Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1723
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knappa brödfödan». Sedan nyss förut nästan alla embetsmän blifvit adlade, skulle, om detta förslag antogs, ingen adelsman kunna vinna befordran på 50 år. Krigsbefälet stälde sig på adelns sida och förklarade sig villigt att med lif och blod bistå adeln samt gifva den sitt kraftiga bistånd, »till hvad ytterlighet ock denna saken kan gå». Äfven den vid riksdagen närvarande adeln undertecknade mangrant en förbindelse att hafva lif och gods osparda till att försvara sina dyrt förvärfvade privilegier och hellre våga det yttersta än underkasta sig »sådana hårdheter». Saken fick sålunda ett så hotande utseende, att presterne lade sig medlande emellan och frågan fick förfalla. Dock förenade sig de tre ofrälse stånden om en »reservations-akt» af den 15 Oktober, hvari yrkades vissa civila tjensters besättande med personer utom adelsståndet, till jemnvigtens behållande mellan rikets fyra »lika maktegande» stånd, och när de adeliga privilegierna vid denna riksdag slutligen faststäldes, blef adelns uteslutande rätt till de högsta embetena väl stadfästad, men dess företrädesrätt till andra tjenster, utom kansliet, upphäfdes. Samma dag, den 16 Oktober, som adelns, blefvo äfven presterskapets privilegier af konungen stadfästade.
En ny grundlag, riksdagsordningen af den 17 Oktober 1723, tillkom vid denna riksdag, och vi skola vid öfversigten af statsförfattningen under detta tidskifte till densamma återkomma.
Riksdagen afslutades den 18 Oktober och i riksdagsbeslutet, dateradt den 17, tackade ständerna konungen för freden med Ryssland, ehuru den erhållits endast genom »beklaglig mistning af ansenliga länder och inkomster». Vidare yttrade ständerna sin fägnad öfver »den oförtrutna flit, trohet och sorgfällighet, hvarmed riksens råd vaksamligen och försigtigt sökt upphjelpa rikets inre författning, justitie-, krigs- och kammarväsendet, samt hålla det upprätt medelst sådana rådslag, som ländt så väl kongl. maj:t till nådigt nöje samt riket till gagn och välstånd, som ock dem sjelfva till särdeles beröm». Ständerna hade till konungens sanktion framlagt sitt förslag rörande rikets inre hushållning, och dessutom voro instruktioner för kollegier och landshöfdingar föreslagna, ståndens privilegier genomsedda, jemkade och rättade i vänlighet dem emellan, så att de skulle åstadkomma inbördes kärlek, sämja och förtroende. En extra ordinarie kontribution hade blifvit beviljad i likhet med den af den 28 Maj 1719, att utgöras till nästa riksdag. Dessutom medgåfvo ständerna en särskild bevillning, för att med half lön förse de ur fångenskap återkomne militärer, prester och civile tjenstemän, till dess de åter kunde insättas i verkliga tjenster. Lagkommissionen skulle fortsätta sina arbeten. Ständerna hade förklarat huru med reduktions- och liqvidationsverket skulle i särskilda fall förhållas. De sedan sista riksdagen af kongl. maj:t med råds råde utfärdade författningar, antogos till efterlefnad och slutligen öfverenskommo ständerna att åter sammanträda i medlet af Januari 1727.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
