Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - följa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förblommerad, förtäckt, figurlig, egentl.
part. pf. till förblommera (nu föga
br.), på ett förtäckt el. figurligt sätt
framställa, i ä. nsv., 1617, 1622:
falsk-ligen framställa el. föregiva; till ä.
nsv. förblomma(d), 1500-t. = ä. da.
forblomme, da. forblommet, från mlty.
vorblômen, vorblûmen, egentl.: smycka
med blommor; jfr ty. verblümt o. durch
die blume, fra. sous la fleur, bildligt;
jfr även floskel, egentl.: liten blomma.
- Det enkla b lo mm er a, smycka, finns
redan i O. Petri Kr.; jfr ty. blnmieren.
förbluffa, 1795: förbluffad; 1793 o.
ännu 1820: förblöffad; från mlty.
vor-blnffen - ty. verbläffen ; till l ty. bluffen,
skrämma, förirra, egentl. = höll. bluffen,
skryta, östfris.: skälla (se bluffa); av
Ijudhärmande natur.
förborga, vanl. part. pf.: -ad, 1600-t.
= ä. da. forborge, bildat till mlty.
vor-borgen, part. pf. till vorbergen, gömma,
till bergen = sv. bärga (jfr i fråga om
bildningen ur part. förlora).
förbrylla, 1500-t., (ä. nsv. -y-, -i-), ä.
nsv. o. sv. dial. även bry.Ua, brilla-,
san-nol. med E. Ljunggren Ark. 21: 171 f. till
ä. nsv. briller, glasögon, i överförd
betyd.: oreda, spegelfäkterier, svek, särsk.
i uttr. sälta briller på ngn, föra bakom
ljuset o. d. (se brillor). I så fall är
formen brilla äldst, möjl. = höll. brillen,
låta se genom färgade glasögon, ge falsk
föreställning om; med för- från
förvilla o. -y- från bry.
fördel, fsv. fordel (ä. även: vinst) = da.,
från mlty. vordél = ty. vorteil, egentl,
den första, större andelen i motsats till
nachteil, den senare, mindre; jfr premie.
fördetting, Onkel Adam o. 1840 (med
citationstecken); enl. Grusenstolpe (GJ
o. Mor.), Cygnseus m. fl. urspr, begagnat
som speord om Gustaf IV Adolf efter
hans fall; efter fra. ci-devanl, under
franska revolutionen använt om f. d.
furstliga el. adliga personer.
fördevind, o. 1730?; tidigare, 1712,
t>or de wind-, under 1600-t.: för en wind,
t. ex. Tegel 1612, Rosenfeldt 1698; från
höll. el. l ty. vor de wind, egentl.:
framför vinden. Jfr bidevind.
fördom, 1600-t., i ä. nsv. ofta föredom
= da. fordom, väl efter ty. vorurteil o. lat.
prcejiidicinm (jfr t. ex. Schroderus Gom.
1639 o. Lex. Linc. 1640), egentl. :förut fälld
dom (utan vederbörlig sakkännedom),
fördärva, fsv. fordcsrva = da.
for-dwrve, från mlty. vorderven, sv. v.,
kausativum till st. v. vor der ven, gå
förlorad - ty. verderben; på grund av
flfrank. /farcfuruo/r’perieruntf, fvfris.
for-derva snarast av en urgerm. stam med
Ö, i vilket fall ty. verderben är en
mellan- el. rhenfrank. form, jfr mhty.
ver-terben; antagl. besl. med ägs. deorfan,
arbeta, anstränga sig, vara i fara; jfr
litau. darbas, arbete, van Wijk IF 24: 230.
1. </b>före</b>, sbst. = fsv. före, (godt)
väglag; redskap (i eld f öre) = isl. féri, da.
fore n., till adj. för, farbar (bildat som
läge, säte o. a.). Till samma adj. hör
även målföre.
2. före, partikel, se för 3.
förebrå, ombildning av fsv. forbrä,
till stammen i fsv. bra>gh])a, ipf. bra
(se brås); med ungef. samma
grundbetyd, som ä. nsv. för(e)kasla, ty.
vor-werfen el. det vulgära slunga (någon
något) i ansiktet (synen).
Föret, se Fyris.
förevita, ombildning av ä. nsv. förvita
Bib. 1541 (ännu hos Lindfors 1815), fsv.
forvita (ipf. -vet, -vitte), från mlty.
vor-witen = fhty. farwizzan (ty. verweisen);
jfr got. fraweitan, straffa, hämnas; till
(det inhemska) fsv. vita, bevisa, skylla
(jfr tillvita) = fno. vita, belägga med
straff el. vite. Grundbetyd.: ’visa, bevisa’,
av Tåta se’; besl. med veta o. vis; jfr
vite, vitsord.
författa, i ä. nsv.: omfatta, t. ex.
1536, innefatta, sammanfatta (jfr nedan),
infatta, begripa, företaga m. m. = da.
forfatte, från mlty. vorvalen - mhty.
verfazzen (ty. verfassen)’ egentl.: fatta,
sammanfatta (innehållet av ngt), jfr Bib.
1541: han screff then samma drömen,
och författadhe honom (Luther:
verfas-set), varifrån den moderna betyd. Se f. ö.
fatta. - Författning i uttr. gå i
författning om sammanhänger med
författa i betyd, ’företaga, utföra’, t. ex.
hos A. Oxenstierna; jfr Kolmodin 1732:
sedan de ... en god författning gjort,
dvs. träffat lämpliga anstalter.
förfära, fsv. forfcéra = fda. forfa>re,da..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
