Print (PDF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1655
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ämnade vid så fatta omständigheter göra samt,
i händelse de voro hugade att underkasta sig
Sveriges beskydd, föreställa dem svenska statens
fördelaktiga ställning, lugna deras farhåga för nya
tullafgifter och så vidare. Samtidigt sändes Lars
Kagg och några andra af det högre krigsbefälet att
mönstra landtregementejna i Sverige samt Gustaf Adolf
Lewenhaupt i samma ändamål till Finland.
Förtroliga meddelanden från den nye rikskanslern
till hans svåger, riksmarsken Gustaf Horn, som nu
var generalguvernör i Lifland, visa emellertid, att
midt under dessa rustningar mot Polen var konungens
ögonmärke hufvudsakligen riktadt på Ryssland. Det
var farhågan, att denna makt skulle vinna allt för
mycken förstoring genom polska republikens styckande,
som väsentligen förmådde Carl Gustaf att uppträda i
Polen, och i öfverensstämmelse härmed gjorde också
Erik Oxenstierna sin svåger uppmärksam derpå, huru
det för Sverige var af största inttesse att afhålla
ryssarne från Östersjön och att de ej finge fatta fast
fot i Kurland, hvarigenom de kunde inverka skadligt
på Sveriges sjöfart och snärja Lifland. Horn borde
derföre, i händelse ryska hären ginge in i Litauen
och Hvita Ryssland, förhålla sig stilla samt endast
söka vinna kurländarnes och litauernes vänskap; men
om ryssarne intoge Dünaburg och började agera i eller
omkring Kurland, måste Horn vidtaga verksamma åtgärder
deremot - först taga litauerne i beskydd, derest de
sådant begärde, och äfven med vapen understödja dem,
men dock endast gå försvarsvis till väga.
I början af det nya året företog konungen en resa
genom riket, för att göra sig mera känd af sitt folk
och äfven för att närmare lära känna förhållandena i
landsorterna. Mycken tid hade han dock ej att härtill
använda, ty han ville vara tillbaka i Stockholm innan
riksdagen begynte. Ett godt slädföre gjorde också
hans färd både snabb och angenäm. Han tog vägen
genom Södertelje, Nyköping, Linköping och Jönköping
till Halmstad, der pfaltzgrefven af Sulzbach, som kom
från Holstein, var honom till mötes. Derifrån vände
han genom Göteborg tillbaka till hufvudstaden, nöjd
och belåten med det mottagande, han öfver allt rönt.
I slutet af Februari sammanträdde riksdagen,
men dess högtidliga öppnande skedde först den 12
Mars. Presidenten i bergskollegium, Erik Fleming, som
varit landtmarskalk vid 1654 års riksdag, fick äfven
nu samma förtroende. Erkebiskop Lenæus var talman för
presteståndet, och justitieborgmästaren i Stockholm
Peder Claesson Prytz var borgareståndets talman[1].
Den kungliga propositionen handlade hufvudsakligen
om ställningen till de utländska makterna och
öfverlemnade till ständerna att öfverenskomma om
bästa sättet att förse rikets säkerhet, huru hären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
