Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska kriget 1677
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sökte undkomma på isen, nedhöggos, och återstoden, omkring 80 man, jemte befälet, togs till fånga.
Härmed afstannade, i följd af en ovanligt sträng och ihållande vinter, i det närmaste alla krigsrörelser ända till medlet af Juni.
Då sände Gyldenlöwe 2,000 man under generalmajoren Löwenhjelm öfver gränsen in i Bohus län, då den lilla svenska besättningen i Strömstad måste utrymma staden åt den vida öfverlägsna fienden, hvarefter Löwenhjelm framryckte ända till Uddevalla. Tillika gick Gyldenlöwe i början af Juli med en styrka, som i danska berättelser uppgifves till 1,600 och i svenska till 3,000 man, på en mängd skärgårdsbåtar till Marstrand, i hvars närhet han landsteg på Ko-ön den 6 Juli och företog så belägringen af Marstrand, som försvarades af Carlstens fästning, jemte tre skanskar, Malepert, Hedvigsholm och Gustafsborg, den sistnämnda vid södra hamninloppet till Marstrand, Malepert på östra sidan om norra hamninloppet och Hedvigsholm på ett i hamnen liggande skär. Fästningens och skanskarnes besättningar utgjorde tillsammans omkring 600 man under befäl af kommendanten Anders Sinclair. När han anmanades att uppgifva fästningen, svarade han att det var ingen fästning att uppgifva, utan om fienden behagade helsa på, så vore allt i ordning till ett välkomstkalas. Danskarne anföllo först Hedvigholms skans, som modigt försvarades af öfverstelöjtnant Björnsköld, men slutligen, sedan flera stormar blifvit afslagna, Björnsköld sårad och besättningen utmattad af de ständigt förnyade anfallen, måste öfvergifvas den 20 Juli, då de återstående af besättningen räddade sig till Carlsten. Redan den 13 hade Malepert måst utrymmas, hvars besättning likaledes tog sin tillflykt till Carlsten, och derefter utrymdes jemväl Gustafsborgs skans. Nu återstod endast sjelfva hufvudfästningen Carlsten, hvilken, beröfvad alla sina utanverk och häftigt beskjuten från alla sidor, slutligen den 23 Juli äfven måste gifva sig, mot vilkor att kommendanten jemte hela besättningen skulle blifva sänd till Vermland. Sedan Gyldenlöwe i Carlsten inlagt en stark besättning, återvände han till Norge, men genom Marstrands eröfring erhöll danska flottan en god tillflyktsort och kunde härefter vida lättare än förut blokera Göteborg.
Man blef nu också å svenska sidan högeligen bekymrad för denna vigtiga stads säkerhet, och vid denna tid infann sig ändtligen De la Gardie samt lyckades i början af Augusti få tillhopa en styrka af något öfver 3,000 man, hvaraf likväl 1,200 voro nyligen uppsatta ryttare och 1,500 uppbådade dalkarlar. Med dessa stridskrafter slog han den 10 Augusti läger vid Venersborg och ryckte så fram till Uddevalla, hvarifrån Löwenhjelm drog sig till Strömstad. Dit anlände dock mot slutet af Augusti Gyldenlöwe med betydande förstärkningar, så att han nu hade en styrka af 5,600 man, med hvilka han framryckte mot Uddevalla. Vid underrättelsen om hans annalkande beslöt De la Gardie draga sig tillbaka; men då allt var färdigt till uppbrott den 28 Augusti, blef fienden synlig, anryckande i snabb marsch. De la Gardie ansåg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
