- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
193

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - glansk ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

germ. -o- el. möjl. -ce-); med
grund-bet: ’skina svagt’; ;n-avledn. (vanlig i
ord för ’glans’ o. dyl.) till ie. ghlé- i
i. ex. lat. glesum, bärnsten osv. (se glas);
f. ö. urbesl. med glana, glo. - Den
äldre betyd, av stammen glam- ’glänsa*
föreligger i nord. vattendragsnamn, se
förf. Sv. 1m. XX 6: 10.

glåpord, Möller 1755, i vissa dial.
med o, till nord. glup-, glop-, gap (se
glo p p); i avljudsförh. till isl., no. gloypa,
sluka; i no. även: vara öppen, tala
plumpt, vartill fsv. glöpa-ordh - ä.
nsv. glöpeord, glåpord; jfr glupa. Se
Noreen Sv. etym. s. 30 f. - Samma
glåp ’gap’ ingår också i glåptur, dial.
även glåp (-o-).

glädje, motsv. fsv. glcepi f. = isl.
gledi, da. glcede; adjektivabstr., av
ur-nord. *glaÖln-, till glad; med j från vb.
glädja (fsv. glcepia, likaledes avledn.
av glad); redan i y. fsv. glcedhie (glådhe
dock i Bib.’1541 o. ännu o. 1600).

gläfsa, t. ex. Lucidor = isl. glefsa,
snappa, no. även: gläfsa, med fsv.
bi-formen gläfsa, gläfsa, ännu bos t. ex.
Sturzen-Becker 1842 o. Dalin 1850 (med
hänvisning till gläfsa); s-avledn. av
glap-i glappa, egentl.: vara öppen, gapa
o. d. Jfr de likabetyd, ä. nsv. bjäfsa
Spegel 1685 o. käfsa.

glänsa, förr med pres. -ar, t. ex. Lex.
Linc, 1640, Stiernhielm Herc., o. ipf.
-ade, t. ex. Linné Sk. resa; genom
förmedling av mlty. glensen från ty.
glän-zen; se glans (stam: glänt-}. - Da.
glinse kommer från mlty. glin-sen, germ.
stam glens-.

1. glänta, något litet öppna en dörr,
bekant från t. ex. Bellman (’Han blott
på dörren gläntar’), men knappast
mycket äldre i litteraturen; även, liksom i
ä. nsv. o. dial.: lysa, framskymta, ljusna
(ordets äldre betydelse); i ä. nsv.
dessutom: halka (jfr nedan); motsv. (med
-nt- >> -II) sv. dial. glätta, sv. vb, glänta
m. m., no. gletia, kika, titta, jfr ä. da.
glinteskud, lättfärdigt ögonkast (i fråga
om betyd, se under blick); meng.
glenten, glida, se snett, skina (eng. dial.
glent) möjl. från nord. spr.; väsentligen av
germ. *glantian (av samma rotstadium
som lånordet glans), en bildning av
den ie. typen på -efö (jfr sänka till
"sinkwan = sjunka osv.), till germ.
*glintan, glänsa, i mhty. glinzen, st. vb,
ds., isl. gletta, st. vb, glida (liksom isl.
spretta, st. vb, av ’sprintan; i fråga om
betyd.-utvecklingen ’glänsa’ till ’vara
glatt el. hal, glida’ se glada), ä. nsv.,
sv. dial. glinta, st. vb, vara glatt, hal,
glätta, st. vb, halka. F. ö. har (såsom
i fråga om bränna o. brinna, ränna
o. rinna, ty. hängen o. hängen m. fl.)
sammanblandning egt rum mellan det
starka verbet o. den därtill hörande
kausativ- el. iterativbildningen på -eiö,
så att t. ex. glänta i dial. även har
stark böjning, varförutom det konjugeras
dels efter III (döma), den äldre
böjningen, o. dels efter I (kalla). - Hit
hör sannol. också: isl., no. gletta, sv. vb.
retas; möjl. med samma
betyd.-utveck-ling som i gliring o. i isl. glotta, hånle
*> sv. glutta (egentl.: lysa): urspr.: visa
tänderna medelst ett leende; men
möjligheten av en bildning utan nasal är
här ej utesluten (jfr glutta). - Från
dessa ord böra skiljas det mera avlägset
besläktade no. glenta, skämta, rasa, som
jämte likbetyd, glensa avletts av
stammen glan- i glana. - Om denna stora,
från ordbildningslärans synpunkt ganska
svårbestämbara ordgrupp se f. ö. (delvis
annorlunda) förf. Ark. 14: 23 f. - Om
sv. dial. glänta, da. glenle, glada, egentl.:
den glidande, se glada. - Jfr följ.

2. glänta, glad i skogen, ungt ord i
rikssspr., i dial. även: ljus strimma
mellan moln, väggspringa; snarast
de-verbativt av glänta i den dial. betyd.:
ljusna. No. gletta ds. kan närmast höra
till det motsv. st. vb. gletia (av *glintan),
jfr shetl. glint, glimt. I fråga om
betydelseutvecklingen jfr glad 2.

glättig, ä. nsv., sv. dial. (nord.- o.
östsv.) glättug; ett 1700-talsord (med
-ug- ännu hos Bellman); från 1600-t.
blott känt som dialektiskt; f. ö. utan
motsvarigh. i andra spr. Enl. Kock Fr.
fil. för. i Lund 1897, s. 11 f. avledn. av
dial. glatt, glad, egentl, part. pf. till
dial. glätta, göra glad, germ. Iterativum
*glaÖatjan till glad (ss. t. ex. skämta
till fsv. skamber, kort, osv.). Det östsv.
gliltug, glättig, som ej kan förklaras på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free