Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
längre erkände honom såsom polskt sändebud, hvartill dessutom fans en anledning deri, att Canaziles’ kreditiv voro stälda till Christina och ej till hennes efterträdare. Carl Gustaf lät emellertid, för att ej försumma hvad som vid regentombyten var öfligt, sända sitt handelsombud i Danzig, Johan Kock, till Warschau, för att tillkännagifva sitt uppstigande på Sveriges tron, med föreskrift tillika att göra sig underrättad om landets beskaffenhet, dess försvarsmedel, polackarnes förhållanden till turkarne, moldauerne, siebenbürgarne och kosackerne; om de kunde vänta skydd af kejsaren; om underhandlingar voro å bane mellan Polen och Danmark, Holland eller Brandenburg o. s. v. Kock afreste den 15 Juli, men kunde ej få företräde hos Johan Casimir, som afrest från Warschau, tydligen för att undvika att genom mottagandet af Carl Gustafs sändebud erkänna honom för Sveriges konung.
Kort efter Kocks afsändning erhöll äfven den tyske sekreteraren i kommersekollegium, Johan Meijer von Lilienthal, som hade enskilda angelägenheter att besörja i Königsberg, befallning att söka närmare utforska ställningen inom Polen. Han skulle göra sig noga underrättad om hvilka missförstånd der kunde förefinnas mellan »herrar och undersåtar»; om Polen ämnade hos Österrike eller hos Sverige söka hjelp emot Ryssland; om Ryssland sökte bemäktiga sig hela Polen eller några hamnar vid Östersjön; om Stor-Polen eller någon annan del af republiken ville söndra sig från det hela och vända sig till kejsaren, till fursten af Siebenbürgen eller till kurfursten af Brandenburg; om denne hade för afsigt att taga under sitt beskydd några närbelägna polska landskap, samt hvad beslut de preussiska ständerna, synnerligast i Danzig och Elbing, ämnade fatta, i händelse ryssarne bemäktigade sig hela Polen.
Från både Kock och Lilienthal inkommo underrättelser, vittnande om Polens djupa förfall genom inre söndringar, misstroendet mot konungen samt det lika olyckligt förda kriget mot både Ryssland och kosackerne. Nu återstod att afgöra, om också Sverige skulle öka antalet af Polens fiender och förekomma, att icke Ryssland blefve alltför mycket förstoradt på Polens bekostnad.
När denna vigtiga fråga kom till öfverläggning i rådet, var Axel Oxenstierna icke längre Sveriges rikskansler, utan ledningen af utrikes ärenden hade öfvergått i en annan hand. I sjelfva verket hade den ock, ända från Carl Gustafs anträde till regeringen, utöfvats af honom sjelf.
Allt visade sålunda, att en helt ny anda inkommit i styrelsen. På Sveriges tron satt åter en regent, som med nit och allvar utöfvade sitt vigtiga och ansvarsfulla kall, såg allt med egna ögon, lät icke leda sig af några gunstlingar och hade tillräcklig öfverlägsenhet att i sin egen hand behålla ledningen af det hela. Det förra slöseriet hade upphört och likaså de förra kostsamma hofnöjena, men den nye konungen var dock ingen knarrig enstöring, utan såg gerna omkring sig de män, som biträdde honom i det svåra värf, han öfvertagit. De inbjödos till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
