Print (PDF) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
längre erkände honom såsom polskt sändebud, hvartill
dessutom fans en anledning deri, att Canaziles’
kreditiv voro stälda till Christina och ej till hennes
efterträdare. Carl Gustaf lät emellertid, för att ej
försumma hvad som vid regentombyten var öfligt, sända
sitt handelsombud i Danzig, Johan Kock, till Warschau,
för att tillkännagifva sitt uppstigande pä Sveriges
tron, med föreskrift tillika att göra sig underrättad
om landets beskaffenhet, dess försvarsmedel,
Polackarnes förhållanden till turkarne, moldauerne,
siebenbürgarne och kosackerne; om de kunde vänta
skydd af kejsaren; om underhandlingar voro å bane
mellan Polen och Danmark, Holland eller Brandenburg
o. s. v. Kock afreste den 15 Juli, men kunde ej få
företräde hos Johan Casimir, som afrest från Warschau,
tydligen för att undvika att genom mottagandet af Carl
Gustafs sändebud erkänna honom för Sveriges konung.
Kort efter Kocks afsändning erhöll äfven den tyske
sekreteraren i kommersekollegium, Johan Meijer von
Lilienthal, som hade enskilda angelägenheter att
besörja i Königsberg, befallning att söka närmare
utforska ställningen inom Polen. Han skulle göra
sig noga underrättad om hvilka missförstånd der
kunde förefinnas mellan »herrar och undersåtar »;
om Polen ämnade hos Österrike eller hos Sverige söka
hjelp emot Ryssland; om Ryssland sökte bemäktiga
sig hela Polen eller några hamnar vid Östersjön; om
Stor-Polen eller någon annan del af republiken ville
söndra sig från det hela och vända sig till kejsaren,
till fursten af Siebenbürgen eller till kurfursten af
Brandenburg; om denne hade för afsigt att taga under
sitt beskydd några närbelägna polska landskap, samt
hvad beslut de preussiska ständerna, synnerligast i
Danzig och Elbing, ämnade fatta, i händelse ryssarne
bemäktigade sig hela Polen.
Från både Kock och Lilienthal inkommo underrättelser,
vittnande om Polens djupa förfall genom inre
söndringar, misstroendet mot konungen samt det
lika olyckligt förda kriget mot både Ryssland och
kosackerne. Nu återstod att afgöra, om också Sverige
skulle öka antalet af Polens fiender och förekomma,
att icke Ryssland blefve alltför mycket förstoradt
på Polens bekostnad.
När denna vigtiga fråga kom till öfverläggning i
rådet, var Axel Oxenstierna icke längre Sveriges
rikskansler, utan ledningen af utrikes ärenden hade
öfvergått i en annan hand. I sjelfva verket hade den
ock, ända från Carl Gustafs äntrade till regeringen,
utöfvats af honom sjelf.
Allt visade sålunda, att en helt ny anda inkommit
i styrelsen. På Sveriges tron satt åter en regent,
som med nit och allvar utöfvade sitt vigtiga och
ansvarsfulla kall, såg allt med egna ögon, lät icke
leda sig af några gunstlingar och hade tillräcklig
öfverlägsenhet att i sin egen hand behålla ledningen
af det hela. Det förra slöseriet hade upphört och
likaså de förra kostsamma hofnöjena, men den nye
konungen var dock ingen knarrig enstöring, utan såg
gerna omkring sig de män, som biträdde honom i det
svåra värf, han öfvertagit. De inbjödos till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
