- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
220

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - hage ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

knappast kan säga, att det ena ordet
är grundord till det andra. — Härtill
bl. a.: sbst. hafsa Dalins Arg., hafser
Lind 1749, adj. hafsig 1741 (Spegel
1712: hafsot: owårlig). — Vid sidan av
hafsa står hamsa liksom slafsa o.
slamsa; jfr även fubbla o. fumla.

[hadd, sv. dial., hank, grytkrok, se
under kedja],

hage, fsv. haghi, stängsel, inhägnad
betesmark, hage = isl. hagi, inhägnad
betesmark, da. have, trädgård, mlty.
hage, häck, gärde, ags. haga, inhägnad,
trädgård (eng. haw), av germ.
*hagan-m.; jfr fsv. hagh, sv. dial. håg n.,
inhägnad, o. fhty., ty. håg m. ds.; från
germ.: f ra. haie, häck (se haj 2). En
jö-avledn. av germ. håg- ingår i
lånordet häck Av omstridd härledning; möjl.
besl. med det ytterst från kelt.
härstammande kaj (se d. o.), ävensom med
san skr. kaksä, gördel, ringmur; se
Po-gatscher Prager Stud. 8: 84 a. 2. - Jfr
hagtorn 2, hägn o. häxa.

hagel, fsv. haghl = isl. hagl n.;
mlty. hagel, fhty. hagal (ty. hagel), ägs.
hagol, hcegel (eng. hail), i vgerm. spr.
m.; av germ. *hagla- = ie. *kaghl- i
grek. *käklos, varav dimin. kakhlex, liten
sten, vilket alltså vore grundbetyd, i
hagel, jfr fsv. haghlsten, hagelkorn
(motsv. i isl. o. ty.).

hagtorn, y. fsv. hagtorn = isl.
hag-porn, fsax. haginthorn, mhty., ty.
hage-dom, ägs. hceg- el. haguporn (eng.
hawthorn); av fsv. hagh, inhägnad, o.
fsv. por n, tagg (se lik tor n o. torn 1);
alltså: taggväxt, brukad till häck; se
häck 1.

1. haj, fisk, 1674: t hen Fisk Hayen,
1685: haije; från höll. Tiaai (;> ty. ha i
osv.), i sin tur från nord. språk; jfr isl.
har (med nasalvokal), sv. diai. ha Boh.-l.,
haj; väl egentl. = isl. har, årtull, sv.
dial. ha; enl. Liden Upps.-stud. s. 90 f.
germ. *hanha-, motsv. sanskr. cankå-,
spetsig påle, men även: ett visst
vattendjur; i så fall med en
betydelseöverföring från ’påle, träkloss, käpp o. dyl’.,
som är ytterst vanlig i fisknamn. En
avledning av "hanha- föreligger i sv.
dial. häl, träplugg - fsv. hcel, isl. hell,
påle (*hanhila-). Då emellertid den
germ. roten hanh- synes haft
grundbetyd, ’vara spetsig, hake o. d.’, kunde
också tänkas, att fisknamnet syftade ej
på kroppsformen el. dyl. utan på de
spetsiga tänderna (jfr gädda).

2. haj el. , dubbel rad, häck, av
fra. haie ds., i sin tur från germ. (se
hage).

3. haj, adj., förskräckt, Spegel 1712,
jfr finl. hajji ds.; möjl. av finskt urspr,
(jfr Saxen Sv. 1m. XI. 3: 120) el. kanske
att föra till ä. sv. haj ss. interj., t. ex.
Kolmodin Qv-sp., Almqvist. - I äldre
tid någon gång attributivt, t. ex. en
haj natur Hallman; 1706: haij vid,
rädd för.

haka - fsv., isl. = da. hage; nära
besl. med hake 1; alltså: kroppsdel
som har form av en hake; ett spec.
nordiskt ord. I västgerm. spr. betecknas
däremot hakan med det ord (motsv.
ty. kinn), som i nord. spr. o. got.
betyder ’kind’. - lä. nsv. stundom även
hake - finnl.

1. hake, fsv., nisl. haki = da. hage,
fsax. hako, ägs. haca, av germ.
*hakan-m.; i avljudsförh. till fhty. hako, hdggo
(ty. haken) o. ägs. höc, hake (eng. hook),
mlty. hök m., krok, samt isl. hékja
(*hökion), krycka; jfr lett. keyis, krycka.
- En avledning av denna stam är
germ. *hakid- osv. (ty. hecht); se gädda.

2. hake i mässhake, 1640,
ombildning av ä. messhakel, fsv. mcessuhakul
= fno. messuhokull, da. messehagl, till
fsv. hakul, ä. nsv. hakel ds. = isl.
hoknll, kappa, got. hakuls, fhty. hahhul,
ägs. hacele, med avledn. isl. hekla (=
isl. vulkannamnet Hekla); ovisst urspr;
kanske snarast betecknande ett [-djurskinn,-] {+djur-
skinn,+} besl. med fslav. koza, skinn, av
*kozia, avlett av koza, get, urbesl. med
o. i avljudsförh. till dimin.-bildn. germ.
*hökina-, ung get (i mlty. höken, ägs.
hécen). Jfr rödhake.

Hakon, mansn., från for n spr. (fno.)
upptagen form; jfr (det inhemska)
Håkan.

hal fsv., ä. da., med ljudhistoriskt
dunkelt ä, motsv. isl. hall, no. haal,
fhty. hdli; väl urspr, ’frusen’, jfr höll.
hal n., tjäle, o. litau. szdlti, frysa osv.;
härav ’glatt’ (jfr ägs. helig, opålitlig).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free