Print (PDF) - On this page / på denna sida - Carl Gustafs ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan hon blifvit myndig och kunde sjelf bestämma
sina handlingar» tycktes ingenting böra hindra henna
att fullgöra dessa löften; men förhållandet blef dock
helt annat, än den unge fursten hoppats och väntat.
Vi hafva i det föregående visat, huru Christinas
tillgifvenhet för Carl Gustaf mer och mer kallnade
efter hans återkomst och i synnerhet efter
hennes bekantskap med Magnus De la Gardie; huru
hon visserligen visade honom sin välvilja genom
förläningar af godsen Räfsnäs och Ulfsunda samt
städerna Thorshälla och Eskilstuna, men deremot
afvisade hans frieri, under förklarande af sin
afgjorda motvilja mot hvarje förmälning, samt
huru hon slutligen, såsom ett slags ersättning,
erbjöd honom öfverbefälet öfver svenska härarna i
Tyskland. Vi hafva äfven omtalat hans verksamhet i
denna egenskap, men vi böra också omnämna ett mera
enskildt förhållande, som visar, att Carl Gustafs
enträgna frieri till Christina gälde mera hennes
krona än hennes person.
Medan Carl Gustaf dröjde i Tyskland för att ordna
åtskilliga angelägenheter efter fredens afslutande,
gjorde han i början af året 1649 under ett besök i
Cassel bekantskap med prinsessan Emilia af Hessen,
en dotter till Sveriges trogna bundsförvandt, den
ädla landtgrefvinnan Amalia Elisabeth, och under,
det föregående året gift med Henri Charles De la
Tremouille, hertig af Tarent, hvilken bland den
tidens många härförare vunnit ett visst rykte. Den
tjugutreåriga, sköna, qvicka och lifliga hertiginnan
intog genast den unge fursten, och tycket blef snart
ömsesidigt. Carl Gustafs svåger och hertiginnans
farbror, landtgrefve Fredrik af Hessen-Eschwege,
öfvertog det för en så nära anhörig till båda föga
hedrande värfvet att vara deras förtrogne, och
genom honom samt Carl Gustafs ungdomsvän Lorens
von der Linde besörjdes brefvexlingen mellan de
älskande. För att bättre bevara hemligheten voro
hertiginnans namnlösa bref stälda till en son och Carl
Gustafs till en mor, hvilket gaf anledning till en
mängd qvicka och egendomliga vändningar i de vexlade
brefven. Man har ännu i behåll flera af dessa bref,
som likväl påminna mera om den tidens romanstil än
de röja någon djupare, varmare känsla. Förbindelsen
varade ock ej länge. Den afbröts när Carl Gustaf
måste från Cassel återvända till Nürnberg, der
öfverläggningarna om fredsslutets bringande till
verkställighet pågingo, och när hertiginnan måste
följa sin man till Paris. Mot slutet af 1650 reste
nästan vid samma tid Carl Gustaf till Sverige och
hertiginnan med sin gemål till Neapel. Hon sände då
till Carl Gustaf ett afskedsbref, hvari hon beklagade
sitt öde att skiljas så långt från honom och tillade:
»Ers kongl. höghet reser åt Norden, i hvars hårda
luft eder tillgifvenhet för mig snart skall afkylas,
ja, helt och hållet bortfrysa. Jag deremot far till
södern, hvars mildare himmel skall än mer öka värmen
af mina känslor, hvilka skola följa mig till verldens
och lifvets slut.»
Under tiden hade Christina, såsom vi förut berättat,
lyckats, i trots af rådets och högadelns ihärdiga
motstånd, få Carl Gustaf vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
