Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska och danska kriget, 1788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmögne adelsmän vägrade allt biträde, med åberopande af de adliga privilegierna, genom hvilken oginhet de varit nära att ådraga sig våldsamheter af den uppretade folkmassan. Konungen svarade på rådets framställningar, att hans förtroende för Stockholms invånare och borgerskap var så stort, att han ansåge sin familj lika säker i deras vård, som om den vaktades af hans hustrupper eller öfriga här, samt förklarade, att det för honom vore ett nöje att kunna gifva Stockholms invånare ett ojäfaktigt prof af den trygghet, med hvilken han litade på deras tillgifvenhet för honom, hans gemål, son och syskon. Något försök till landstigning skedde också icke från ryska sidan.
Styrelsen öfver Göteborgs och Bohuslän förestods af den gamle generallöjtnanten Anders Rudolf Du Rietz, som allt sedan Adolf Fredriks tid varit landshöfding i länet och öfverkommendant i Göteborg. Han hade sedan krigets början visat en oförklarlig overksamhet, äfven efter det ryska krigsskepp begynt visa sig i Kattegat, och då Bohusläns skärgårds bönder ville väpna sig till sjelfförsvar, afrådde landshöfdingen sådant samt förestälde dem, att fienden säkerligen ej skulle göra de värnlösa något ondt, utan snarare de beväpnade. Då öfverstelöjtnant Törning af arméns flotta, med några sjöofficerare, på konungens befallning infunno sig i Göteborg för att inrätta en skärgårdsflottilj, fann han fästningen obevärad och stadens innevånare i största oro, sedan tidning kommit om danskarnes inbrott i Bohuslän. Du Rietz höll redan på att bortflytta sina saker, gaf fästningen förlorad och misstänktes till och med för hemligt förstånd med fienden. Det var således hög tid, att kraftiga åtgärder vidtogos för att skydda den vigtiga staden, och konungen beslöt att sjelf leda dess försvar. Den 2 Oktober reste han ifrån Carlstad den s. k. Gullspångs-vägen inåt Vestergötland, kom den 3 på eftermiddagen till Alingsås, der han stannade en timma hos den trogne fosterlandsvännen Patrik Alströmer, steg derefter till häst samt skyndade på föga befarna genvägar och under oafbrutet hällregn till Göteborg, dit han framkom kl. 11 på qvällen, helsad af folkets jubel som en räddare i nöden. Genast följande morgon besigtigade han fästningsverken, der kanonerna befunnos antingen utan lavetter, nedsjunkna i jorden, eller, fulla med rost och dam, riktade mot skyn, tyghuset i oordning och allt vittnande om oförsvarlig sorglöshet. Du Rietz blef ock genast entledigad från öfverkommendantsbefattningen och till hans efterträdare utnämndes den nu 73-årige generallöjtnanten grefve Johan Sparre, som i sin ungdom tjenat med utmärkelse under prins Eugène och marskalken af Sachsen samt gjort sig känd att icke gerna lemna de fästen, der han förde befälet.
Försvarsanstalterna fingo ock nu ett helt annat utseende. Nya batterier anlades, vallarne bestyckades, borgerskapet väpnade sig till en styrka af 1,200 man, oberäknadt ostindiska kompaniets arbetsmanskap, och ingen undandrog sig det biträde, som fordrades. Efter hand inryckte ock Skaraborgs regemente, Vestgöta kavalleri, Bohusläns dragoner, gardet, 500 man af lifregementet samt jemtländingarne, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
