- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
12

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sing. anda) = isl. andi, da. aande, i
dessa betyd. ett särsk. nordiskt ord,
formellt = fsax. ande osv., allmänt i
västgerm. spr., i betyd.: vrede (egentl.:
fnysande), av germ. *anðan-, till den ie.
roten an, blåsa, andas, i got. usanan,
utandas, dö, lat. anima, andedräkt, luft,
lat. animus, själ, grek. ánemos, vind,
osv. Växelform.: urnord. *anðō- i fsv.
and, själ, liv = isl. ǫnd, da. aand.
Ags. éðian, andas, av germ. *anþian,
visar, att den ie. stammen varit ant-.
— Den forngerm. betyd. är ’ande(tag)’;
den av ’själ’ inkom med kristendomen
(lat. spiritus, ty. geist), men blev egentl.
aldrig folklig. — Got. har härför ett
särskilt, ej annorstädes uppvisat ord
ahma m., besl. med aha, förstånd.

Anders, mansn., fsv. Anders, Andres,
Andris, Andreas, av grek. Andréas,
kortbildning till namn sammansatta med anḗr,
genit. andrós, man; inom den kristna
världen närmast efter aposteln Andreas,
ett av den katolska kyrkans mera
berömda helgon.

Anderslöv, Skåne, ej till Anders,
utan väl till mansnamnet Andor =
vnord. Andor, av Arnþórr; se f. ö. -löv.

andfådd, Columbus 1678, snarast
nybildad maskulinform till ett i opers.
konstr. predikativt använt neutr.
*andfått, äldre *andafatt, till ett *andafār,
andtruten, jfr sv. dial. annfått, andfådd,
o. andfåa, själ tåg; se fattig, få 2.

andtruten, 1753: ande-; egentl.: för
vilken andedräkten tryter; se tryta.

anekdot, i modern betyd. 1778, av fra.
anecdote, av grek. anékdoton, egentl.:
något outgivet (i sv. 1773 i betyd.
outgiven skrift), till an-, o-, utan, o.
ekdidónai, utgiva.

anförvant, 1648, från ty. anverwandt;
se förvant; förr i stället det inhemska
frände.

1. angel, metkrok, Linné 1745 = isl.
ǫngull, no. aangel, ongul; att döma av
formen (ej ångel) från någon dial., där
ang ej blivit ång, el. möjl. ty. lånord,
jfr mlty., ty. angel = ags. angul, ongul
(eng. angle); avledn. av ett ord motsv.
fhty. ango, dörrhake, mhty. ange,
metkrok; besl. med lat. uncus, hake,
hulling, grek. ónkos, hake, ánkyra, krok,
ankare (se ankare); jfr följ.,
Ångermanland o. äng.

2. angel, i sammans. fotangel m. fl.,
tekn.: tånge; jfr fsv. fotangel, från
mlty. angel, spets, tagg; avledn. av fhty.
ango, ags. anga, gadd; i betyd, ’tånge’
lån från ty. angel ds. Det är ovisst,
om ordet är identiskt med föreg. el.
hör till en annan rot. Jfr härom
utredningen hos Erdmann Über die Heimat
und den Namen der Angeln s. 104 f.

angelägen, o. 1563, från mlty. el. ty.
angelegen, egentl, part. pf. till mlty.
anliggen, ty. anliegen, ligga om hjärtat
o. d., egentl.: ligga vid el. intill; till
an- o. ligga. Betyd, ’ivrig, mån om’,
1723 osv., synes utvecklad på svensk
botten. — I ä. nsv. även anlägen.

angenäm, 1535 (i betyd. ’välkommen’),
från ty. angenehm = mlty. angenâme,
till ty. annehmen, antaga, mottaga (jfr
anamma); alltså: som gärna antages
el. mottages; med samma el. likartad
betyd.-utveckling som det av samma
urgerm. adj. *nǣmia- (= fsv. næmber,
isl. nǽmr) bildade got. andanêms till
andniman, mottaga, el. som fra.
agréable, angenäm, till agréer, väl upptaga.
Jfr tacknämlig.

anhalt(s)station, 1866, 1873, efter ty.
anhalt, till anhalten, hålla vid (se
an- 1 o. hålla). - Numera i stället vanl.
hållplats.

anhang, 1527, från ty. = mlty.; av
an- 1 o. hang, till hangen, hänga (se hänga);
jfr bihang.

anilin, Berzelius 1841, från ty. =
(bildat 1841), avledn. av ty. osv. anil,
indigo, av arab. an-nīl ds., egentl, al-nīl,
av artikeln al o. ett ord motsv. sanskr,
nīlī- ds., till sanskr. nīla-, (svart)blå.

anis, i äldre tid med tonvikten på
senare stavelsen (liksom russin m. fl.),
fsv. ani(i)s, från mlty., mhty. anîs (ty.
anis); liksom så många andra
beteckningar för kryddväxter o. kryddor (t. ex.
fänkål, körvel, mejram, mynta,
timjan) från romarna: lat. anīsum, av grek.
ánison, väl en biform till ánēthon, dill,
anis; trol. i sin tur också ett lånord.

1. anka, 1587, snarast med Rydqvist,
A. Kock o. Tamm lån från ett icke
uppvisat lty. *antke = lty. ānk, antje, dimin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free