Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pomerska kriget 1757-1762
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undvika att begagna namnstämpeln, utan då konungen var af olika mening med rådets flertal, hvilket i synnerhet inträffade vid utfärdandet af befallningar, föranledda af ständernas kommissions domar, undertecknades expeditionerna af rådet samfäldt i stället för af konungen; men i några fall, då detta icke fans lämpligt, började man använda namnstämpeln, hvilket derefter skedde allt oftare. För öfrigt visade konungen ock nu allt mindre håg att deltaga i rådets öfverläggningar och blef der ännu mera sällsynt än förut.
En svår missväxt, som under året 1756 hemsökt landet, hade uttömt dess penningetillgångar och bragte regeringen i stor förlägenhet. Midt under bekymren härför uppmanades Sverige af både Frankrike och Österrike att, såsom löftesmän för westfaliska freden, gemensamt med Frankrike afgifva en förklaring mot konungens af Preussen ingrepp i fredstillståndet inom tyska riket, genom hans infall i Sachsen, samt att med Pomerns röst i tyska riksförsamlingen understödja kejsarens mot honom utfärdade dekret. Å andra sidan påkallade konungen af Preussen Sveriges bemedling att skydda honom i besittningen af de länder, han i kraft af westfaliska freden innehade, och från Danmark föreslogs en närmare sammanslutning mellan de båda nordiska rikena, för att under det förestående kriget iakttaga och upprätthålla deras neutralitet.
Svenska regeringen, åt hvilken den senaste riksdagen öfverlemnat att bestämma rikets förhållanden till främmande makter, hade således nu att välja mellan att uppträda för eller emot Preussen eller iakttaga neutralitet. Det sista alternativet blef snart förkastadt, »ty», såsom kanslikollegium yttrade, »genom ombyte förlorar man gamla, men vinner nya vänner, genom neutralitet förlorar man allt, ända till aktning och konsideration». Att uppträda mot Preussen innebar en omkastning af den politik, Sverige följt alltsedan 1747 års riksdag, då Hattarne sjelfve ansett Preussen såsom Sveriges bästa bundsförvandt mot Ryssland. När konungen af Preussen 1741 anfallit Österrike och från detsamma tagit Schlesien, hade hvarken Sverige eller Frankrike af sin garanti för westfaliska freden funnit sig föranlåtna att uppträda emot honom, utan tvärtom understödt honom, och nu, då han börjat ett krig, i sjelfva verket till eget försvar, ehuru det till utseendet var ett anfallskrig, skulle svenska regeringen åberopa sin garanti för westfaliska freden, till fördel för makter, som icke tagit något steg till Sveriges förmån, då det beröfvades landskap, hvilka det på grund af denna fred egde. Westfaliska freden innebar ock skydd för protestanterna inom tyska riket, och Sverige, som genom denna fred blifvit de tyska protestanternas skyddsmakt, skulle nu biträda två katolska makter att kufva den mäktigaste af de protestantiska furstarne i Tyskland, endast för det Frankrike, som då stått på Sveriges sida emot Österrike, nu ombytt politik och gjort sig till Österrikes bundsförvandt.
Å andra sidan lofvade ett krig mot Preussen under de förhållanden, som nu inträdt, Sverige vigtiga fördelar. Preussen, angripet af så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
