- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
116

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - eklärera ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1770, av fra. éclatant, part. pres. till
vb. éclater, bli allmänt känd, utbryta,
brista eller springa sönder (varav sv.
eklatera, i modern betyd. o. 1770, jfr
fra. faire éclater), av ä. fra. esclater; av
ovisst ursprung.

eklärera, 1769, av fra. éclairer,
upplysa m. m., av lat. exclarāre, av det
förstärkande ex- o. clarāre, upplysa, till
clārus (= klar).

eko, Rudbeck 1664; förr vanl. skrivet
echo = ty. echo osv., ytterst av grek.
ēkhṓ, (gen)ljud, även som namn på ett
mytiskt kvinnligt väsen; f. ö. av ovisst
ursprung. — I isl. dvergmáli m., till
dvärg o. mål, tal.

ekonomi, 1559, av fra. économie,
sparsamhet, ändamålsenlig inrättning,
(lant)-hushållningskonst, av grek. oikonomía,
anordning, hushållsförvaltning, till oĩkos,
hus (= lat. vīcus, by, stadskvarter), o.
en avledning av -nómos i oikonómos,
husvärd (varav fra. économe, förvaltare,
hushållare, sv. ekonom), till némein,
tilldela m. m. (se förnimma, nemesis
osv.). Med avs. på betyd.-utvecklingen
från. ’hushållning’ till ’sparsamhet’ jfr
sv. hushålla.

ekorre, t. ex. Schenberg 1747, till det
i ä. sv. ytterst vanliga (ännu o. 1870)
e(c)korn (jämte i(c)korn), uppfattat som
best. form, fsv. ekorne, äldre ikorne,
motsv. isl. íkorní, no. ikorn m. m., ä. da.
egerne, da. egern, mlty êkeren, êkhorn,
ty. eihhorn, ags. ácwern; växlande m.
o. n.; samgerm. ord, som tidigt utsatts
för allehanda ombildningar. Förra
leden, germ. īk-, aik-, har tydligen
anknutits till ek, men är kanske urspr,
besl. med isl. eikinn, rörlig, jfr sanskr.
ējati, rör sig, el. möjl. med E.
Lönnberg Fauna o. flora 1917, s. 216 f. av
ljudhärmande ursprung, efter djurets
smackande läte : (i)kko(u). Senare leden
hör sannol. tillsammans med en del
slavo.-balt. reduplicerande bildningar för
ekorre, mård, iller, t. ex. fslav. věverica,
ekorre, litau. vaĩveris, hanne av iller o.
mård, med vilka man, sannol. med orätt,
även förbundit senare delen av grek.
skíouros, ekorre (vartill dimin. mlat.
squiriolus > fra. écureuil, eng. squirrel).
— Ekorren kallas i vissa dial. granoxe,
varmed kan jämföras ä. dalm. furufnatt
(jfr furufnatten i en gammal visa om
Gustaf I o. dalkarlarna), ty. dial.
baumfuchs, ty. eichkätzchen osv. Då djuret
inom folktron allmänt betraktas som
olycksbådande, äro möjl. dessa liksom
kanske ekorre eufemistiska kenningar;
jfr t. ex. under vessla. I en trolldosa
från Danmark (1300—1100 f. Kr.) har
enl. Schnittger Fatab. 1912 s. 104 bl. a.
anträffats underkäken av en ekorre.

eksem, ungt ord, hos Dalin 1871 med
grek. form; av grek. éktsema, egentl.:
genom hetta utdrivet, till vb. ektséein,
av ek-, ut, ur, o. tséein, koka (av ie.
stam jes-, urbesl. med jäsa).

ekvator, av nlat. æquator, till æquāri,
göra lik, till æquus, lik (jfr ekivok)
= landsnamnet Ecuador (span.) i
Sydamerika, på båda sidor om equatorn.
Jfr följ.

ekvilibrist, av fra. équilibriste,
lindansare, till équilibre, jämnvikt, av lat.
æquilībrium ds., till æquus, jämn, lik
(se föreg.), o. lībra, våg, det vägda (se
niveau).

elak, ä. sv. även il(l)ak; illak ännu
hos Dalin 1850 (jämte elak), dalm. jälåk,
fsv. elaker, dålig, usel = no. ilak ds.;
väl av e-, alltid, o. fsv. lāker, motsv,
isl. lákr el. lakr, dålig, ringa, no. laak.
lak, väl besl. med lack 1 (i lack o. lyte),
belacka; se även religion. Växlingen
av e-, i- torde bero på olika accentuering.

eld, fsv. elder, eledh, y. fsv. även ildh-,
el(l)- = isl. eldr, da. ild, fsax. êld, ags.
ǽlad, av germ. *ailða-, *ailiða-; jfr ags.
ǽlan, bränna; enl. Sievers IF 4: 339 av
äldre *aiðliða-; i alla händelser väl ytterst
av en ie. rot ai i isl. eimr, rök, osv. (se
Emån), grek. aíthō, bränner, brinner
(se eter o. est), osv. Om formen se
f. ö. Leffler Sv. lm. I. 7: l f. (s. 271 f.).
— Det allmänna germ. ordet för ’eld’
kvarlever i sv. lånordet fyr; se d. o.
En för ind., ital. o. slavo.-balt. spr.
gemensam beteckning representeras av lat.
ignis. — Eldfängd, 1700-t., partic. till
ä. nsv., sv. dial. fånga, fatta, om eld
o. d. (se , fånga); alltså: som fattas
av elden, brinnande; sedan: som lätt
fattar eld, kanske i anslutning till ä. nsv.
eldfängig. Se f. ö. befängd, fäng-. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free