Print (PDF) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf tronföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väg till Sveriges tron blifvit krönt med framgång
genom ständernas beslut vid 1649 och 1650 årens
riksdagar. År 1651 hade han af Christina blifvit
upphöjd till hertig öfver Stegeborgs län. Någon högre
värdighet, än han dittills innehade, hade han dock
härigenom ej erhållit, ty redan förut skref han sig
pfaltzgrefve vid Rhen i Baiern, hertig af Jülich,
Cleve och Berg, grefve till Weldenz, Spanheim och
Rawensburg, herre tilll Rawensstein, och var således
lika rik på titlar som fattig på besittningar; men i
stället att både han och hans söner inom Sverige förut
vanligen benämts pfaltzgrefvar, kallades de härefter
hertigar. På Stegeborg afled ock Johan Casimir den 8
Juni 1652. Han var en man med många af de egenskaper,
som tillhöra en framstående statsman - långtänkt i
sina planers uppgörande, försigtigt beräknande alla
omständigheter och ihärdigt fullföljande det mål, han
föresatt sig, utan att låta sig afskräckas af några
hinder eller svårigheter; men hans verkningskrets
var mycket begränsad och i följd af sitt ständiga
beroende måste han i stället att verka for ett helt
rikes väl inskränka sin verkningskrets till sin
familj; men för dess bästa arbetade han ock med
aldrig tröttnande ifver och såg också till slut,
såsom vi nyss anmärkt, sina ihärdiga bemödanden
krönta med framgång. En sann gudsfruktan ledde för
öfrigt hans handlingar, så att bland alla de medel,
han begagnade för att främja sina afsigter, aldrig
funnos några oädla eller sedligt förkastliga. Flera
af dessa faderns egenskaper återfinner man hos sonen,
men verkande inom en ojemförligt större krets och
äfven med pregeln af större öfverlägsenhet.
Faderns sista sjukdom och död hade föranledt
Carl Gustaf att besöka Stegeborg, hvarifrån han
begifvit sig till hufvudstaden, men blef, såsom
nyss nämndes, så kallt mottagen af drottningen,
att han snart skyndade tillbaka till Öland. Här
verkade han gagnerikt för det område han fått att
styra. Han fann stor oreda i öns förvaltning och det
är upplysande för rikets tillstånd vid denna tid,
att på icke större jord vidd än denna ö funnos 300
ödeshemman. Prinsen genomreste ön i alla riktningar,
tog noga kännedom om tillståndet i alla delar
deraf och uppgjorde planer till öns förbättring
och bebyggande. Vid Borgholms slott användes 200
arbetare och för slottsbyggnadsarbetets ledning
inkallades till Sverige Nicodemus Tessin. Allt
sedan Johan III:s tid hade slottet fått förfalla,
men Carl Gustaf iståndsatte hvad dera redan var bygdt
och gjorde äfven början till nya byggnader. En stor
mosse på ön, kallad Skedmossen, upptog han och gjorde
tjenlig till odling genom afledningar och diken. Ofta
gaf han sjelf bönderna undervisning om ett bättre
sätt att arbeta jorden samt försköt dem penningar
till nya redskaps anskaffande. Han tycktes ock börja
tro sig för alltid komma att stanna på Öland, ty han
lät i Borgholms slott inreda ett kapell till sitt
blifvande hvilorum, hvilket han visade för Per Sparre,
som af drottningen blifvit i något uppdrag skickad
till honom. Sparre berättade det för drottningen
men hon skrattade och sade: »Ännu har man aldrig hört
att någon svensk arffurste dött på Öland»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
