Print (PDF) - On this page / på denna sida - boston ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bragd
59
brant
som i motsats till dem använda
benkläder. Andra gamla ungefär
likbety-dande studentuttryck voro skinnare,
skavare o. bälghund. Jfr beckbyxa, om
sjömän.
[bräcka, sv. dial., koja, se barack.]
bragd, fsv. braghp n., konstfärdigt
arbete (jfr n sv. fiskebragd,
fiskredskap), konstgrepp, knep, med sammans.
öghnabraghp, ögonkast, ögonblick =
isl. bragd n., även: ändring, sätt, skick,
utseende, no. bragd f., n., företag,
bedrift, till fsv. breghpa (ipf. bra),
förvandla, förebrå = isl. bregda, hastigt
röra m. m., varom närmare brås,
förebrå, helbrägda. Grundbetyd.:
hastig rörelse o. d. - Den nuvarande
betyd, ’bedrift’ synes ej ha kommit mera
allmänt i bruk förrän o. 1800; jfr Weste
1807. Ordet förordas av S. Gngnerus
1770-t., se Östergren Spr. o. st. 8:140.
O. v. Dalin har bragdande, bragd, o.
bragdas, vara bragdrik. De äldre
ordböckerna upptaga blott de från fsv.
nedärvda betyd.
bragebägare, en i anslutning till
namnet på den västnordiske
skaldeguden Brage uppkommen efterbildning av
isl. bragarfull, dvs. den ypperstes
bägare (till bragr), särsk. om Tor
(Asa-bragr), vid vars bägare löften avlades
om stora bedrifter.
brak, Schroderus o. 1638, motsv. isl.
brak, da. brag n., mlty. brak m. ds.
o. brak n., brytande, mhty. brach m.,
brak, larm; jämte vb. braka, L. Petri
1555, i dial. även: brista o. d., isl. braka,
da. brage, mlty. braken, braka.
Åtminstone i huvudsak ett inhemskt ord,
i avljudsförh. till germ. *brekan, bryta
(se bråka l, 2 o. bräcka), o. besl.
med lat. frågor, brak, lat. frango (med
p resensb ildande /?), bryter, sanskr. -bhraj,
brytande, osv.; egentl, ljudhärmande:
beträffande betyd.-växlingen ’braka’ o.
’bryta’ jfr brista. Se f. ö. brakved.
brakteat, av lat. bracteätus(nummus),
till lat. bractea, tunn metallplåt (varav
mlty. bratse, lånat i fsv. braz, spänne,
smycke), ä. nsv. brådtz, brosse m. m.
brakvatten, 1739, från Ity. brackwaler,
till mlty. bräck, höll. brak, saltaktig,
om vatten, möjl. i avljudsförh. till mlty.
bråk, sumpig äng, fhty. brnok, träsk
(ty. bruch), ägs. bröc (eng. brook), bäck.
brakved, Rhamnus frangula, fsv.
brak-vidher, jfr sv. dial. brake, bråkbuske,
no. brakall i samma betyd, samt sv.
dial. brakar, buskar, no. brake, enbuske,
till brak, alltså växter som lätt bräckas
med brakande ljud eller som spraka i
elden. Jfr fsv. braker, bräcklig, o.
brå-gon.
brakycefal, till grek. brakhys, kort
(besl. med lat. brevis, se brev), o.
ke-phale, huvud (se gavel), alltså egentl.:
kortlmvad.
bräm- i b ra m segel (bramsel 1689)
osv., från Ity. el. höll. bräm ds., väl
till fsv., da. bräm, ståt, prakt, alltså
’prakt- el. lyxsegel’, jfr eng. lop-gallant,
bräm-, snarast av gallant, ståtlig. -
Fsv. (osv.) bräm, ståt, i nsv. någon
gång som danism (t. ex. Levertin), jfr
no. o. sv. dial. bräma, brösta sig, hör
samman med sv. dial. bramla, larma.
Med avs. på betyd.-utvecklingen: larma
;> skryta, brösta sig ;> (i vissa fall)
ståt(a), prål(a) jfr brasa, b rask a,
prakt, pr u n k, pråla, skryta, skrän a
(värd.), skrävla. - Stammen
bram-kan stå i avljudsförh. till brumma.
braman el. br amin, jfr ty. bramane,
bramine, från sanskr. brahmå, besl. med
isl. bragr, diktkonst.
brand, fsv. bränder, brand o.
brinnande trästycke = isl. brandr, da., mlty.,
eng. brand, av germ. *branda-, till
brinna. I de nord. språken ofta även:
käpp, bjälke, väl egentl.: bränsle; i isl.,
ägs., fhty. dessutom: svärd, sannol. efter
dess glans. - Den nuvarande
analogiska pluralformeii bränder för äldre
br andar (o. bränder) uppträder hos
Grubb 1685.
brandstod, fsv. brandstup = da.
brand-sl0d, till fsv. stup, stod, stöd, hjälp (se
stödja); i nsv. -ö- genom
sammanblandning med stod (i bildstod osv.),
se närmare under stod.
bransch, o. 1740, från fra. branche,
gren (varav eng. branch), i somliga
romanska språk även: hand, tass; avlat.
branca, tass o. d.
brant, adj., fsv. branter, ägs. brant
= sv. dial., ä. nsv. brått (ofta i ort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
