Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grofkorniga och i allmänhet alltför mycket i saknad af Bellmans djupa lyriska inspiration och det allvar, som i hans dikter så ofta framträder under den sjelfsvåldiga leken, att kunna betraktas annorlunda än som en afart af den Bellmanska diktningen; Carl Anders Roth, född 1764, slutligen assistent i Stockholms rådhusrätt, död 1803, förf. till Bacchi ströskrifter, 1786, i den Bellmanska stilen, till en på sin tid mycket omtyckt »Visa om nya slagtarhuset i Stockholm», flera gånger omtryckt, till en »Parentation i anledning af bränvinsbristen», 1786, och äfven till ett andligt skaldestycke »Den lidande Frälsaren», 1787; Anders Bergstedt, protokollssekreterare, justitiarie å ön S:t Barthelemy, hvarifrån han återkom 1811, förf. till »Humoristen», en samling visor i Bellmans anda, 1793, m. fl.
Ett mera sjelfständigt rum bland sin samtids vitterhetsidkare intog Bengt Lidner, född i Göteborg den 16 Mars 1757 och son till organisten vid domkyrkan derstädes Bengt Lidner, som afled när sonen blott var tre år gammal. Tre år senare gifte modern om sig, och sonen, som ej fick plats vid bröllopsbordet, tröstade sig med författandet af sin första vers. Ända till sitt elfte år fans han temligen trög och oläraktig, men då föregick hos honom en hastig förändring, angifven, enligt hans egen berättelse, af en hörbar knäppning i hans hufvud, hvarvid han kände en skakning från nedra delen af pannan till hufvudets baksida. Från den stunden röjde han ett ovanligt minne och den snabbaste fattningsgåfva. Han undervisades först af enskild lärare i hemmet samt sedermera i Göteborgs skola och gymnasium, hvarifrån han 1774 afgick till Lunds akademi. Kort förut hade han förlorat sin mor, som alltid lefde hos honom i det tacksammaste minne. Styffadern trädde snart i nytt gifte, och derefter tyckes den unge Lidner ej längre funnit någon trefnad i hemmet, hvilket ock synes föranledt hans tidiga afgång till akademien.
Redan å gymnasium hade han väckt uppseende genom sin skaldegåfva och fått en inkomstkälla genom uppdrag från flera håll att författa tillfällighetsqväden. Härmed fortsatte han i Lund, men började der tillika allt oftare lifva sin poetiska uppfinningsgåfva med starka drycker och gjorde sig snart nog känd såsom drinkare, hvarföre styffadern skickade honom från Lund till Rostock, der han tog magistergraden 1777, men fans vid sin återkomst till Göteborg så försämrad till sina seder, att styffadern, som var inspektor vid ostindiska kompaniet, skaffade honom plats på ett till Ostindien afgående fartyg, i hopp att sjömannalifvets stränga tukt och ordning skulle förbättra honom; men när fartyget lade till vid Goda Hopps-udden, begagnade Lidner tillfället att rymma, hvarefter han tillbragte ett helt år i denna Afrikas sydligaste del, under mer och mer tilltagande elände, till dess han slutligen fick med en hemgående ostindiefarare återvända till fäderneslandet.
Här mottogs han med godhet af sina anhöriga och skickades till Stockholm för att begynna en ny lefnadsbana. Han inskrefs der i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
