Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - alkohol ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alika, kaja, från mlty. al(l)eke, osv.,
vilket snarast är en diminutivform till
det i djurfabeln som fågelnamn
förekommande kvinnonamnet Ale (väl till
Adelheid; jfr f. ö. SAOB).
alkohol, Berzelius 1808 = ty. m. fl.
språk, från mlat. alcohol, särsk. i förb.
alcohol vini, vinspiritus, av arab. al-kohl,
fint pulver av blyglans; i Europa först:
fint pulver, sedan: den finaste beståndsdelen
i ett ämne, särsk. i vin, och slutligen
genom ellips med samma betyd.
som alcohol vini.
alkov, 1705, från fra. alcôve, egentl.
arabiskt lånord med betyd. ’kabinett’.
alkuva, Phoxinus aphya, äling, elritsa;
i sht i Dalsland, Linné 1747; till trädnamnet
al (liksom äling o. elritsa), på
grund av att fisken med förkärlek
uppehåller sig mellan alarnas rötter, o. sv.
dial. kuv(e), hösåte, rund hög, ä. nsv.
kuv, puckel osv. (se f. ö. kopp o. kuva),
alltså med syftning på kroppsformen.
Jfr förf. Språkv. sällsk. i Ups. förh.
1891-94 s. 85, E. Noreen Ärtem. ljudl.
s. 125 n. 2.
all, adj., fsv. alder (stam: all), hel,
all = isl. allr, got. alls, osv., allm. germ.
ord, säkerl. ett ie. particip *al-nó-, av
roten al i got. alan, växa (se alster),
liksom full av *pl̥-nó-. — Dessutom
finnas former med enkelt l, t. ex. isl.
al-, fsax., fhty. ala-, ags. æl- (se allvar).
— I betyd. ’slut, förbi’, som utvecklats ur
’hel’, redan i fsv., med motsvarigheter i
sv. dial., isl., no., ty. m. m.; jfr nsv.
(arkaiserande): ’Nu är visan all’. —
Allra, gammal genit. plur. av all,
såsom (ingen)dera av de. — Jfr
alldeles, allmän.
alldeles, fsv. al(l)deles, sannol.
ombildning av fsv. alla lēþis, egentl.: på
allt sätt (till led 2). Jfr framdeles o.
-ledes.
allé, 1663, av fra. allée, till aller, gå.
Jfr till betyd. aveny o. gång.
allestädes, se -städes.
allemanner plur., folkslagsn., se under
allmän.
allfar(s)väg, 1784: alfari-vägen, möjl.
från sydsv. dial. = da. alfarvei, av ä. da.
adelfarwey; till fsv. aþal-, förnämst,
huvud- = ä. da. adel- ds., jfr Adel-,
Algatan (se adel); för den senare leden
(till fara o. väg) äro flera
förklaringsmöjligheter tänkbara (se SAO).
allians, i betyd. ’förbund’ 1631, ytterst
av fra. alliance, till allier, förbinda (varav
sv. alliera, part. allierad), av lat.
alligāre (ad-) ds.; se f. ö. under legera,
liera, liga o. mesallians.
alligator, 1788, från eng. alligator,
av span. el el. al lagarto, ödlan, av span.
best. art. o. lat. *lacarta, av lacerta,
ödla (till lacertus, överarm; betyd.-förhållandet
dock flertydigt; urbesl. med
lägg 1 o. lår 2).
allmoge, fsv. almōghe(-ū-), folk, menighet
= isl. almúgi, da. almue; till all, hel,
o. fsv. mōghe, folk, menighet, jfr sv. dial.
muga, hop, hög, isl. múgi (jämte múgr)
ds., ags. múga, sädeshög (eng. mow),
besl. med grek. mýkōn, hög Hesych.,
se Persson Indog. Wortf. s. 221; jfr
Karsten Germ.-finn. Lehnw.-stud. s. 59;
om stamvokalen i fsv. moghe se förf.
Ark 34: 183 n. 2. — Ordet betecknade
alltså ursprungl. samtliga människor inom
ett visst område. Sedan emellertid vissa
stånd avsöndrat sig från de övriga,
senast borgerskapet i städerna, uppkom,
under 15- o. 1600-talen, den nuvarande
betyd. ’bönder(na), lantbefolkning’, jfr
särsk. uttr. menige allmoge(n), t. ex.
Gustaf Adolf, i samma betyd. En
vidsträcktare betyd. kvarlever i da.: de s. k.
lägre klasserna i allmänhet.
allmosa, fsv. almosa = isl. ǫlmusa(al-),
ä. da. almuse, från fhty. alamuosan,
(ty. almosen); da. almisse från lty.; från
ffra. almosne (> fra. aumône); från
grek. eleēmosýnē, medlidande, förbarmande.
Vokalen a har inkommit i fhty.
genom folketymologi (’allmän mat’; jfr
mos).
allmän, ä. nsv. även al(l)meen, -e, -a,
fsv. almen, almæn = da. almen, isl.
almennr, no. aalmenn. Det är något ovisst,
om formerna med -e- el. -ä- äro de äldsta.
I förra fallet hör ordets senare led samman
med gemen, menig (jfr ty.
allgemein), o. formerna med -ä- jämte isl.
almennr vore ombildade i anslutning
till man. I senare fallet är förhållandet
omvänt, o. ordet utgår från ett germ.
*ala-mannia-, avledn. av *ala-manna-,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
