Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pomerska kriget 1757-1762
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
löften antydde. I enlighet med Rosens beräkningar hade rådet antagit att 20,000 man skulle kunna underhållas i Tyskland för en årlig summa, motsvarande 4,000,000 franska livres, hvilka således begärdes såsom årliga subsidier af franska regeringen; men denna beviljade detta belopp endast för första året och nedsatte subsidierna för hvartdera af de följande till 3,150,000 livres samt fordrade, att Sverige för detta subsidiebelopp skulle hålla i Tyskland en styrka af 20,000 man, Stralsunds besättning oberäknad, hvarom ock en ny öfverenskommelse undertecknades den 22 September 1757.
Fiendtligheterna hade då redan begynt. Den 8 Augusti hade befallning afgått till Lantingshausen att inrycka på preussiska området; men med endast 5,000 man fotfolk, som dittills anländt, utan kanoner, rytteri eller tross, kunde han ej genast fullgöra befallningen och under tiden anlände, i afvaktan att öfverbefälhafvaren slutat sin brunnskur, generallöjtnanten Gustaf David Hamilton, hvilken, såsom äldre i tjensten än Lantingshausen, öfvertog befälet.
Efter 1720 års fred utgjorde Peenefloden gränsen mellan svenska och preussiska delen af Pomern. Öfver denna flod förde två broar, den ena vid Demmin och den andra vid Anklam, hvilka båda städer lågo på preussiska sidan och voro befästade, ehuru deras försvarsverk voro förfallna och besättningarna svaga. Den 13 September öfvergick en svensk afdelning under Lantingskausen Peenefloden vid Anklam, hvilken stad med detsamma intogs. En annan afdelning, som utgjorde svenska härens högra flygel, under generallöjtnanten Hans Henrik von Liewen, besatte Demmin, och en tredje, som bildade venstra flygeln under generalmajoren Augustin Ehrensvärd, gick vid Wolgast öfver till ön Üsedom samt började den 14 September belägringen af Peenemünde skans, som gaf sig den 23. Från mellersta afdelningen gingo den 14 September 800 man öfver till staden Üsedom och intogo sedermera skansen Svinemünde. Intill slutet af månaden utbredde sig svenskarne öfver större delen af preussiska Pomern samt intogo äfven öarne Üsedom och Wollin nästan utan att röna något motstånd.
Samma dag de svenska trupperna gingo öfver Peenefloden inlemnade svenske ministern vid tyska riksdagen i Regensburg en förklaring, att hans konung nödgats låta sina trupper inrycka å preussiska området, för att i egenskap af löftesman för westfaliska freden söka verka för återställande af fredstillståndet inom Tyskland, hvilket Preussens konung brutit genom sitt infall i Sachsen. Någon krigsförklaring utfärdades icke, emedan sådant skulle inneburit ett öfverträdande af regeringsformens stadgande, att intet krig fick begynnas utan med ständernas samtycke.
För konung Fredrik i Preussen såg det nu ganska bekymmersamt ut. Han hade visserligen den 6 Maj vunnit en lysande seger vid Prag, men derefter den 18 Juni lidit ett nederlag vid Kollin och i följd deraf nödgats utrymma Böhmen. En stark rysk här under fältmarskalken Apraxin hade inryckt i Ost-Preussen och den 30 Augusti vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
