- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
108

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - duva ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Roret bordwart, o. dels i betyd. ’sätta
segel till, söka redd’.

3. duva (fågel) = fsv. = isl. dúfa,
da. due, fsax. dûba, fhty. tûba (ty.
taube, varav sv. familjen. Taube), eng.
dove; samgermanskt ord (dock ej
uppvisat i ags.; ags. dúfe i dúfedoppan är
en vattenfågel; jfr föreg. o. dopping; se
Suolaliti Vogeln. s. 207); säkerligen,
såsom så många andra beteckningar för
’duva’ ljudhärmande; jfr skogsduvans
läte: hō hō hō el. ringduvans rucku
(fra. roucou el. brou el. coucou; eng.:
’two-coo., curr dhoo. Love me and
I’ll love you’); stamkonsonanten i germ.
*dūƀōn kunde fattas som det indoeur.
djurnamnssuffixet bh, men hör snarast
till »roten». Annars fört bl. a. till ir.
dub, svart; en hel del ie.
duvbeteckningar innehålla adj.-stammar med
betyd.: svartaktig, grå el. blå. — Duvslag
= da., från ty. taubenschlag; till en
från ty. lånad avledd betyd. av slag 1;
jfr det nu nästan obrukliga bislag.

duven, fsv. duvin, maktlös, slapp,
ljum m. m. = isl. dofinn, slapp, o. d.,
da. doven, lat; besl. med mlty. doven,
bedöva(s), ty. toben, rasa, till ie. roten
dubh, vara förvirrad, i grek. typhlós
blind; avljudsformer till döv; jfr dov
o. domna.

dvala, fsv. dvala (o. dvale), även:
dröjsmål = isl. dvala, dröjsmål, da.
dvale, dvala, jfr ags. dwala m.,
villfarelse, o. isl. dvǫl (av *dwalō-),
dröjsmål, uppehåll; besl. med dväljas (se
d. o.). — Betyd. ’dvala’ är äldst; möjl,.
utgöra orden med betyd. ’dröjsmål’
självständiga, fast etymologiskt identiska
bildningar.

dväljas, fsv. dvælias = isl. dveljask,
ä. da. dvæljes, uppehålla sig (jfr nda.
dvæle ds.), reflex, till fsv. dvælia,
fördröja, dröja = isl. dvelja ds., fsax.
bidwellian, fhty. twellen o. ags. dwellan,
föra vilse (eng. dwell, dväljas, är
snarast lån från nord. spr., åtminstone till
betydelsen), av germ. *dwaljan,
kausa-tivum till germ. st. vb *dwelan (ipf.
*dwal), dröja m. m., i fsax. fordwelan,
försumma, fhty. twelan, vara bedövad
m. m.; egentl.: vara förvirrad el.
bedövad (varav: icke kunna röra sig, dröja):
besl. med got. dwals, dåraktig; med
m-avledn. i ä. nsv. dvalm, dvala, t. ex.
Stiernhielm, fsax. dwalm, svek, osv.
(: *dwelan = kvalm: *kwelan) ~ lty.
dol, fhty. tol (ty. toll), galen (se
närmare under dolsk); besl. med grek.
tholós, grumlig, thólos, dy, lett. duls,
halvgalen, mörk; jfr f. ö. dölja.

dvärg, fsv. dværgher = isl. dvergr,
da. dverg, mlty. dwerch, fhty. twerg (ty.
zwerg), ags. dweorh (eng. dwarf), av
germ. *dwerᵹa-; i avljudsförh. till isl.
dyrgja, dvärginna; ett, som det synes,
speciellt germ. ord, av omtvistat
ursprung; knappast besl. med grek.
sérphos m., liten insekt, kryp; snarare till
den ie. roten dhu̯er i sanskr. dhvárā-
f., dhváras n., ett demoniskt väsen’. -
I ä. nsv. o. sv. dial. ofta med betyd.
’spindel’; jfr dvergsnät, spindelväv, t. ex.
Bib. 1541.

dy r. = fsv. m. o. n., fda., no. = isl.
n., ett speciellt nord. ord, av ovisst
ursprung. Av Falk-Torp s. 170 fört
med en germ. grundform *dunhia-
*dūhia- tillsamman med ä. da. djung,
våt ~ sv. dial. dungen, fuktig; jfr
dyvåt = no. dyvaat, med utvidgningen
no. dyende vaat ~ sv. dial. dyngvåt
= da. dyngvaad. Persson Indog. Wortf.
s. 44 sammanställer ordet tveksamt med
lett. dūńi, dúnas plur., dy, jfr litau.
dùja, dammkorn o. d. Även betraktat
som en avläggare av roten i dagg,
dugg.

dyft, i inte ett d., J. Jolin (ännu ej hos
Dalin 1850); omljudd form till doft,
som i dial. även kan betyda ’dyft’.
Med avs. på betydelseväxlingen ’grand’
o. ’lukt’ jfr fnyk.

dygd, i ä. nsv. bl. a. ’godhet, välvilja’,
fsv. dyghþ), duglighet, godhet m. m. ; =
isl. dygð, da. dyd, av urnord. *duᵹiþō,
till duga (som bygd till bygga osv.).
— Andra bildningar: med -unþ- i mlty.
dogent, doget, fhty. tugund (ty. tugend),
ags. duguð, samt med -ti i urgerm.
*duhti- (se duktig). —
Betyd.-utvecklingen i etisk riktning (möjl. genom
utländsk påverkan) erinrar om den hos
from. Den speciella anv. om en
kvinnas dygd o. d. beror på inflytande
utifrån; jfr motsv. betyd. hos ty. tugend,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free