Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Undervisningsväsendet och den andliga odlingen. Inl. av P. E. Lindström - 11. Den vetenskapliga forskningen - Teologi. Av K. B. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500
IV. UNDERVISNINGSVÄSENDET OCII DEN ANDLIGA ODLINGEN.
samma segrande ortodoxien. Det viktigaste teologiska arbetet under denna
tid nedlades på det kateketiska området. Bibelrevisionsarbetet resulterade
på grund av ortodoxistisk betänksamhet blott i en ny upplaga (1703) av den
gamla översättningen.
Bland bildningens befrämjare under förra delen av 1700-talet stå åtskilliga
av kyrkans främsta män, såsom biskoparna E. Benzelius den yngre (1675—
1743) och A. Bydelius (1671—1738), Sveriges förste betydande tänkare.
Sven Bcelters (1713—60) arbete i liturgik är ett mästerverk i sitt slag. A.
Nohrborgs (1725—67) postilla vilar på och syftar även till meddelande av
en solid dogmatisk åskådning. Rationalismen frambragte i Sverige intet
mera betydande verk. En plats för sig intager E. Swedenborgs (1688—1772)
skrifter (»Arcana coelestia» m. fi.).
Betydelsefulla för brytandet av rationalismens makt i Sverige voro E. G.
Geijers (1783—1847) av Schelling påverkade ungdomsskrifter (»Om falsk och
sann upplysning med avseende på religionen» 1811 o. a.). De ledande
kyrkomännen från århundradets första årtionden — J. O. Wallin (1779—1839),
den om prästbildningen högt förtjänte S. ödmann (1750—1829) m. fi. —
hyllade mest en rationell supranaturalisin. Kantianen M. E. Ahlman (1773
—1844) inledde en blomstringstid för den lundensiska teologien, representerad
av H. Reuterdahl (1795—1870), lärjunge till Schleiermacher, utgivare av
»Theologisk Quartalsskrift» (1828—32, 36—40), död som ärkebiskop,
exe-geten E. M. Melin (1805—77) samt den från hegelskt håll påverkade E. G.
Bring (1814-—84), som i »Svensk kyrkotidning» (1855—63) förfäktade en
liögkyrklig åskådning med impulser från Kliefoth. I Uppsala rådde en
låg-kyrklig lconfessionalism med organ i »Teologisk tidskrift» (1861—89), till
vars bästa representanter hörde A. F. Beckman (1812—94) och M.
Johansson (1837—1908). Från Beck påverkades exegeten O. F. Myrberg (1824—
99) och W. Rudin (f. 1833). Lärjunge till den boströmska filosofien var
V. Rydberg (1828—95; »Bibelns lära om Kristus» 1862); från samma skola
utgick ock P. Wikner (1837-—88), en kristen personlighet av stort djup och
innerlighet (»Tankar och frågor inför Människones son» 1872). N. Ignell
(1806—64) gick från Schleiermacher åt vänster. Påverkade av Ritschl voro
F. Fehr (1849—95) och S. A. Fries (1867—1914) i Stockholm och P. Eklund
(1846—1911) i Lund.
F. n. verka som exegeter E. Stave (f. 1857) och A. Kolmodin (f. 1855) i
Uppsala, S. Herner (f. 1865) och E. Aurelius (f. 1874) i Lund. Systematici
äro E. Billing (f. 1871) och N. J. Göransson (f. 1863) i Uppsala, M.
Pfannenstill (f. 1858) och G. Aulén (f. 1879) i Lund; i praktisk teologi verkar E. M.
Rodhe (f. 1878) i Uppsala och O. Holmström (f. 1854) i Lund.
Religionshistoriker äro Nathan Söderblom (f. 1866), nu ärkebiskop, förut professor i
Uppsala och Leipzig, E. Reuterskiöld (f. 1872) i Uppsala samt dansken E.
Lehmann (f. 1862) i Lund. Teologiska tidskrifter äro »Bibelforskaren»,
»Kyrklig tidskrift» och »Kristendomen och vår tid».
På kyrkohistoriens område har i synnerhet den svenska kyrkans historia
bearbetats. Bland forskarna under 1600-talet märkas J. Messenius (1579—
1636), J. Baazius (1581—1649) och Cl. Örnhiälm (1627—95), under
1700-talet E. Benzelius d. y„ A. O. Rhyzelius (1677—1761) och O. Celsius d. y. (1716
—94). Utgångspunkten för modern svensk kyrkohistorieskrivning blev H.
Reuterdahls »Svenska kyrkans historia» (medeltiden; 5 delar 1838—’66). L. A.
Anjou (1803—84) har förtjänstfullt behandlat 1500- och 1600-talen. För
närvarande bedrives detta studium med allt större kraft under ledning av
H. Lundström (f. 1858) i Uppsala och Hj. Holmquist (f. 1873) i Lund; den
förre redigerar sedan år 1900 »Kyrkohistorisk årsskrift».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
