Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska kriget 1677 - Danska kriget 1678 och 1679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när fienden var så nära, ett återtåg vådligare än en strid, hvarföre han stälde sitt folk i slagordning. Fienden visade dock ingen håg att anfalla svenskarne i fronten, utan började kringgå dem för att afskära dem återtåget till Götaelf. Då lät De la Gardie fotfolket aftåga och befalte rytteriet betäcka återtåget, men när det fiendtliga vida talrikare rytteriet nu anföll det svenska, gaf sig detta på flykten utan att lossa ett skott. De la Gardie var nära att blifva fången, då han sökte uppmuntra sina ryttare att hålla stånd, och allt upplöste sig i oordnad flykt. Först vid Kuru Bro, en half mil öster om Uddevalla, stannade de flyende, och der gjorde dalkarlarne kraftigt motstånd, med sina pikar hållande fienden tillbaka, till dess hären kommit öfver bron, hvarefter denna blef upprifven, och då svenskarne nu stodo på andra sidan om Göta elf, upphörde norrmännen att anfalla. Slaget vid Uddevalla hade emellertid kostat svenskarne 500 man, 9 kanoner och nästan hela deras tross. De la Gardie begärde af konungen sitt entledigande, hvilket han äfven erhöll, med skarpa förebråelser för nederlaget, och rikstygmästaren Per Sparre fick befälet efter honom, men bibehöll det blott till fram i November, då det öfvertogs af Gustaf Otto Stenbock, som nu tagits till nåder och återfått sitt riksamirals-embete.
Äfven i Jemtland skedde detta år ett infall från Norge. Efter Marstrands eröfring sände Gyldenlöwe 2,000 man, som uppbröto den 1 Augusti och med mycken möda öfverstego de ödsliga fjellen samt öfverrumplade de på ett sådant anfall oberedde svenskarne, af hvilka 300 man togos till fånga vid Mörstille kyrka, och med den återstående delen, utgörande omkring 1,000 man, tog major Carl Sparre, som hade befälet i detta landskap, sin tillflykt till Frösön i Storsjön, hvarefter norrmännen intogo Hjerpe-skans, der de inqvarterade sig; men sedan rådet längre fram på hösten sändt fältmarskalken Henrik Horn med allt krigsfolk, som kunde undvaras i Stockholm, till Jemtland, drogo sig norrmännen åter öfver gränsen, efter att hafva plundrat och bränt så långt de kunde nå. Horn försökte under vintern göra ett infall i Trondhjems amt, men måste för den starka kylan och djupa snön snart vända om.
I allmänhet hade 1677 varit för Sverige ett olyckligt år. Flottan var till en stor del förstörd och urståndsatt att visa sig i sjön, Bohus län och Jemtland voro härjade, allmogen i flera landskap missnöjd och orolig i följd af den hårda utskrifningen och de dryga gärderna, söndringen inom rådet samt misstroendet mellan detta och konungen lika starka som förut. Endast segern vid Landskrona och den alltmera stegrade tillgifvenhet, hvarmed den unge konungen omfattades af sitt folk, utgjorde ljuspunkter i den mörka taflan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
