Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Carl XII i lifsfara vid Rajowka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryska kriget ijof och 1708.
43
rast för att hvila ut och skaffa sig lifsmedel, hvartill föga annat fans
än den växande säden, som afinejades och medelst handqvarnar
krossades, så att deraf kunde beredas ett slags gröt. På fem dagar hann
man sålunda ej mer än 4 svenska mil, då man måste åter stanna vid
Malatycze den 28 Augusti, ty czaren hade vid Dobre, något längre
norrut, intagit en ställning bakom vidsträckta träsk och kunde således
ej anfallas, innan man fann en väg öfver dessa. Detta lyckades
slutligen, och den 3 September öfverskredos träsken, men vid ankomsten
till Dobre fans ryska hären redan två dagar förut hafva aftågat till
Smolensk, ännu längre norrut. Äfven ditåt beslöt Carl följa czaren,
men det ogynsamma vädret fortfor, hela trakten var af ryssarne
härjad, alla lifsmedel förstörda och vid byn Starysze utmed Soz’ biflod
Wichra måste svenska hären åter stanna den 11 September. Den
hade nu 7 svenska mil till Smolensk och 40 till Moskwa, och bakom
Wichra samt de oöfverstigliga träsken derinvid låg ryska hären så
starkt förskansad, att den ej kunde angripas.
Czar Peter hade nemligen under hela tiden följt det ganska klokt
uttänkta krigssätt, att icke inlåta sig med svenskarne i någon större
strid, men ständigt kringsvärma dem med ryttareskaror, som brände
hela den trakt de skulle genomtåga samt anföllo hvarje trupp, som
skilde sig från hufvudstyrkan. Flera smärre träffningar hade sålunda
förefallit och en af dessa hotade att för kung Carl blifva ganska
vådlig.
En dag i slutet af Augusti redo Carl, lille prinsen och Rehnsköld
med östgöta ryttare vid byn Rajowka i närheten af staden Malatycze,
då de på något afstånd sågo en stor fiendtlig ryttareskara. I början
trodde Carl det endast vara kalmucker och skickade blott en smärre
trupp att jaga dem undan; men den kom snart tillbaka med
underrättelse att det var ordentligt inöfvadt rytteri. »Skola vi tumla om
med dem?» frågade Rehnsköld. Carl var genast färdig, men ansåg sig
dock behöfva förstärkning, hvilken Rehnsköld skickades att hemta.
Utan att invänta den, satte sig konungen och lille prinsen genast i
spetsen för östgötarne och störtade mot fienden, hvars led också
brötos af det våldsamma anfallet; men ryssarne voro långt talrikare än
Carl hade beräknat, den lilla svenska truppen blef snart omringad och
Carl och prins Max skilda från hvarandra. Den sqvadron, som följde
konungen, blef nästan till sista man nedhuggen och hvad som
räddade honom sjelf var dels hans utomordentliga vapenskicklighet, dels
den lyckliga tillfälligheten att han under krutröken och dammet ej blef
igenkänd, utan tagen för en rysk ryttare. Han följde ock deras led
till dess han stötte på en annan sqvadron af sina östgötar, då han
skyndade till densamma, satte sig i spetsen derför och så å nyo anföll
ryssarne. Om några ögonblick blef han åter omringad och hans nye
följeslagare till större delen nedhuggna. Hans häst dödades och han
måste nu strida till fots. Vid hans sida föll generaladjutanten Ture
Hård och då en annan generaladjutant Carl Rosenstierna skulle hemta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
