Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - banta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
n., ungef. ds.; härav en del romanska
lånord (se banal o. bandit); besl. med
ir. bann, påbud, förbud, sanskr. bhánati,
ropar, osv.; bildat till en utvidgning av
ie. roten bhā, tala, säga, i lat. fāri,
grek. phēmi (se f. ö. bön o. fabel).
— Åtminstone betyd, av ’kyrkligt bann’
är utvecklad i o. lånad från ty.; med
all sannolikhet har f. ö. hela ordet
införts därifrån. — Härav vb. banna =
fsv., isl. = da. bande osv., allm. germ.
vb., i fsv. med betyd, ’bannlysa,
förbanna’, i ä. nsv. (bl. a. även) o. da.
’svärja’, i andra germ. spr. också
’påbjuda, förbjuda’. Härtill sbst. banna
= fsv, isl.; i nsv. blott i plur. liksom
skrubbor, snubbor, snäsor o.
finländska grälor. — Jfr abandong.
banta, från eng. bant, efter
engelsmannen Banting (1860-t).
bantlär, el. bandolär, 1600-t:s förra
hälft, i ä. nsv. med växlande former
= da. bandoler, ty. bandelier, i ä. ty.
även bantlier, av fra. bandoulière, av
ital. bandoliera el. span. bandolera,
avledn. av bandola, dimin. av det från
germ. språk lånade banda (se band).
I sv. genom tysk el. lågtysk förmedling.
baobab = ty., fra., eng.; antagl. lånat
på 1500-talet från något afrikanskt språk.
baptist, Brulin Kyrkoh. 1822, ytterst
från grek. baptistēs, som doppar ned,
döpare, till baptitsō, döper, avledn. av
báptō, dyker (av ie. gu̯abh- i kväva).
1. bar, disk o. d., ungt ord (från
de senare årtiondena), från eng. bar,
av fra. barre, stång, regel, skrank,
sandbank, av mlat. barra, av oviss
härledning; samma ord som bar(r), sandbank
(om uti. förh.), o. barr 1.
2. bar, adj., fsv. bar = isl. berr (med
s. k. R- omljud av a), da., fsax., fhty.,
ty. bar, ags. ber (eng. bare), av en germ,,
stam baz- (med tonande s), motsv. litau.
bãsas, fslav. bosŭ, barfotad, av ie. bhos-,
— Lån från ty. i redbar. —
Barhuvad, se under huvud.
3. bar = fsv., da., från ml ty. -bar;
motsv. fsv. (inhemskt) bǣr (t. ex. i
aldinbǣr, fruktbärande), isl. -bǽrr, fhty.,
-bâri (ty. -bar) osv.; besl. med lat. -fer
(t. ex. i frugifer, fruktbärande); egentl,
ett självst. vbaldj., germ. *bǣri(a)- (motsv.
sanskr. bhārya-) till bära, egentl.:
bärande, som kan bära(s), t. ex. isl. bǽrr,
berättigad (bildat som t. ex. näm i
förnäm), sedermera i sammans.
övergånget till suffix, från början i förbind.
med sbst., numera i sv. i sht till verb
(hörbar) och vbalsbst. (valbar). Ofta
likbetyd, med -lig, t. ex. upptänkbar
o. upptänklig. — -Bar i redbar hör
till bar 2.
barack, 1710 = ty. baracke, av fra
baraque, väl ytterst från ital. baracca
el. span. barraca, avledn. av ital. barra
tvärslå, vlat. barra (se bar 1, barr
1, 2, barriär). — Från fra. baraque
kommer även lty. brakke, koja, varav
da. brakke o. götaländska dial. bracka ds.
barbar, jfr fsv. barbare = ty.
barbar osv., ytterst från grek. bárbaros,
person som ej talar grekiska; egentl.:
som talar otydligt; en ljudhärmande
reduplikationsbildning motsv. sanskr.
barbara-, stammande person, av icke
arisk härstamning; jfr de icke
besläktade lat. balbus, stammande, o. sv.
babbla. — Samma ord är
folkslagsnamnet Berber (i n. Afrika), jfr även
följ. — Att ett folk betecknar ett annat
med ord, som syfta på det senares
oförmåga att tala, är en icke ovanlig
företeelse; jfr t. ex. slav. němĭci, tysk, av
němŭ, stum.
Barbara, kvinnon. = fsv., ty., fem.
till lat. barbarus, utlänning o. d. (se
föreg.) = Barbro.
barberare, B. Olai 1578, i ä. nsv.
även bal-, bard- m. m.; ombildning av
ett ord motsv. ty. barbier = fra., av
senlat, barbārius, avledn. av lat. barba,
skägg, urbesl. med sv. bard 1 o. det
äldre bardskärare, barberare (se bard 1).
Barbro, kvinnon., oblik kasus till
fsv. Barbara (se Barbara); jfr
domvärjo, frånvaro, utsago osv.
1. bard, hornskiva i valfiskens mun,
Bothof 1762, från lty. barde el. holl.
baard, motsv. mlty., fhty., ty. bart,
skägg, ags., eng. beard, isl. barð, kant,
skägg (jfr lånorden fsv. bardhskærare,
barberare, o. knävelborr samt
lombard, det senare dock osäkert), urbesl.
med lat. barba (*bharzdhā), skägg (jfr
barberare), litau. barzdà ds., osv.;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
