Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - fylax ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fsv. favizker, -visker, sÄ-avledn. av vit
(= vett); -t- i nsv. är arkaiserande.
fåfäng, fsv. fäfcenger = no. faafeng,
ä. da. fafceng; till adj. få i neutral
betyd, (jfr fåkunnig, fåordig,
fa-vit sk) o. ett vbaladj. *fcenger till vb.
få (jfr -f än ge o. fånga), bildat som
gäng- i gängse. Alltså egentl.: som
får, dvs. förvärvar el. uträttar, litet.
fågel, fsv. fogh(i)l, fughl = isl., no.,
da. fugl, got. fugls, ty. vogel, eng. fowl
(nu i betyd, ’fjäderfä’ o. d.; annars bird,
urspr.: fågelunge o. d.); allmänt o.
speciellt germanskt ord, *fu$la-, rotbesl.
med litau. paukszlas, sanskr. phuka-,
fågel; jfr f u x. Andra möjl. rotbesl. ord
se under F egen (fsv. Fyghpir osv.)
o. f j u n. Samindoeuropeisk beteckning
för ’fågel’ saknas; så ock för ’fisk’, där
dock tre språkfamiljer äro företrädda.
- Varken fågel eller fisk,
bok-stavsrimmaude u Ur., motsv. i da. o. eng.,
jfr ty. w eder fisch noch fleisch.
Fåhræus, familjen., o. 1700, efter
släktens hemsocken Fårö på Gottland.
fåle, fsv., isl. foli = da. fole, got.
fula, mlty. vole, fhty. folo (ty. fohlen
n.), ägs. fola (eng. f o al), av germ.
*fu-lan-, besl. med grek. polos, föl, enl.
somliga också med lat. pullus, unge (se
senast Solmsen IF 31: 474). Jfr föl.
fåll, fsv. f ålder, veck, fåll = isl. faldr,
da. fold, fhty. falt m., jämte ä. nsv.
fålla (plur. -or 1697), mlty. volde f., ty.
falle; av germ. * fälda- (med avledn.
*falÖön); jfr sanskr. puta-, veck (av
pull-); till vb. fålla, fsv. fälda, svag
böjn., vecka - isl. fälda (ipf. felt o.
-ad-), da. folde, got. falpan redupl. vb,
mlty. volden, fhty. fällan, faldan (ty.
fallen), ägs. fealdan (eng. fold), av
samma stam falö-, f alp- som -f al dig
(se d. o.) o. fålla, sbst. - Fållbänk
= ä. da. foldebwnk; jfr fsv. faldabordh,
fällbord, väl efter mlty. voldetafel; jfr
även det urspr. germ. fåtölj.
fålla, för kreatur, t. ex. Schroderus
1639: fä fålla, motsv. (med stark
böjning) ä. da. /a/d, da. fold. fsax. faled,
fårfålla, ägs. falod, fald (eng.
cheep-fold) osv.; dunkelt; möjl. med
Uhlen-beck PBB 21: 103 besl. med fslav.
po-lica, bräde, osv. (knappast besl. med
fjöl, se d. o.); enl. andra med
grundbetyd, ’flätverk’ (liksom ty. hurde, fålla:
lat. crätes, flätverk), till ie. roten pel,
vartill en utvidgning med -/ i fåll (jfr
tvivel). Marstränder ZfcPh. 1910, s.
368 jämför fsax. faled med ir. buaile
(genit. bualed), bås, av ie. *göu-palet.
- Härtill: ä. nsv. fålla, driva i fålla,
P. Brahe 1585 osv.
fåne, fsv. fäne = ä. da. faane; egentl,
best. form av ett adj., motsv. no. faaen,
enfaldig, fjantig; jfr no. faae, fåne, o. adj.
faa (=sv. få, adj.), även : tyst,
faaleg,försagd; alltså egentl.: som vet el. säger litet.
fång, fsv. fång n. = isl. osv.; fhty.
fång m.; vbalsbst. till vb. fånga, fsv.,
isl. fånga, från mlty. vangen = ty.
fangen, vartill fånge, fsv., da. fånge
= isl. fangi; till germ. fång-,
grammatisk växelform till fanh- i vb. få. -
Fångesman, ombildat av fsv.
fånga-man (: genit. plur. av fång). - Fångst
= da. fångst, från Ity. vangst, vbalsbst.
till vangen. - F än gar e i
fågelfäng-are, ä. nsv. foghlafängiare, lån, jfr ty.
vogelfänger. - Fän ge i fiskafän ge
= fsv.; avledn. på -ia till fång.
får, fsv., fda. far - isl. far n. (med
s. k. /?-omljud; härtill Fctreyjar,
Färöarna, liksom Dalmatien, illyr.
Del-matia, till albanes. del’me, får); ett
speciellt nordiskt ord, väl av germ.
fahaz (dock enl. J. Schmidt *fcéhaz)
= ie. *pokos = grek. pökos n., ull;
med avljudsformen grek. pékos n.,
fårskinn med ullen på, formellt - lat.
pecus n., genit. -or/s, boskap, särsk.
får (motsv. sv. fä); närmast: djur
nyttigt genom sin ull; närbesl. med germ.
*fahsa-, hår (se f ax e).; till roten i
grek. pékö, kammar, kardar, klipper (bl.
a. om får), lat. peclo, kammar (jfr
penjoar), litau. peszu, pészti, rycka, slita.
Hit hör även fsv. ulla f celler, ullpäls,
sv. dial. fått, sammanrullad ull, ä. da.
fatt, höll. vahl osv., av germ. *fahti-.
Alltså, att döma av betyd, ’rycka, slita’
i det litau. ordet, liksom isl. reyfl,
avriven ull m. m. (se rov), o. sannol.
också ull, ett minne från den tid, då
ullen icke avklipptes utan avslets. -
Ett allmännare spritt ieur. ord för ’får’
är ie. *ovi- i bl. a. lat. ovis - isl. der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
