Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - gås ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jfr no. gjørs, gös. Enl. Noreen Sv. etym.
s. 21 av ett urnor d. *gairs-, till isl. geirr,
spjut, osv. (se Gerhard, gissel); alltså
egentl.: tagg(fenig) fisk. Annorlunda
Liden PBB 15: 508 f.: ie. ghers-, vara
styv el. sträv, i lat. horreo, stelnar, står
i vädret, osv., en härledning, som dock
icke förklarar e- o. i- vokalerna i sv.,
medan å andra sidan den förra icke ar
fullt tillfredsställande från
ordbildningslärans synpunkt. - I båda fallen med
samma betyd.-utveckling som i
abborre.
Gäsene, härad i Vgtl,, fsv. Gæsene,
Gæsini, till gås o. fsv. vin, betesmark
(se f. ö. Väne o. SOÄ 6: l f.); med
z-omljud i första ledens stamstavelse
såsom i K al v en e till kalv osv.
gäspa, fsv. o. ä. nsv. gespa, ä. iisv. o.
sv. dial. även gispa = isl. geispa, da.
gispe; förr även: gapa; med -sp- av -ps~
(såsom sannol. i rispa); av germ.
*gaip-sön; till isl. geipa, prata, egentl.: gapa,
avljtidsform till gip a, se d. o. Eng.
g asp är flertydigt. - Med avs. på -/- av
äldre e jfr da. friste (se fresta) o. sv.
gnista.
gäst, fsv. gæster = isl. gestr, da. gæst,
got. gasts, fsax., fhty., ty. gast(= gast
1, matros), ags. giest, främling, gäst; av
germ. *gasti- = ie. *ghosti- i lat. hostis,
fiende (egentl.: främling), fslav. gosti,
gäst; jfr lat. hospes, gästvän, av *hosli~
potis, egentl.: gästherre (se despot).-
Gästabud, fsv. gæstabudh, motsv. i isl.,
da. o. ty.; till budh i betyd, ’inbjudning’
- Gästgivare (i ä. nsv. även ’gästfri
man’), v. fsv. gæstgivare, i Krist,
landslag, motsv. i da., jfr ty. gastgeber;
tidigare: fsv. hærbærgare. - Härav vb.
gästa, fsv. gæsla; ipf. gäste, sup. gäst,
ännu under 15-1600-t. Isl., fsv. gista med
analogiskt i.
Gästrikland, fsv. Gestrikaland(ia) 1253,
sammansatt med gen. plur. av
folknamnet *gæstrikar (jfr y. fsv. tillnamnet
gestrekie), sannol. bildat av y. fsv.
by-namnet Gestereke, nu G as tre i Simtuna
hd Uppl., från vilket håll den fasta
bebyggelsen av landskapets inre delar synes
ha utgått. Senare leden: ’ekskog o. d.’
hör till ek, o. den förra är möjl. besl.
med lty. geest f., hög o. torr (sand)-
terräng över sankare mark. Nordlander
Hist. tidskr. 1913, s. 212 f., Lindroth
NoB 1: 138. - Nsv. gästrike kan vara
den gamla folkslagsbeteckningen, men
också bero på yngre ellips från
landskapsnamnet. - Gästring är väl en
analogibildning efter hälsing; den
föreligger i gen. plur. i Gestringaland O.
Petri Kr.
gäta (dialektord), vakta, fsv. gæta,
vårda, giva akt på = isl. gæta, no.
gjæta ds., ffris. gêla, upprätthålla,
iakttaga; avledn. av ett ord motsv. nisl.
gát f., no. gaat n., uppmärksamhet,
tillsyn; avljudsbildning till fsv. gæta st.
vb, omtala, gissa, få = isl. geta (se
gitta). Jfr under örngott.
gäv, nu: ypperlig, väl från fornspr.;
fsv. gæver, gångbar, fullgod, utmärkt =
isl. gæfr, da. gæv, mlty. gêbe, ty. gäbe
(i gäng und gäbe), av germ. *gæbia-,
möjlighetsadj. till giva: som kan givas,
som duger till betalning o. dyl; jfr i
fråga om bildningen under hav.
Gävle, fsv. Gæfle, Gefla, innehåller
ordet gavel; antingen direkt el. genom
förmedling av namnet på Gavleån; sannol.
med Nordlander Ymer 1907, s. 49 f.,
NoB 1: 78 av ä. ’Gaflvin (till vin, äng),
med z-omljud = no. Geflin.
[gö, skälla, göla, tjuta, sv. dial., se
under skälla.]
göda, fsv. göÞa, göra god el. bättre,
i sht göda = isl. gøÞa, da. gøde (om
jord), motsv. mhty. güeten, göra god,
begåva; av germ. *göðian, avledn. av
god. - Härtill sZ-avledn. gödsel, fsv.
göÞsl; den moderna uttals formen gossel
redan åtm. I. Erici 1642.
Gödecke, familjen., från liy. =, egentl,
förnamn o. kortnamn med
diminutiv-suffixet -ke till förnamn på God-; jfr
Gottfrid. Vanlig lågtysk
familjenamnstyp; jfr Höpken, Jahnke.
Göinge, härad i Skåne, fsv. Gydhingæ
(hæradh), egentl.: Gydingarnas härad,
alltså ett gammalt ätte- el. folknamn,
(formellt identiskt med ty. Göttingen),
fsv. gydhingar, göingar, bildat med
avledn. -ing, jfr Konga, Lo s ing, M e
inni ing samt under -inge. Se f. ö. förf.
Ortn. på -inge s. 41, Lindroth Fornv.
1911, s. 183 f., M, Olseu Indskr, med de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
