Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustafs ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan hon blifvit myndig och kunde sjelf bestämma sina handlingar, tycktes ingenting böra hindra henna att fullgöra dessa löften; men förhållandet blef dock helt annat, än den unge fursten hoppats och väntat.
Vi hafva i det föregående visat, huru Christinas tillgifvenhet för Carl Gustaf mer och mer kallnade efter hans återkomst och i synnerhet efter hennes bekantskap med Magnus De la Gardie; huru hon visserligen visade honom sin välvilja genom förläningar af godsen Räfsnäs och Ulfsunda samt städerna Thorshälla och Eskilstuna, men deremot afvisade hans frieri, under förklarande af sin afgjorda motvilja mot hvarje förmälning, samt huru hon slutligen, såsom ett slags ersättning, erbjöd honom öfverbefälet öfver svenska härarna i Tyskland. Vi hafva äfven omtalat hans verksamhet i denna egenskap, men vi böra också omnämna ett mera enskildt förhållande, som visar, att Carl Gustafs enträgna frieri till Christina gälde mera hennes krona än hennes person.
Medan Carl Gustaf dröjde i Tyskland för att ordna åtskilliga angelägenheter efter fredens afslutande, gjorde han i början af året 1649 under ett besök i Cassel bekantskap med prinsessan Emilia af Hessen, en dotter till Sveriges trogna bundsförvandt, den ädla landtgrefvinnan Amalia Elisabeth, och under det föregående året gift med Henri Charles De la Tremouille, hertig af Tarent, hvilken bland den tidens många härförare vunnit ett visst rykte. Den tjugutreåriga, sköna, qvicka och lifliga hertiginnan intog genast den unge fursten, och tycket blef snart ömsesidigt. Carl Gustafs svåger och hertiginnans farbror, landtgrefve Fredrik af Hessen-Eschwege, öfvertog det för en så nära anhörig till båda föga hedrande värfvet att vara deras förtrogne, och genom honom samt Carl Gustafs ungdomsvän Lorens von der Linde besörjdes brefvexlingen mellan de älskande. För att bättre bevara hemligheten voro hertiginnans namnlösa bref stälda till en son och Carl Gustafs till en mor, hvilket gaf anledning till en mängd qvicka och egendomliga vändningar i de vexlade brefven. Man har ännu i behåll flera af dessa bref, som likväl påminna mera om den tidens romanstil än de röja någon djupare, varmare känsla. Förbindelsen varade ock ej länge. Den afbröts när Carl Gustaf måste från Cassel återvända till Nürnberg, der öfverläggningarna om fredsslutets bringande till verkställighet pågingo, och när hertiginnan måste följa sin man till Paris. Mot slutet af 1650 reste nästan vid samma tid Carl Gustaf till Sverige och hertiginnan med sin gemål till Neapel. Hon sände då till Carl Gustaf ett afskedsbref, hvari hon beklagade sitt öde att skiljas så långt från honom och tillade: »Ers kongl. höghet reser åt Norden, i hvars hårda luft eder tillgifvenhet för mig snart skall afkylas, ja, helt och hållet bortfrysa. Jag deremot far till södern, hvars mildare himmel skall än mer öka värmen af mina känslor, hvilka skola följa mig till verldens och lifvets slut.»
Under tiden hade Christina, såsom vi förut berättat, lyckats, i trots af rådets och högadelns ihärdiga motstånd, få Carl Gustaf vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
