Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - fenomen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fibla, bot., jfr ä. nsv. fifler plur., sv.
dial. fibler, Arnica montana, ävensom
nisl. fífill, maskros, no. fivel, ängsull,
fibl, maskros, till isl. fífa, ängsull; möjl.
besl. med fjun (se d. o.).
Fiby, ortn., se under fä.
ficka, Serenius 1741, Linné 1745 =
da. fikke, från lty. ficke = ty.; av
somliga ställt till mhty. ficken, fästa
(fickorna fästes förr utanpå kläderna), av
ital. ficcare, av lat. *figicare, till fīgere,
fästa (jfr affisch, fisch), el. enl.
Brøndal Substrater og laan s. 151 till ficken
i betyd. ’stöta, sticka’, alltså: det vari
man sticker el. stoppar något (med
betydelseanalogier under pung, taska). —
Ordet har undanträngt det gamla ordet
for ’ficka’ taska, som kvarlever ännu
i ä. nsv. o. i dial., jämte lomma = da.
lomme.
fidibus, egentl, ty. studentord; av
omtvistat urspr.; enl. somliga dat. plur.
till lat. fides, sträng på musikinstrument,
o. beroende på en skämtsam omtydning
av Horatius Od. 1: 36: Et thure et
fidibus juvat placare.
fiende, fsv. fiænde, fiande, även:
djävul = isl. fjándi ds., da. fjende, motsv.,
med något avvikande bildning, got.
fijands, fhty. fiant (ty. feind), ags. féond
(eng. fiend, djävul) osv.; egentl, part.
pres. till germ. *fijēn, hata: got. fijan,
isl. fjá osv.; jfr got. faian, tadla, till ie.
roten pi i sanskr. pīyati, hånar. Jfr
med avs. på bildningen frände. —
Fientlig, från lty.
fiffa (upp), 1850-t. = no. fiffa; dunkelt.
fiffig, Fr. Bremer 1834 = da., från
ty. pfiffig, till pfiff, knep, egentl. vbalsbst.
till pfeifen, pipa, o. sannol. urspr,
syftande på fågelfängarens efterhärmning
av fågelns läte.
figur, redan 1520-t. = ty., från lat.
figūra, till ie. roten dhig, bilda, forma
i deg; jfr fsv. figurera, förebilda.
fika, ä. sv. ännu fiker, fikte (t. ex.
Bellman, Weste 1807), fsv. fīkia, ivrigt
sträva, även: skynda (såsom ännu i ä.
nsv. o. dial.) = isl. fíkja(sk), da. fige;
meng. fiken kan vara nordiskt; möjl.
besl. med no. fīka, ivrigt röra med
armarna, jfr mhty. ficken, gnida fram o.
tillbaka.
fiken, fsv. fīkin = isl. fíkinn, ä. da.
figen, jfr nyfiken; bildat till föreg.
Ordet innehåller ej participets ändelse
utan tillhör liksom t. ex. sticken en
grupp nordiska adj. med betyd.
’benägen till el. böjd för’ (motsv. adj. på
-sam), som utgå från bildningar med
germ. -īna-, — I sv. dial. även fiksen.
bildat som ledsen osv.
Fiken, kvinnon., se Sofia.
fikon, sing. till fsv. fīkon neutr. plur.,
i anslutning till inhemska bär- o.
fruktnamn på -on (t. ex. ollon) bildat efter
mlty, vîgen (varav da. figen), plur. till
vîge = fsax., fhty. fîga (ty. feige), eng.
fig, motsv. fsv. fīka = isl. fik(j)a, ags.
fíc; ytterst, liksom så många bär- o.
fruktnamn (se t. ex. körsbär), från
romarna: av lat. fīcus, fikonträd, fikon,
som direkt el. indirekt sammanhänger
med grek. sỹkon, båda orden snarast
oberoende av varandra lånade från
något medelhavsfolk. — Formerna med k
väl direkt från lat.; de med g däremot
genom romansk förmedling (fra. figue
osv.). — Ä. sv. smällfikon i betyd. ’smäll,
stryk’; jfr ty. ohrfeige, örfil, till feige,
fikon; liknande uttr. för ’stryk’ se f. ö.
förf. 1600-t:s sv. s. 60. — För sig står
det oförklarade got. smakka = fslav.
smoky. — Fick du fikon, Zakarias, dvs.
lång näsa; enl. E. Tegnér Ord o. bild
1894 s. 157 sammanhängande med fra.
faire la figue (à qn) — ital. far la fica,
varefter ty. einem die feige(n) weisen,
egentl. betecknande en skymflig åtbörd,
f. ö. beskriven av Ovidius. Det da. uttr.
fikst du pærren, Z. är i så fall en
ombildning. Hur Zakarias inkommit i uttr.
är obekant. Samma ursprung har möjl.
även grek. sykophántēs, falsk angivare
(sv. sykofant), egentl.: den som ’visar
fikon (åt någon)’?
1. fil, rad, 1776, från fra. file = ital.
fila, av lat. fīlum, tråd, vartill även
avledn. filé; jfr defilera, filigran,
profil.
2. fil, rasp = fsv., da.; från mlty.
vîle lånad biform till det inhemska fsv.
fǣl = ä. da. fǣl, fhty. fihala, fila (ty.
feile), ags. féol, fíl (eng. file); av
omtvistat ursprung; väl snarast av germ.
stam *finhl-, en instrumentalbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
