Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordbildning. I. Avledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ordbildning.
Ordbildningen sker eller har vanligen skett genom avledning eller
genom sammansättning.
I.
I förra fallet lägges ett bildningselement (prefix el. suffix) till
en ordstam, så att därigenom ett nytt självständigt ord skapas, t. ex. för-
i förtala till tala eller -ling i yngling till ung (att skilja från böjningsändelse
t. ex. -s i ynglings).
Den speciella funktion, som tillkommer en större del av de s. k.
suffixen (att bilda ord för vissa grupper, t. ex. manliga el. kvinnliga
varelser, djur, kroppsdelar, väderstreck osv. el. att beteckna tillhörighet,
individualisering, förminskning m. m.) är icke ursprunglig, utan har i
regel uppstått därigenom att ett visst ords slutljud analogiskt överförts
till i olika avseenden närstående ord, varigenom grupper av nyss nämnda
slag så småningom uppkommit.
Stundom är det, i fråga om urspråkliga förhållanden, svårt att
skilja suffixet från rotutvidgningen (rotdeterminativet, se Förkl.
under rot). Dock har man anledning att kalla t. ex. k och p i
(ost)skalk
o. skalp, skölp för utvidgningar av roten skel, klyva, eller p och t i stolpe och
stolt för utvidgningar av roten stel, vara styv, medan t. ex. stjälk väl
snarast är en avledning av subst. stel- i det likbetydande ags. stela. Vad p
beträffar, har denna konsonant (ieur. b) i olikhet med en del andra
konsonanter icke egentl. kommit att brukas såsom gruppbildande avledning,
och skillnaden mellan (ost)skalk och stjälk i berörda avseenden är strängt
taget blott den, att man i senare fallet har ett bestämt grundord att
hänvisa på, medan bildningen av skalk väl faller längre tillbaka i tiden.
Från urspråklig synpunkt måste väl rotutvidgning och suffix identifieras:
det senare är, i stort sett, en specialutveckling av den förra [1].
För ordavledningen har suffixet en större betydelse än prefixet.
Vilken form det förra, historiskt sett, haft kan i regel avgöras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
