Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaget vid Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som nu uppstod, var ej mera att tänka på någon bestämd stridslinie. Sqvadronerne gjorde front och anfall åt alla håll, och den allmänna oredan, så väl som den starka krutröken, gjorde det omöjligt att urskilja vän och fiende. Båda konungarne deltogo i handgemänget. Carl XI, som förgäfves sökt hejda de nyutskrifne finska ryttarnas flykt, återkom med en sqvadron af drabanterne i detsamma Wittenberg sårades, samt öfvertog nu befälet och red från sqvadron till sqvadron, förande dem mot fienden. Den häst, han dittills ridit, fick en kula i pannan, som studsade upp mot konungens hatt, hvarefter konungen besteg en hvit springare, Brillant, en skänk af Ludvig XIV. Under krutröken och förvirringen kom han till en dansk sqvadron, hvilken han tog för en svensk och kommenderade till anfall. Lyckligtvis märkte sqvadronen ej hvilken den fått till befälhafvare, och under det följande handgemänget kunde konungen återvända till de sina. Dessa voro ofta i stor ångest för honom, då de sågo honom i kulregnet omgifven af fiender; men glädjen blef så mycket större, när han åter syntes bland dem, tillropande dem sitt: »gå på gossar!» Och på gingo de, till dess fienden småningom trängdes mot galgbacken, hvarefter de danska ryttarne för andra gången begagnade sina hästars öfverlägsna snabbhet att skynda undan, för att åter samla sig, innan svenskarne hunno efter.
När krutröken något skingrats, märkte man å svenska sidan, att danskarne åter började samla sig vid galgbacken. Då lät Carl XI äfven sina 13 sqvadroner formera sluten linie samt befalte dem att gå löst rakt på fienden, hänga sig fast vid honom och ej lemna honom något rådrum att svänga om, utan med värjorna drifva honom ur fältet. Danskarne afvaktade dock ej detta anfall, utan drogo sig ytterligare tillbaka, lemnande de kanoner, vid hvilka de samlat sig och som nu togos af svenskarne, innan de lossat ett skott. Svenskarne följde efter, men de vida bättre beridne danskarne svängde flera gånger om, aflossade den ena salvan efter den andra mot de förföljande och skyndade åter undan, innan svenskarne hunno fram. Desse kommo likväl småningom allt närmare, så att danska rytteriet ej längre kunde utföra denna manöver, som kostat svenska rytteriet icke så få döda och sårade, utan måste åtnöja sig med att söka komma undan, hvilket slutligen skedde i oredig flykt. Svenskarne följde ihärdigt efter och drefvo danskarne öfver Lydde-ån, der isen brast under de flyende och flera hundra funno sin död i vattnet, hvarförutan flere nedgjordes eller tillfångatogos af svenskarne. Återstoden af den slagna danska venstra flygeln flydde till Landskrona. Konung Christian hade redan, då han märkte att det började gå illa för denna del af hans här, jemte sin bröder Georg begifvit sig till sin högra flygel.
Der hade striden tagit en helt annan vändning. Den svenska venstra flygelns slagordning var ännu ej rätt formerad, då den mellan Nöbbelöfs kyrka och Sliparebacken 1/8 mil från Lund anfölls af danska högra flygelns rytteri. Genast i början af striden stupade denna svenska flygels anförare generallöjtnant Galle, de flesta regementsofficerarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
