Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterhet och konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
börjat ett nytt skede inom svenska vältaligheten, likasom Dalin inom svenska skaldekonsten. Hans stil är alltid angenäm, ledig, korrekt, men ofta mer än behöfligt ordrik, och i allmänhet var han rikare på fraser än på djupare tankar. Han beträdde författarebanan på ett ganska lysande sätt, då han under 1723 års riksdag tillsammans med riksrådet Josias Cederhielm fick utarbeta sekreta utskottets mindre deputations svar på konungens sekreta proposition, med anledning af freden i Nystad. Detta svar, till hvilket hufvudgrunderna skola blifvit angifna af Cederhielm, men som utarbetades af Tessin, tecknar i osökta och kraftiga drag bilden af det sönderstyckade fosterlandet samt är, åtminstone för sin tid, ett verkligt stilistiskt mästerstycke. Vid följande riksdagen uppträdde han med ett vältaligt försvar för fadern, som då aflägsnades från hofvet, och under 1738 års riksdag hade han som landtmarskalk många tillfällen att lemna lysande prof af sin vältalighet. I anledning af ryske ministern von Korffs beskyllningar höll Tessin den 31 Mars 1747 ett tal till ständerna, hvilket ansågs såsom ett mästerprof af den tidens talarekonst. Hans författarerykte ökades ytterligare af hans »Tal om svenska språkets rykt och uppodlande», 1747, och af de bref han, såsom guvernör för kronprinsen, skref till sin höge lärjunge, af hvilka ett urval trycktes 1756 under titel: »En gammal mans bref till en ung, prins», i hvilka man finner många sunda tankar, och vackra vältaliga uppmaningar, blandade dels med allt för mycket joller, dels med en falsk pathos, som icke så litet minskar intrycket af förmaningarna. Dessa brefs förtjenster öfverväga likväl vida deras brister, och de blefvo, såsom mönster i sitt slag, öfversatta på tyska, fransyska, italienska, engelska och holländska, hvilket dittills icke händt något svenskt litterärt arbete. Alltifrån 1756, då han nedlade sin befattning vid hofvet, förde Tessin en dagbok, i hvilken han vid lediga stunder nedskref sina minnen och sina betraktelser öfver de ämnen, som utgjorde föremål för hans tankeverksamhet. »Man förvånas», säger en af hans minnestecknare, »när man af denna dagbok ser, huru förtrogen han var med de mest skiljaktiga tankeämnen, bibelforskning, Roms klassiska författare, den äldre och nyare historien, rättslära och statskonst, naturvetenskap, fornforskning och myntkunskap, byggnadskonst, målning, bildhuggeri och grafstickelns skapelser, de berömdaste mönster i engelsk, italiensk, fransk, tysk, dansk och svensk vitterhet, äldre och nyare rön i handel och sjöfart, åkerbruk, bergverk och handaslöjder.» En rikare och mångsidigare bildning har man väl sällan funnit hos en vitterhetsidkare; men den var också mera mångsidig än djup, hvilket äfven i allmänhet röjer sig i Tessins skrifter.
Anders Johan von Höpken, Tessins efterträdare i kanslipresidents-embetet, var, likasom han, en af de mest framstående talarne under frihetstiden, och såsom hans mästerstycke betraktas det minnestal, han den 25 Mars 1771 höll i vetenskaps-akademien öfver den året förut aflidne Tessin, Hans sista arbete var den inför vitterhets-akademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
