Print (PDF) - On this page / på denna sida - Ordbildning. I. Avledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ordbildning.
Ordbildningen sker eller har vanligen skett genom <spärr>avledning</spärr> eller
genom <spärr>sammansättning</spärr>.
I.
I förra fallet lägges ett bildningselement (<spärr>prefix</spärr> el.
<spärr>suffix</spärr>) till en ordstam, så att därigenom ett nytt självständigt ord
skapas, t. ex. för- i förtala till tala eller -ling i
yngling till ung (att skilja från <spärr>böjningsändelse</spärr> t. ex.
-s i ynglings).
Den speciella funktion, som tillkommer en större del av de s. k. suffixen (att bilda ord
för vissa grupper, t. ex. manliga el. kvinnliga varelser, djur, kroppsdelar, väderstreck
osv. el. att beteckna tillhörighet, individualisering, förminskning m. m.) är icke
ursprunglig, utan har i regel uppstått därigenom att ett visst ords slutljud analogiskt
överförts till i olika avseenden närstående ord, varigenom grupper av nyss nämnda slag så
småningom uppkommit.
Stundom är det, i fråga om urspråkliga förhållanden, svårt att skilja suffixet från
<spärr>rotutvidgningen</spärr> (<spärr>rotdeterminativet</spärr>, se Förkl.
under rot). Dock har man anledning att kalla t. ex. k och p i
(ost)skalk o. skalp, skölp för utvidgningar av roten
skel, klyva, eller p och t i stolpe och stolt för
utvidgningar av roten stel, vara styv, medan t. ex. stjälk väl snarast är en
avledning av subst. stel- i det likbetydande ags. stela. Vad p
beträffar, har denna konsonant (ieur. b) i olikhet med en del andra konsonanter
icke egentl. kommit att brukas såsom gruppbildande avledning, och skillnaden mellan
(ost)skalk och stjälk i berörda avseenden är strängt taget blott den,
att man i senare fallet har ett bestämt grundord att hänvisa på, medan bildningen av
skalk väl faller längre tillbaka i tiden. Från urspråklig synpunkt måste väl
rotutvidgning och suffix identifieras: det senare är, i stort sett, en specialutveckling
av den förra [1].
För ordavledningen har suffixet en större betydelse än prefixet.
Vilken form det förra, historiskt sett, haft kan i regel avgöras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
