- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
115

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Language, Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ed ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av *æih, av æig = got. aig, medan got.
aih motsvaras av fsv. presens ā,
varifrån ā övergått på fsv. āgha, ä. nsv.
åga, där dock stamvokalen även kan ha
andra källor. – Jfr ätt.

2. ega, äga, sbst., fsv. ēgha = isl.
eiga, da. eie; varav den oblika
kasusformen ego (i min ego o. d.); jfr t. ex.
domvärjo, frånvaro.

egen, fsv. ēghin, egen, egendomlig (för)
= isl. eiginn, da. egen o. eien-, fsax.
êgan, fhty. eigan (ty. eigen), ags. ágen
(eng. own); egentl. part. till ega; jfr
sanskr. īçaná-. – I betyd. ’besynnerlig’
o. d., o. 1780, från ty. Tyska förebilder
ha även flertalet av de många
sammansättningarna med egen-, t. ex.
egenmäktig, vilka alldeles saknas i fsv.

egentlig, G. I:s reg. 1542: eig- i
numera obruklig betyd.: som någon själv
eger; i betyd.: huvudsaklig o. d. 1555
= da., från lty. êgentlik = ty.
eigentlich, jfr mhty. eigenlîch; med t-inskott
som i offentlig, ordentlig.

egg, ägg, vass kant, fsv. æg = isl.
egg, da. eg, fsax. eggia, fhty. ekka (ty.
ecke, kant, hörn), ags. ecg (eng. edge),
motsv. fin. lånordet agja, spets, av germ.
*aᵹjō-, till ie. roten ak, vara spetsig, i
t. ex. det till bildning o. betydelse
närstående lat. aciēs; se abborre, ag,
agn 1, ax o. acacia.

egoism o. 1740, av fra. égoisme, en
fransk bildning med det egentl. grek.
suffixet -ism- till lat. ego, jag.

eho med neutr. evad, ehuru, se e 1
o. ho 1, huru.

Einar, mansn., upptaget från isl. Einarr
(liksom Fritiof, Hjalmar osv.) = fsv.
Ēnar, av urnord. *Aina-harja- = fhty.
Einher, till en 3 o. här, sbst.; jfr
Gunnar o. Ragnar. Namnet innehåller
sålunda samma beståndsdelar som isl.
einheri, plur. einherjar, kämpar i Valhall;
egentl.: de som höra till en o. samma här.

ej, fsv. ei, æi, e(i)gh, e(i)ghi, æghi =
isl. eigi, ä. da. egh, da. ei; av e- 1 + det
förallmänligande suffixet -ghi (jfr
aldrig); urspr.: *ne-ei-gi, egentl.: icke i
någon tid; med bortfall av negationen,
varefter ej ensamt representerar den
nekande betydelsen, jfr nej.

ejder, Linné 1731, Sahlstedt 1773 (jfr
nedan), motsv. da. ederfugl, förr även
edder, ejder; i sv. från da.; från
Tyskland: lty., ty. eider, liksom eng. o. holl.
eider lån från nisl. ǽður (uttalat aið-),
av isl. ǽðr f. (genit. ǽðar), ǽðarfugl,
jfr bohusl. ära, ejderhona, motsv. det
inhemska sv. (dial.) åd(a); av germ.
*ǣðī- = ie. *ētī-, jfr (?) sanskr. āti- o.
ātī;-, en viss sjöfågel. – Under formen
ider- redan 1699; i ä. sv. även ed(d)er,
äder, idder, etter- (o. 1712); väl åtm.
delvis beroende på olika försök att
substituera ty. ei; jfr dock även ä. ty. eder,
etter samt da. eder-.

ek = fsv. (plur. eiker, enstavigt) =
isl. eik, da. eg, fsax. êk, fhty. eih (ty.
eiche), ags. ác (eng. oak), av. germ.
konsonantstammen aik- = ie. aig- i grek.
aígeiros, Populus nigra, aigílōps, ett slags
ek, krátaigos, ett trädslag, o. väl även
lat. æsculus, bergek (av *aig-sk-?).
Schrader KZ 30: 461 m. fl. Jfr eker o. eka.
Om ett par andra ie. ord för ’ek’ se
under bok o. fura. – Kollektiv o.
ämnesnamn: eke = fsv. = isl. eiki osv.

eka, ekstock, båt, fsv. ēkia = isl.
eikja, da. ege; avledn. med
tillhörighetssuffixet -iōn av ek (jfr gryta, lina
osv.); alltså: farkost av urholkad
ekstam; jfr ags. ác, ek, men även: eka. –
Biform: öka, ä. nsv. ökia, möjl. ur en
böjning med o. utan w-omljud:
æikw- > ök-, men æik(w)u > ek-.

eker, Var. rer. 1538: -eker, Bib. 1541:
ekrar plur., ä. sv. även ek(a), ekra, motsv.
no. eik(a) o. eke, da. ege; till ek; alltså
egentl. ’ekpinne’. Eker är sannol. med
Tamm den gamla pluralformen till
trädnamnet, fsv. ēker = isl. eikr plur., sedan
uppfattad som en kollektiv singularis,
därefter med individuell betyd. o. därtill
en nybildad plur. ekrar.

ekipage, förr ’utrustning’ o. d., 1628
osv., av fra. équipage, skeppsmanskap,
utrustning, till équiper (i sv. ekipera),
av ffra. eskiper, utrusta ett skepp, till ffra.
eskip, skepp, lån från germ. skip-, skepp.

ekivok, adj., 1700-t., i modern betyd.:
tvetydig, frivol, Tersmeden o. 1780, av
fra. equivoque, av senlat, æquivocus,
likalydande, av æquus, lik (jfr ekvator),
o. vox (genit. vocis), röst (jfr vokal).

eklatant, 1700-t., i modern betyd. o.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 10 15:23:48 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free