna tid tillkommer dock Georg
Stjernhjelm, i allmänhet Sveriges snillrikaste och mångsidigaste författare
under detta tidskifte, född i Dalarne 1598, lektor i Vesterås 1625,
assessor i Dorpts hofrätt 1630, adlad med namnet Stjernhjelm 1631 —
han kallade sig förut Lilje — vicepresident i Dorpts hofrätt 1648,
men ålagd att stanna qvar i Stockholm såsom vårdare af riksarkivet,
krigsråd 1661, riksantiqvarie 1667, död i Stockholm i Augusti 1672.
I sina talrika lingvistiska arbeten följde han i allmänhet samma af en
missförstådd fosterlandsstolthet föranledda riktning, som röjer sig hos
den tidens forskare i svenska historien, att vilja göra Sverige till de
europeiska folkens urhem. Redan den af Gustaf I från Sverige
för-drifne erkebiskopen Johannes Magnus hade uti sitt i Rom 1554
utgifna arbete om alla Göters och Svears konungar påstått, att den s. k.
stora folkvandringen utgått från Sverige, hvilket sedermera blef hos de
svenska fornforskarne ett slags trosartikel. Äfven Stjernhjelm sökte
visa att Skytherne, som så ofta omtalas af forntida författare, varit
svenskar, hvilka äfven kallats Geter och Göter, emedan de utgått från
Götaland, den ena delen af deras skythiska fädernesland i Sverige.
Dessa Sveriges urinvånare härstammade från Noachs sonson Magog
och voro det äldsta folk i verlden, hvars språk också innehöll rötterna
till alla så österländska som vesterländska och nordiska språk.
Sådana bevis för svenskans uråldrighet och alla andra språks härledning
derifrån, som att Adam skulle härledas från svenska orden af dam
(stoft) och Eva från Adams utrop af förundran vid den första
qvinnans åsyn: Eh! wa! (hvad), väcka naturligtvis numera endast ett
medlidsamt löje, och bland de många härledningarna i öfrigt förekomma
flera af icke synnerligt större värde; men Stjernhjelm har likväl den
förtjensten att hafva varit en bland de förste som sysselsatt sig med
jemförande språkforskning, hvilken i den nyaste tiden lemnat så
vigtiga bidrag till kunskapen om de särskilda folkens inbördes frändskap
och spridning kring jordytan, och om också hans språkliga arbeten, i
följd af sin missriktning, innehålla mycket som ej uthärdar en
närmare granskning, förete de dock tillika icke så litet af verkligt och
bestående värde. De hade för öfrigt äfven den stora förtjensten att
väcka ett lifligare intresse för studiet af vårt SDråk, för hvars renhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
