- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
137

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - fenomen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(i sht om musik), till lat. finis, slut (se
fin).

finanser, från fra. finance = ital.
finanza, summa, inkomst, av lat.
*/i/ian-tia, till * finare, klass. lat. finire, sluta;
alltså egentl.: slutprestation, betalning;
den moderna betyd, är ung; i ä. nsv.:
list, knep (= ä. da., mlty.).

finger = fsv., m. o. n.’ = isl. fingr,
da. finger, got. figgrs, fsax., fhty. fingar
(ty. finger), ägs. finger (== eng.), av germ.
*fingra- av *fengwra- - ie. *penkXro-,
väl till ie. *penk%e = fem, sannol. besl.
med fslav. pesti, knytnäve (av *penksti-)
o. i avljudsförh. till fhty. fust (ty. fausi)
ds. (av *pnksti-); jfr hand = grek. kont-
i -konta, tio. Jfr om de ofta
gemensamma indoeur. beteckningarna för
fingrar o. tår under tå. - Guds finger, efter
2 Mos. 8: 19: ’Detta är Guds finger’. -
Se genom fingrarna med, t. ex.
Petreius 1615, motsv. i da., Ity. o. ty.;
egentl.: hålla handen för ögonen o. se
mellan fingrarna, dvs. se vad man vill.
- Fingerborg, i ä. nsv. vanl. -borr,
om vilken form se Tamm Spr. o. st.
2: 217, jfr no. fingerbjor(g), -bor(g), ä.
da. -bj&rg, -bor, till bärga i betyd,
’skydda’; alltså egentl.: fingerskydd.

fink, ä. nsv. finke, o. 1638, lån från
mlty. vinke = fhty. fincho (ty. fink), av
germ. *fink(i)an-; jfr ägs. fine (eng. finch),
av germ. *finki-; utgår från bofinkens
lockton, som brukar återges med pink el.
fink el. tvint (jfr dial. norrtvint,
berg-fink) el. (eng.) chink m. m. Ej besl.
med s pink.

finka, 1843, från Ity. vinke i
vinken-bur, fängelsebur, väl (skämtsam)
kortform till mlty. venknisse, fängelse.

finkel, 1735 = da., förkortat av Ity.
finkeljochen, ty. -jochem (ä. nsv.
finkel-jockum); enl. Kluge lånat från
tjuvspråket av judetyska finkeln, koka, o. Jochen
(Joachim), förvridning av hebr. j aj in,
vin; däremot enl. Schröder PBB 29:
558 f. egentl.: ’fencheljauche’, av fänkål
o. ty. jauche, stinkande vätska (äldre
juche).

finna = fsv., isl. = da. finde, got.
finpan, fsax. fithan (av * finpan) o.
findan, fhty., ägs. findan (ty. finden, eng.
fin d), av germ. *fenp-, fend- - ie. pent-
i fir. étaim, finner (med p-bortfall);
möjl. nasalerad form till pet i lat. peto,
strävar, söker, alltså egentl.: gå för att
söka (till roten pet, falla, flyga, se f j
ä-der o. penna); ävenså väl besl. med
fsax. fäthi (av *fanpia-), gång, fhty.
fendo (av *fanpian-) osv., fotgängare
(se finne 1), liksom med lat. pons
(genit. pontis), bro (se ponton), grek.
pönlos, hav, o. patos, stig (av *pnto-),
sanskr. pdnthä- ds., osv. Jfr fund o.
fynd. - I betyd, ’tycka’ yngre lån
från ty. finden (jfr fra. trouver ds.).

1. finne, folkn. = fsv., jfr isl. finnr;
Tacitus: Fenni, Ptolemaeus: Phinnoi,
plur.; av omstritt urspr.; bl. a. fört till
stammen i finna med avljudsformen
*fanpian-, fotgängare (se ovan), o. fattat
antingen som ’vandrarefolk’ el.
’samlarefolk’ samt f. ö. sammanställt med
Finnveden (Jordanes: Finnaithae); germ.
grundform: fenpn- > fenn- > finn-; el.
också betraktat som sekundärt i
förhållande till landsnamnet Finnland,
som i så fall snarast innehåller en
terrängbeteckning. Litteratur t. ex. hos
T. E. Karsten Germ. -finn. Lehnw.-stud.
s. 228 f., jfr SNF IX. 3 o. Noreen Fornv.
1920, s. 33 f.

2. finne, blemma, B. Olai 1578 (om
ansiktsfinnar) = da., från Ity., ty. finne
f.; besl. med de under fena anförda
orden med grundbetyd.: spetsig o. d.

Finnland, urspr, blott om Egentliga
Finnland; det nuvarande Finnland
kal-ledes Österland-, se f. ö. finne 1.

fint, t. ex. Columbus Ordesk. (pl.
finter) = da. finte, från ty. ftnte, av ital.
finta, låtsad stöt vid lat. fäktning, stam
finct-, till fingere, föregiva, bilda (urbesl.
med deg); jfr följ.

fintlig, till föreg.; i den nuv. betyd.:
fyndig o. d., t. ex. 1752 osv., anslutet
till finna. I ä. nsv., t. ex. Swedberg
1713, även: kännbar, ömmande; väl ett
annat ord, jfr ty. empfindlich.
Dessutom uppträder i ä. nsv. ett fint(e)lig,
befintlig, från ty.

finurlig, Kellgren 1770 (i brev, där
betyd, dock ej är fullt klar); i äldre
tid, t. ex. 1813, även: fin, smånätt; väl
nybildning av adj. fin efter naturlig
o. a.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free