Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf tronföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väg till Sveriges tron blifvit krönt med framgång genom ständernas beslut vid 1649 och 1650 årens riksdagar. År 1651 hade han af Christina blifvit upphöjd till hertig öfver Stegeborgs län. Någon högre värdighet, än han dittills innehade, hade han dock härigenom ej erhållit, ty redan förut skref han sig pfaltzgrefve vid Rhen i Baiern, hertig af Jülich, Cleve och Berg, grefve till Weldenz, Spanheim och Rawensburg, herre tilll Rawensstein, och var således lika rik på titlar som fattig på besittningar; men i stället att både han och hans söner inom Sverige förut vanligen benämts pfaltzgrefvar, kallades de härefter hertigar. På Stegeborg afled ock Johan Casimir den 8 Juni 1652. Han var en man med många af de egenskaper, som tillhöra en framstående statsman – långtänkt i sina planers uppgörande, försigtigt beräknande alla omständigheter och ihärdigt fullföljande det mål, han föresatt sig, utan att låta sig afskräckas af några hinder eller svårigheter; men hans verkningskrets var mycket begränsad och i följd af sitt ständiga beroende måste han i stället att verka för ett helt rikes väl inskränka sin verkningskrets till sin familj; men för dess bästa arbetade han ock med aldrig tröttnande ifver och såg också till slut, såsom vi nyss anmärkt, sina ihärdiga bemödanden krönta med framgång. En sann gudsfruktan ledde för öfrigt hans handlingar, så att bland alla de medel, han begagnade för att främja sina afsigter, aldrig funnos några oädla eller sedligt förkastliga. Flera af dessa faderns egenskaper återfinner man hos sonen, men verkande inom en ojemförligt större krets och äfven med pregeln af större öfverlägsenhet.
Faderns sista sjukdom och död hade föranledt Carl Gustaf att besöka Stegeborg, hvarifrån han begifvit sig till hufvudstaden, men blef, såsom nyss nämndes, så kallt mottagen af drottningen, att han snart skyndade tillbaka till Öland. Här verkade han gagnerikt för det område han fått att styra. Han fann stor oreda i öns förvaltning och det är upplysande för rikets tillstånd vid denna tid, att på icke större jordvidd än denna ö funnos 300 ödeshemman. Prinsen genomreste ön i alla riktningar, tog noga kännedom om tillståndet i alla delar deraf och uppgjorde planer till öns förbättring och bebyggande. Vid Borgholms slott användes 200 arbetare och för slottsbyggnadsarbetets ledning inkallades till Sverige Nicodemus Tessin. Allt sedan Johan III:s tid hade slottet fått förfalla, men Carl Gustaf iståndsatte hvad derå redan var bygdt och gjorde äfven början till nya byggnader. En stor mosse på ön, kallad Skedmossen, upptog han och gjorde tjenlig till odling genom afledningar och diken. Ofta gaf han sjelf bönderna undervisning om ett bättre sätt att arbeta jorden samt försköt dem penningar till nya redskaps anskaffande. Han tycktes ock börja tro sig för alltid komma att stanna på Öland, ty han lät i Borgholms slott inreda ett kapell till sitt blifvande hvilorum, hvilket han visade för Per Sparre, som af drottningen blifvit i något uppdrag skickad till honom. Sparre berättade det för drottningen men hon skrattade och sade: »Ännu har man aldrig hört att någon svensk arffurste dött på Öland».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
