- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
221

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Language, Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - hage ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

- En reduplicerad bildning av samma
rot är isl. hela, rimfrost, av germ.
*hihlön: sanskr. cicira-, köld, frost. -
Jfr halka.

hala, som sjöt. slutet av 1600-1, =
isl., no. = da. båle, l ty., höll. hälen
0>fra. haler) i betyd.: hala (i sht. som
sjömansterm) = fsax., fhty. halön i
allmännare betyd.: draga el. rycka till
sig; med varianter fhty. holon (ty.
holen); dunkelt; har bl. a.
sammanställts med armen, khalem, samla ihop,
rycka upp. - Samma ord som hala,
dröja, 1587 (i hala ut på tiden o.
dyl.) o. förhala samt ä. iisv. hala,
hämta, NT 1526, o. draga, G. I:s reg.
m. fl.

Halen, sjön., även i sammans, t. ex.
Lång-, ett jämförelsenamn av fsv. hali
m., svans, stjärt = isl. = da. hale, av
germ. *hålan-; besl. med grek. k&lon,
pil, o. möjl. sanskr. ca/a-, pil.

1. hall, .häll, klippa, poet., dial. o.
i ortnamn (t. ex. Halland, se d. o.,
Halleberg), fsv. hal, hall- f. (o. m. ?),
motsv. isl. hallr, got. hallus, av germ.
*hallu- = ie. *kolnii-, besl. med litau.
kdlnas, berg, o. lat. collis, kulle, till ie.
roten kel, höja sig i lat. celsus,
uppskjutande, hög, osv. (jfr excellens); se
häll, holme, hylla sbst. - Med avs.
på bildningen jfr hatt (av ie. *kadhnu-)
o. vante.

2. hall, i byggnad; i betyd, ’säl’ från
fornspr., i den gamla bet3^d. av lokal
för besiktning o. stämpling av
fabriksvaror från ty. (kvar i hallstämpel, nu
bl. i överförd bem.), i saluhall o. dyl.
väl även från ty., i betyd, av
rumslik-nande tambur från eng., fsv. hal-, hall
(snarast självt lån från isl. el. mlty.) =
isl. höll, fsax., fhty. hälla (ty. 7iaZ/e),
ägs. heall (eng. hall), f em. ( > f ra. hålle);
i forntiden: stor sal el. byggnad
bestående av en sådan. Germ. *hallö-, av
*halnö-, till ie. roten kel i germ. *helan,
dölja o. dyl. (ty. hehlen), lat. cella, för
råds-kammare, cell os\.; se f. ö. helvete,
ihjäl, hjälm, hål, hölja osv.

[hall, sv. dial., sluttande, se hälla 1.]

Halland = fsv.; jfr Jordanes 500-t.:
hallin, om inbyggarna; till hall l,

Halleberg, se hall 1.

halling, dans, från no. -, från
Hal-lingdalen (fno. Haddingjadalr).

hallo, se hallå.

hallon, blott svenskt ord, t. ex.
Pe-treius 1615, Fraiickenius 1638, jämte
hållon, hollon, o. 1635, 1640 m. fl.; jfr
sv. dial. hall- o. hållbär ds. Biformerna
hållon o. gottl. halde tyckas förutsätta
ett fsv. hald- (jfr hålla av halda), som
antingen (föga troligt) beror på något
slags ombildning, i vilkel fall den gamla
sammanställningen med hall l kan
upprätthållas (’bär från stenig mark’);
el., sannolikare, med Noreen V. spr. 4:
85 n. 4 bör föras till ett *hald, backe,
Vernersk växelform till sv. dial., no.
hall ds., isl. hallr (jfr vb. hälla),
alltså egentl.: backbär.

hallucination, 1800-t. = ty., av lat.
hallucinälio, av dunkelt ursprung.

hallå, från Hy. hallo; ljudhärmande;
jfr holla. Det vulgära hallo n., oljud,
larm, innehåller en äldre variant av
samma lystringsord. - Ett annat ord
är ty. holla, till holen, hämta; som det
synes, urspr, ett tillrop till färjkarlen.

halm, fsv. halmber, halmstrå, halm
- isl. halmr ds., da. halm, halm, fsax.,
fhty., ty. halm o. ägs. healm (eng. halm),
strå; alltså samma betyd.-växling som
i sv. strå ~ ty. stroh; motsv. grek.
kdlarnos, rör (> lat. ca/amus; jfr
kalmus), fslav. siarna f., halmstrå (*kalmä
el. *kolmä) ~ lat. culmus, halmstrå.

halma, spel, från ty.; av grek. (h)alma
n., språng ’(till (h)allomai, hoppar, av
*salio-; besl. med lat. sallre ds., sallus,
språng, jfr saltomortal).

Halmstad, stadsn., fda. Halmstadh,
möjl. egentl, ’halmupplag’, till stad i
betyd, ’ställe’ o. sålunda tillhörande
typen Bastå d, Ystad; se f. ö. -stad.
Jfr Halmstad i Skåne, fda. Halmstadhe.

hals = fsv., isl., da., got., fsax., fhty.,
ty. = ägs. heals (i eng. ersatt av neck,
se nacke, samt av throat m. m.), av
germ. *halsa- - ie. *kolso- i lat. collum,
-us ds. (se dekolleterad, kolli o.
kyller); jfr fir. coll, hals (lån?); i
övrigt omstritt; snarast till ie. k"el, vrida,
i lat. colus, spinnrock, osv.; jfr hjul,
ka l e se h, pol o. till betyd.-utvecklingen
fslav. vratu, hals, till vruteti, vrida. -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 10 15:23:48 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free