- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
109

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - duva ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fra. vertu, eng. virtue. - En
adjektivbildning av samma duᵹ-, germ.
*duᵹja - föreligger i isl. dyggr, trogen,
rättskaffens, no. dygg, duglig, kraftig m. m.
Göra en dygd av
nödvändigheten
, efter utländska mönster, med
motsv. i da., ty., fra. o. eng.

dygn, fsv. dyg(h)n, dög(h)n, dygn =
isl. dǿgn, halvdygn, da. døgn, dygn, av
germ. *dōᵹin-; jfr fsv. dögher, isl. dǿgr,
ags. dógor (en s- el. r- stam);
avljudsformer till dag; jfr got. fidurdôgs,
fyradagig. Med avs. på övergången ö till y
jfr rykt av rökt.

dyka, Serenius 1741, jfr fsv.
tillnamnet dykare 1419, från lty. düken, biform
(med analogiskt omljud) till dûken, varav
fsv. dūka trans., ä. nsv. duka i betyd.
dyka, t. ex. 1667, 1700 (se f. ö. duka
under
). Da. dykke från Ity. dücken
(intensivum till dûken), liksom ducke
från ducken. — I ä. tid ipf. dykade osv.
(t. ex. Sahlstedt, Weste, Onkel Adam,
E. Carlén, N. P. Ödman); Dalin 1850
har blott dykte o. dök; SAO 1900: äfv.
-ade, en uppgift som dock blev föremål
för anmärkning.

dylik, dymedelst, egentl.: lik detta,
medelst detta; till fsv. þy, dat. sg. n. till
pron. þæn (se den), med þ > d i obet.
ställning; den starktoniga formen kvar i
ty. — Dylik motsvarar fsv. þylīker; det
med annan kasusform bildade þoliker,
þolikin är grundordet för nsv. (vard. o. dial.)
tocken (jfr Karl XII Bref: ’tåcka paper’).
Se f. ö. lik, adj., o. medelst.

1. dymling, arm i hjulstock, varigenom
stampen i ett bokverk upplyftes;
från lty. dümeling, jfr ty. däumling, till
lty. dûme, ty. daume(n), i samma betyd.
(egentl.: tumme); se domkraft. Får
ej, såsom stundom sker, etymol.
förväxlas med följ. inhemska ord.

2. dymling, träplugg, som
sammanhåller bjälkar i timmervägg, ä. dömling,
dymbling; avledn. av sv. dial. dymbel,
träplugg = isl. dymbill, träkläpp (ingående
i följ.); snarast av en nasalerad
biform till roten i lty. dovel (da. dyvel),
dymling, besl. med dubb o. dyvika
(se d. o.). Jfr ett formellt sett avvikande
alternativ v. Friesen Germ.
mediagem. s. 35.

dymmel- i -onsdag, -vecka, fsv.
dymbilōdhensdagher, dymbilvika, påskvecka,
-daghar, (vissa) dagar i påskveckan =
isl. dymbil-, da. dimmel-, motsv. isl.
dymbill, träkläpp (se föreg.); på grund
av bruket att under »den stilla veckan»
använda träkläppar i kyrkklockorna för
att dämpa ljudet.

dyna = fsv. = isl. dýna, av germ.
*dūniōn, den med dun försedda, till dun.

dynamit, bildat 1867 av A. Nobel
(† 1896), till grek. dýnamis, kraft.

dynasti, från grek. dynasteía, makt,
besl. med föreg.

dyner, plur., från lty. dünen, plur.
till düne, sandkulle vid havet = ags.
dún, kulle (eng. down, sandkulle m. m.);
sannol. liksom dun till ie. roten dhū,
sätta i rörelse, ryka, virvla omkring.
Ej att förväxla med fir. dún, borg (se
tun).

dynga, fsv. dyngia, hög, gödsel = isl.
dyngja, hög, även (urspr. delvis under
jorden belägen o. med gödsel täckt)
frustuga, da. dynge, gödsel, fhty. tunga,
av germ. *dungiōn; avledn. av ett sbst.
motsv. ä. nsv. diung, hög (t. ex. Spegel
1685), ävensom fsax. dung, underjordiskt
rum, mhty. tunc m. m.; jfr Tacitus Germ.
kap. 16; kanske till den ie. roten dhengh,
täcka, i litau. deñgli. Jfr dunge o.
under mocka 2 (om da. mødding,
gödselhög).

dynt, ä. nsv. dynter; jfr fsv. adj.
*dyntogher (neutr. dintocht), ä. nsv.
dintor I. Erici 1642 o. da. tinte; okänt
ursprung. Dynt har utvecklats ur dint
på grund av inverkan från det
labialiserade n-et, jfr dyrk o. dirk nedan.

dyr = fsv.: dyr, dyrbar = isl. dýrr,
da. dyr, fsax. diuri, fhty. tiuri (ty. teuer),
ags. déore (eng. dear, jfr darling, älskling,
av déorling), av germ. *deuria-; i
avljudsförh. till mhty. mich tûret, det gör
mig ont, egentl.: är mig dyrt, ty. dauern
(att skilja från dauern, räcka, vara,
från lat. dūrāre); f. ö. dunkelt. —
Från ty. härstammar betyd. i uttr. en
dyr ed, lova högt o. dyrt, ävensom
bedyra = ty. beteuern. — Härtill isl.
avledn. dýrð, härlighet (*deuriðō-),
varifrån t. ex. V. Rydberg lånat sitt dyrd.

dyrk, 1545: dijrck, jämte da. dir(i)k

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free