- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
210

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gullbrand ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sanskr. kdnaka-, guld, till grek. knekös,
gulaktig (se honing). Det neutrala
könet hos detta liksom flera andra
metallbeteckningar beror sannol, på
anslutning till det enda samindoeur.
metallnamnet *ais- (= lat. ces, got. aiz, fsv.
er, se arg) n. - Guld och gröna
skogar, t. ex. Dalins Årg., motsv. i da.
- I ortn. Gullebo, Gullestad ingår
icke guld (gull) utan personn. Gulle.

Gullbrand, mansn., se följ.

Gullmaren, fjord i Boh. 1., fno.
GoÖ-marr, till fno. god, gud (jfr sv. G u d s j ö n),
o. marr, hav (se mar-); med samma
övergång av Ö till / som (möjl.) i personn.
Gullbrand, fsv. Gulbrander jämte
Gudhbränder, dial. Gullmund för
Gudmund.

gullviva, 1700-t.: gullhvifva, blott
svenskt ord, till ä. n sv. hvi f va, huva,
avledn. av fsv. hvwer m. = ä. da. huiff,
ett östnord, ord av obekant ursprung;
alltså: med gyllene huva; jfr da. Pcders
hue.

gumma = v. fsv. = isl. guma Snorres
Edda (om formen jfr v. Friesen Ark.
18: 54). Här synas flera ord ha
sammansmält. Dels ett fem. till y. fsv.
gumme, gammal man = isl. gumi, man
(se brudgumme). Dels ett ord, motsv.,
dalm. gumma, gudmor, en kortform till
gudmoder (gummor), o. slutligen
säkerligen också ett ord motsv. no. gumma,
farmor, mormor, kortform till sv. dial.
gom(m)or, 110. gomor i samma betyd.,
av fsv. g öp möfier (jfr da. bedstemoder),
det senare sannol. också i nsv.
jordegumma att döma av den fsv,, formen
iordhgommor plur. o. fda. gothce kuncer,
gothce quinnce. plur. (till adj. god), om
jordmödrar cl. barnmorskor. - För att
gumma liksom gubbe åtminstone
delvis är en kort- o. smeknamnsform talar
starkt dess användning i tilltal i äldre
o. n}^are tid, t. ex. Rondeletius 1014:
dågher ey thz åt gumman?, Nu, nu, min
gumma Asteropherus 1609, el. Hallman:
söta gumma lilla (av en herre till en
ung fru) osv. I vissa östsv. dial.
betyder f. ö. gumma blott ’gudmor’, medan
’gammal kvinna’ ersattes med gamla
(Vendell). .

gummi, si. av 1500-t. = ty., från grek.-
lat.; av grek. kömmi, av egyptiskt
ursprung. - Gummilacka innehåller
ordet lack 2 (se d. o.).

gump, i öknamnet drosagump, om
sädestjuvar, Öl. Magnus o. 1525 (Liden
Ark. 13: 33), f. ö. 1575 osv. = da., no.
= isl. gumpr; i no. även: fingerända;
säkerl. med grundbetyd, av ngt välvt
el. rundat o. av en iiasalerad biform
till mlty. gope, fhty. goffa, gump, jfr
sydty. g uppe, gnpf, den översta välvda
delen av något, hattkull, guppel,
välv-ning. - Isl. gumpr är påfallande med
sitt mp för väntat pp; östnordiskt
lånord?

gumse, 1587, men i sammans,
horn-gumsar pl. redan i P. Svart Kr.; bildat
med djurnamnssuff. -se till stammen i
y. fsv. gummarlamb, hannlam, ä. nsv.
gummar, gumse, Bib. 1541 (plur.
gum-rar) = isl. gumarr; jfr no. gumsa, sv.
dial. gumma, tacka, isl. gymbill, lamm,
ä. nsv. gymmer, ung tacka, Bib. 1541
= isl. gymbr ds.; dunkelt. Om en germ.
stam gim- i sv. dial. gimmer, ung tacka,
se under horsgök; sannol. ha ä. nsv.
gymmer o. isl. gymbr här sin upprinnelse,
men ha påverkats av stammen gum- i
gumse osv.

gunga, vb, Petreius 1615 - ä. da.
g unge, jfr da. gynge. Härtill sbst. gunga,
Petreius 1615 = ä. da. g unge, jfr da.
gynge. Av ljudsymboliskt ursprung (jfr
interj. gung gung, använd vid gungande),
liksom t. ex. de likabetyd, mhty. gugen
el. gigla (se gigel) el. ty. dial. klunker
o. schunkel, sbst., gunga, el. dingla o.
dangla osv.; stundom, såsom ofta i
dylika fall, uttryckt med reduplikation
såsom i Ity. wippwappen. Den
stundom framställda uppfattningen av
ordet såsom en avljudsform till fsv.
gänga (- sv. gån g a) är oriktig. -
Avledn.: ä. nsv. gungsa 1640 = sv. dial.

Gunhild, kvinnon., fsv. Gunhild =
isl. Gunnhildr, fhty. Gunthilt; av gunn-,
strid (se föreg.), o. det likabetyd, isl. hildr
f. (se Hildur). - Härtill: Gunnel,
Gunnil, Gunilla, varav det senare
förhåller sig till Gunnil som Hilda till
namn på -bild, Gerda till Ingegerd
osv.

Gunnar, mansn. = fsv. = isl. Gun-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free