Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredssluten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vän och såsom dess fiende, att man till honom och hans löften hyste intet förtroende.
Å andra sidan uppträdde nu Frankrike verksamt för tillvägabringande af en fred på sådana vilkor, som svenska regeringen förklarat sig villig att medgifva. Mazarin, som fortfarande var den egentlige ledaren af Frankrikes politik, hade alltid önskat att Sverige skulle förblifva ett mäktigt rike och fortfarande hafva besittningar i Tyskland, för att motväga Österrike, hvilket, jemte Spanien, alltid betraktades såsom Frankrikes arffiende. Under Carl Gustafs första lysande framgångar i Polen och i synnerhet då han lät hylla sig såsom dess konung, hade Mazarin visat mindre benägenhet för Sverige, hvilket han väl ville hafva mäktigt, men icke öfvermäktigt, likasom han äfven betraktade Carl Gustafs planer såsom alltför äfventyrliga; men när, under sista året af dennes lefnad, Sverige tycktes vara nära att öfverväldigas af sina många fiender, uppträdde Frankrike kraftigt till dess försvar, synnerligast vid fredsunderhandlingarna med Polen, hvilka det för öfrigt låg i Frankrikes eget intresse att bringa till ett både för Polen och för Sverige önskvärdt slut, emedan ett fortsatt krig högst sannolikt skulle ökat Österrikes inflytande både i Polen och Tyskland, hvilket det länge varit den franska statskonstens uppgift att motverka. Franska regeringen förklarade ock nu för kejsaren, att om han ej ville förlikas med Sverige, skulle Frankrike med all sin makt understödja detta rike, och till kurfursten skref Mazarin, att, derest han icke inginge fred med Sverige och återlemnade Pomern, skulle 30,000 fransmän uppträda till svenskarnes bistånd. Österrikes och Brandenburgs infall i svenska Pomern förklarades såsom ett brott mot westfaliska freden, hvilket det ålåg Frankrike att beifra, och den sista Februari 1660 utsattes såsom yttersta tiden, inom hvilken fred mellan Sverige och Brandenburg borde vara afslutad. Dessa hotelser, understödda af några bland de tyska riksfurstarna, verkade både på Österrike och Brandenburg, och freden var nära att afslutas, då underrättelsen kom om Carl Gustafs död. Nu började både Polen, Österrike och Brandenburg stegra sina fordringar, men De l’Hombres bad de svenska fredsunderhandlarne vara vid godt mod, ty efter denna olycka skulle Frankrike ännu kraftigare understödja Sverige. Dessa sändebudets löften bekräftades ock af franska regeringen, polska drottningen fortfor att hos sin gemål och senaten yrka på en billig fred med Sverige, och äfven Österrike och Brandenburg nödgades slutligen gifva efter, för att icke få ett allvarsamt krig med både Frankrike och Sverige.
I Mars månad sammankommo de svenska ombuden med de polska, österrikiska och brandenburgska i Oliva kloster, ungefär halfvägs mellan Zoppot och Danzig, och här undertecknades freden den 23 April 1660 mellan Sverige å ena sidan samt Polen, kejsaren och Brandenburg å den andra.
Full amnesti utlofvades; ingen, vare sig andelig eller verldslig, skulle tilltalas för sitt förhållande under kriget; all fast egendom, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
