Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - bruk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
halskrage, som han breder ut, då han
slåss; jfr da. bruse i betyd, ’resa sig’ (om
hår) samt f. ö. sv. dial. lurvhals, purrhyns.
brutal, Sylvius 1671, av fra. brutal,
till lat. brūtus, tung, dum, känslolös,
djurisk; jfr brutto.
brutto, 1741, liksom så många andra
handelstermer från ital. (jfr t. ex. netto,
procent, prokura, saldo), av ital.
brutto, egentl.: smutsig, rå, i motsats
till netto, egentl.: ren| av lat. brūtus
(se föreg.).
bry, vb., ä. nsv. även bryda, t. ex.
1665 (jämte bryia), o. 1710, motsv. no.
bry(a), da. bryde. Åtminstone i betyd,
’plåga, genera’ 1675 lånat från lty. brüen,
ä. brüden, driva el. gyckla med, bry,
av mlty. brûden med betyd, ’driva
otukt med’ (avledn. av brud), varav
den yngre betyd, är en förbleknad
användning; från betyd, ’plåga, genera’
låter den av ’bry sig om’ osökt härleda
sig; ett mellanstadium intager ett ex.
från Rudbeck 1712: Hwad detta .. skulle
warit, haffwa dee Lärda mycket brytt
sig om, med huvudtonen på brytt; jfr
härtill betyd.-utvecklingen av ty.
geheien, egentl.: gifta sig. Sannolikt har
även uttr. ’bry sin hjärna’ o. d. (t. ex.
Rudbeck 1689) utgått ur den av ’plåga
sin hjärna’; knappast föreligger här en
genom förmedling av da. bryde, bryta,
uppkommen översättning av ty. sich
den kopf (zer)brechen), jfr ä. eng. to
break one’s brains osv. Härtill sbst.
bry, jfr huvudbry. Se E. Ljunggren
Ark. 21: 163.
1. brygga, vb, fsv. bryggia = no.,
jfr isl. brugga, mlty. brˆwen, fhty.
briuwan, brûwan (ty. brauen), ags. bréowan
(eng. brew); egentl, starkt vb, germ.
*breuwan, resp. brūwan (med nordiskt
gg-inskott som i hugga), av en ie. rot
bh(e)ru, avlägset besl. med bröd,
brinna, brunn.
2. brygga, sbst., fsv. bryggia, brygga,
bro = isl. bryggja, mlty. brugge, fhty.
brucca (ty. brücke), av germ. *bruᵹjōn,
jämte ags. brycg (eng. bridge) av *bruᵹjō-,
med g-inskott av äldre *bruwjō- el. möjl.,
med gammalt ᵹ av k, av ie. *bru-k-iā;
i avljudsförh. till bro; se d. o. Jfr om
ordet WuS 1: 189 (med osäker härledning).
brylling, nu vanl. ’fyrmänning’, fsv.
bröþlunger (jämte bröþlunge, bryþlinge
m. m.), kusin på fädernet, farbroders
son = ä. da. brödling; avledn. av
broder (egentl, av *bröþ(r)ling-); jfr fsv.
bröþrunger = isl. brǿðrungr; se även
syssling (: syster).
brylå, 1852, någon gång även brulot,
av fra. brûlot, till brûler, brinna (möjl.
en blandform av germ. bren- i brinna
o. ett latinskt ord (jfr lat. comburere);
finns ej i da.
bryn, fsv. brȳn, kant, ögonbryn =
da. bryn ; egentl, plur. till fsv. brūn f.
= isl. brún (plur. brýnn); n-utvidgning
till ett urgammalt ie. ord *bhrū: ags.
brú (eng. brow), ögonbryn, sanskr. bhrū
ds,, grek. ophrỹs, även: kant, bergkam,
fslav. brŭvĭ, litau. bruvis, ögonbryn.
Betyd, ’kant, rand’ anses av somliga
för sekundär; snarast föreligger dock
här ordets grundbetyd. Hit hör nog
även litau. briaunà, kant, knivrygg m.
m.; se senast utförligt v. d. Osten-Sacken
IF 28: 139 f. F. ö. sannol. besl. med
bro, brygga 2, men knappast med fsv.
brā (osv.), ögonbryn (se baldersbrå).
bryna, vässa, Lex. Linc. 1640: partic.
brynt = isl. brýna, no. bryna, da. bryne;
väl av bryn, kant, alltså: förse med
kant, sålunda samma ord som no. bryna,
kanta kläder. Dock enl. Tamm o.
Jessen NTfF 4 R 3: 97 egentl. = mhty.
brûnen, briunen, göra brun el. glänsande,
varav fra. brunir, polera, glätta, ital.
brunire osv. (varifrån i sin tur mhty.
brûnieren, lty. brunêren, sv. brunera);
i så fall en avl. av brun (etymologiskt
= sv. bryna, göra brun), en möjlighet,
som icke utan vidare kan avvisas. —
Härtill: bryne, Var. rer. 1538:
liysbryne = isl. brýni.
Bryngel, se Brynjolf.
brynja, från fornspr. upptaget ord, fsv.,
isl. brynja = got. brunjô, fhty. brunna
(ty. brünne), ags. byrne; möjl. avlägset
besl. med el. lånat från en avledn. till
fir. bruinne, bröst (av *bhrondio-), jfr
ital. panciera, pansar, till pancia, mage.
Ett minne av vikingatidens av järnringar
sammanflätade brynjor synes kvarleva i
no. brynja i betyd, av ett slags breda
band med järnringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
